I tisdags var det dags att skriva ut dottern från sjukhuset och jag hoppas att hon kan få vara hemma nu, även om det tar tid att återhämta sig.

Jag fick tiden att räcka till ridning av Gold både tisdag och onsdag. Underbara stunder måste jag säga. Tisdagen ägnades mest åt att rida loss två veckors stelhet i både henne och mig och resultatet kom redan på onsdagen då vi var mjuka och fina redan efter en kvarts uppvärmning. Tror att det gör mycket att Gold fortfarande går ute dygnet runt. Hon stelnar aldrig till mellan varven. Trevligt hade vi i varje fall. Det märks att hon njuter av att ha någon som tar hand om henne. I början av vår bekantskap var  hon som innesluten i en bubbla. Hon brydde sig väldigt lite om vad som hände runt omkring henne. Då hade hon också förlorat ett föl och inte blivut dräktig igen. Tror faktiskt att hon var riktigt deprimerad. Det tog lite tid innan hon släppte in mig i sin värld. Hon stod mest med huvudet uppe i taket och blicken långt ut i fjärran medans hon blev ryktad osv. Nu kommer hon glatt fram i hagen med spetsade öron och njuter av rykt och ans med sänkt huvud och goaste hängläppen. Hon ger inga översvallande ömhetsbetygelser, men att hon vänder på huvudet och ser på mig är stort. Dessutom motar hon bort alla unghästar från mig i hagen när jag hämtar henne, precis som att hon vill säga att "bort med er...här kommer MIN människa".

  Bästa vänner...

  Nu har vi varit hemma över helgen, men i morgon blir det sjukhuset igen. Hoppas att det inte blir så länge den här gången, men det får vi se. Naturligtvis har det blivit lite stalltid (man får prioritera!) och ikväll blev det tom lite ridning för mig på Gold. Och tänk: Hon kom GALOPPERANDE när jag ropade på henne. Undrar om hon var lika glad att se mig som jag henne?

Jag försöker följa era bloggar när jag är på sjukhuset och vill bara hälsa att det är så roligt att få ta del av det ni gör och era tankar. Livet vore lite tråkigare utan er!

mia: Hoppas din "unge" mår bättre nu och tack för dina "ordbilder" till mig. Blir så glad och rörd. Och du; om postlådor kan jag säga att jag körde ner vår med hästtransporten varpå maken tyckte att det gick att bonka ut den igen. Så nu har vi kvarterets buckligaste brevlåda!

Marianne: Läste kommentaren om att även du haft den där oron för ett barn. Hoppas din lille kille är frisk och kry nu och att ni slipper sådant framöver.

Nu blir det lite kvällsmat med hela familjen och packning inför morgondagen. Godnatt alla och hoppas vi hörs snart igen.  

Även om vi bara är hemma igen tillfälligt är det skönt att få lite ledigt från sjukhuslivet, men på måndag morgon åker vi tillbaka för nya provtagningar, samtal och ev, blodtransfusion av den lila undernärda, blodfattiga ungen. Dessutom har vi nu inlett operation sondmatning för att skynda på en viktökning. Fullt upp blir det alltså med matning genom slang i näsan var och varannan timme. Men vi har vanan inne sen tidigare, även om det nu var flera år sedan den metoden behövde tas till.

När vi kommit hem igår åkte vi en sväng till godisfabriken och sedan direkt upp till stallet för att krama om Racke och kompani. Kvällen tillbringade vi sedan med resten av familjen, Idol och tacos.

Liten stallrapport från veckan som gått: Jejja har fått ta hand om allt som vanligt. Bl a var det Ingamay-träning med Dancer i onsdags. Lillen har upptäckt att det är jobbigt att arbeta och försöker komma undan genom att stanna, småbocka eller slänga ut lite ben här och var åt alla håll och kanter. Lektionen fick ägnas åt att bara få honom framåt, framåt, framåt och igenom i hela kroppen utan hänsyn till någon form alls. Resultatet kom i slutet av timmen efter att han fått "skena" runt i full galopp i ridhuset. Då först kom han på bättre tankar och kunde jobba lite också...

Meningen var sedan att han skulle gått ut i skogen dagen efter nu när han har skor på alla hovarna, men en olycka kom i vägen. Jejja och Racke skulle ha lite skoj och hoppa en stund först men då var olyckan framme och Racke gick omkull efter ett litet skutt på ynka 40 cm och Jejja hamnade olyckligtvis under honom. Dessutom sparkade han henne litet i huvudet och trampade henne på låret när han försökte  komma upp. Han knäade sig själv på näsan också och fick lite näseblod, stackarn. Men mest synd var det om Jejja som blev rejält mörbultad. Jag tyckte att hon skulle åkt till akuten och kollat sig, men icke. Och vad gör man när ungen är nitton och bestämmer själv. Skönt var det att komma hem och få se med egna ögon att det inte verkade vara någon större fara med henne även om Racke hade satt ett rejält avtryck på hennes ben. Inte heller Racke verkade det vara något fel på, tack och lov!

Hoppas på att kunna vara en stund i stallet i morgon då maken är ledig och väl ska kunna ta över matandet ett par timmar. Längtar...  

  Längtar....

Det värmer verkligen att ni bryr er trots att vi egentligen inte känner varandra. Så mycket värme  . Jag tar till mig och får tröst ska ni veta av att se att ni varit inne och kollat läget. Just nu är vi hemma men tyvärr är det långtifrån bra, men jag kan inte gå in på några detaljer som ni förstår. Integritet är  viktigt och man vet inte vem som läser...

Hoppas verkligen att vi slipper inläggning bara, men nytt sjukhusbesök är planerat till tisdag.

Jag läser era bloggar på min mobil på sjukhuset, men det är svårt att kommentera. Oftast låser sig mobilen bara. Tyvärr.

Hästarna mår bra i varje fall och har blivit skodda och fått tänderna omsedda under vår sjukhusvistelse. Tänk att de klarar sig utan mig! Tack Jejja  !

Må så gott tills vi hörs igen. Och vet att jag följer er!  

Usch, vad allt känns trist och tråkigt just nu så jag tänker inte skriva så mycket om tråkigheterna, mer än att det lutar åt en helg på sjukhus igen. PISS!!!

Dagens höjdpunkt har jag i varje fall haft. En tur upp till stallet för mockning och hövägning etc. Sedan gick jag mellan hagarna och hälsade på och kramade om lite hästar. Konstaterade att Dancer tappat ytterligare en sko, Nu på en framhov. Hovis kommer på onsdag så han får gå så fram tills dess.  Sötast just nu är lille fölis (Veritas) som fäller fölpäls för fullt. Halva hästen är vanligt brun och den nya pälsen blir mörkbrun. Precis som på storebror Dancer. Härligt!

Foto: Ytterligare ett foto på världens bästa Racke och hans lilla matte Johanna. Bli frisk fort, lilla unge      

Alltid lika skönt att vara hemma igen efter ytterligare en sjukhusvistelse med Johanna. Denna gång har inte mindre än tre kirurger undersökt henne och som tur är ser allt mycket bra ut efter operatinerna. Ett litet sårigt omräde finns dock och hon har fått en medicin att pröva. Sedan har vi telefontid om tre-fyra veckor. Hoppas nu det blir bra och att hon kan få orka med skola och hästar igen. Tyvärr ligger både hon och maken nerbäddade i soffan nu med varsin rejäl halsinfektion. Sablans otur givetvis, men vem är förvånad!

Idag orkar jag inte ens tänka på hästarna. Faktist åkte maken upp och mockade och gjorde mat och jag vet att Racke blir insläppt, får täcket avtaget och blir utfodrad och omstoppad av någon liten stallfé!

Dancer och Gold går fortfarande ute dygnet runt och blir omsedda de också. Känns tryggt!

Foto: Johanna och Racke våren 2010. Visst syns det att de trivs tillsammans?!