Foto: Stallet utan byggställningar. Hela långsidan är nu inklädd med stålrör. Hästarna kommer in från höger vid insläppet. Stallplanen är belamrad av en lift, en husvagn plus diverse annat.

Under gårdagen sattes byggställningar upp på hela stallets framsida eftersom hela taket ska bytas. Eftersom ingångarna ligger åt detta håll påverkades insläppet av hästarna från baksidan mycket. Ponnyn och Diva var inledda när vi kom upp. Stackars Divisen hade varit mycket rädd och mest gått på två ben in.

När vi  skulle börja ta in övriga hade Leif hunnit få upp insläppslinorna igen, men ändå skulle inte alla släppas. En del har ju förmågan att bara springa järnet in och med alla ställningarna var det inte någon bra idé.

Först togs Rune och Gold in. Leif ledde en rädd, studsig Rune och ca 10 meter efter kom en spänd Gold ensam tassande runt hörnet. Hon spanade noga från sida till sida med bromsen i medans hon sakta tog sig igenom och förbi det farliga. Den stora liften mitt på stallplan fick sig en extra misstänksam blick innan hon slank in till stallet och den väntande maten.

Sista hagen in blev då Racke, Dancer och Zandor. Lugnast skulle ledas först av Leif och det blev givetvis Racke. Inta en min rörde han när han kom runt hörnet och för första gången såg förändringen. De andra stollarna däremot blev mäkta upprörda och skulle inte förbi. Racke och Leif väntade, och väntade, och väntade. Maten, tänkte Racke (och kanske Leif med). Till sist (med lite övertalning) kom de förbi och kunde frustande och mycket upprörda lotsas in i sina boxar efter herr Trygg.

Dancer spändes in och vi hade långa linor till de stora sedan när vi skulle leda ner till ridhuset, men alla skötte sig jättebra, även om Gold fortfarande inte litade på liften som skulle passeras.

Och hip hurra! mitt ridpass gick riktigt bra. Johanna hade filmat lite på måndagen och det var INTE roligt att se. Hästen var LÅÅÅÅNG och lunkade fram. Jag satt som en påse nötter. Det som jag tyckte kändes som en följsam sits var bara lealöst i överkropp och spänt i benen. Dessutom levde händerna sitt eget liv längst ut på ett par alldeles för långa tyglar.

Alltså började jag passet med en bra mycket kortare tygel. Klämde på tempot, tänkte på att hålla min sits stilla utan att bli stel (lättare sagt än gjort). Armarna intill kroppen, handen stilla (men ändå aktiv med SMÅ kramar och ställningar). Ridning med benen UTAN att de åkte upp. Red sedan mitt travarbete som Följa John efter Åsa och Diva, och si vad bra det var! Det blev slutor och öppnor längs långsidorna, varvat med små volter och övergångar. Tips: Rida öppna i skritt och sedan övergång till trav med bibehållen öppna. Jobbigt men bra. På slutet vågade vi oss på lite galopp till och med och vi FIXADE det!

Dancer skötte sig också bra, men han fick vara lite inspänd hela passet för säkerhets skull. Dagens bästa var att Johanna och Racke fick en ridstund tillsammans (även om hon på kvällen var förbi av både trötthet och smärtor).

Söndagen ägnades åt löshoppning. Det märks att Gold börjar förstå att det är ganska kul att springa omkring och skutta lite lagom mycket. Hon var märkbart mer avspänd denna gång.  

Gamle herr Racke, som var oerhört slö och bekväm förra gången, tände till lite extra och bjöd på ett par trevliga rundor på lite bättre höjder. Några rundor tog han av bara farten trots proanden från de fåniga människorna som inte förstod att han alltid vet bäst .

Argast under söndagen blev vi på den unge Dancer. Han var ganska yster redan när han gick ner till ridhuset, men väl på plats hoppade han som han skulle även om det blev en del brallande också. Det otäcka hände när han gick upp från ridhuset, tvärvände och ställde sig på två ben mot stackars Jejja som kände framhovarna stryka längs mösskanten. Extra otäckt eftersom han stod ovanför henne i backen. Som tur var träffade han inte, men hade han gjort det kanske hon varit död. Det är för hemskt att ens tänka tanken, men visst måste man inse att livet är skört och man får inte vara nonchalant med hästarna, speciellt inte med de unga. Nej, nu blir det hjälm på vid allt ledande och kedja på Danne eller inspänning. Såhär får han INTE bete sig!  

Igår red Jejja och jag på Racke och Gold och Johanna filmade oss (jättehemskt men nyttigt). Jag har inte hunnit kolla ännu men jag kan föreställa mig ungefär hur det såg ut. Ganska oinspirerat pass i skritt och trav. Jejja tog galopparbetet på damen i slutet och red jättefina byten. Vad de kan! Med Racke blev det lite trampövningar etc. Kanske får han snart ett nytt smeknamn- "Trampe" !

Idag blir det ridning av Gold och Dancer (sköt dig skithäst, annars blir du KORV!) och på onsdag kommer Ingamay för månadens träning.

  Dancer våren 2010  Gold hösten 2010

  Racke våren 2010

Vilka hästar vi har. Så underbart vackra alla tre!

AHIS (Arabhästen i sporten) nya ordförande har en egen blogg. Kolla in länken" Kickis blogg" alla arabfantaster!

Helgen avslutades med lite härlig löshoppning. Alltid lika uppskattat av de fyrfota, men även vi tvåbeningar tycker att det är en trevlig aktivitet och jag tror att det smittar av sig på hästarna också. Alltid skönt för dom att få springa lite fritt också. Tyvärr är det nästan totalt uterittsförbud just nu eftersom vägar och stigar är så gott som bottenlösa just nu i dessa tjällossningstider.

Måndag fick alla hästarna vila och på tisdagen red Jejja Racke och Dancer. Dancer var mest fyra bångstyriga ben och ryttaren blev ganska frustrerad emellanåt. Racke däremot var dagens clou. En sådan duktig liten häst han är! Lydig, lydig, lydig vilket kanske uppskattas extra när man måste tampas med unghästviljan. Och nu har han börjat lära sig att trampa så bra och tycker att det är KUL. Han blir riktigt upphetsad, den gamle mannen.

Onsdagen var träningsdag. Först ut var de trevliga islandsekipagen som hälsar på lite då och då för att få sig lite dressyrträning av vår Åsa. Jodå, islänningar tränar mycket dressyr för att få ordning på alla fem gångarter. Tölt funkar faktiskt bara fullt ut om man har en lösgjord häst har jag fått lära mig.

Lite senare på eftermiddagen var det Gabbi och Zandor som inledde hyresgästernas pass. Förhoppningsvis ska de kunna starta en LA:3 till helgen. Inte illa med tanke på att Zandor för ett och ett halvt år sedan drabbades av en svår senskada och bara varit igång sedan årsskiftet. Nu är han tillbaka helt och faktiskt bättre en innan!

Därnäst följde Jejja och Dancer och jag tror att piloten var nöjd med passet. Lillherren lyssnade något bättre idag och Åsa konstaterade att han har lätt för samling, kanske lite för lätt för sin ålder. Gäller att se upp så man inte gör för svåra saker för länge utan lite svårt och sedan något lätt och att ibland bara ha pass där han rids framåt.

Sist ut var jag och Gold. Hon ryktades lite extra fint och sedan provade vi in det nya tränset från HÖÖKS. Sååå söt blev hon i det. Jag viskade i hennes öra att nu fick hon banne mig göra sig förtjänt av presenten och bjuda till lite. Förutsättningarna var inte optimala med den halva storm som rasade ute och fick ridhuset att leva sitt eget liv, men damen klarade detta bra. Så klart att hon var lite spänd i början och hoppade till ett par gånger, men när träningen väl kom igång fick vi båda annat att tänka på. Åsa kollade av vad problemet varit och jag kunde berätta om stela högersidan, huvudnickande och stanna och vägra gå fram, då stegrar jag och skräms i stället, galopp för att slippa få in högern etc.

Vi började i skritt med att bara få henne framåt för egen maskin. Hon är så lurig och tar framåtdrivningen men börjar sen sänka  hastigheten lite smygande. Nu fick hon inte det ett enda steg! På igen och igen och igen. Sedan las lite sidvärtesrörelser till med samma tempo. Och likadant med lite mindre volter, men hela tiden samma tempo. Travarbete sedan med mycket åttvolter i ett som jag tryckte, rasande tempo under lättridning. Satt ner bara i kortare sekvenser.  Växlade sedan mellan skritt och trav med tempo, tempo, tempo ringande i bakhuvudet. Så småningom lättade faktiskt dragkampen och hästmadamen tog drivningarna in i handen och blev faktiskt riktigt luftig och fin emellanåt. Som Åsa sa: Låt övningarna göra jobbet. Åttvolter är bra och fungerar kan jag säga!

  Bild: Det nya tränset (som hon får behålla eftersom hon var ganska duktig)

Ljuset är bländande. Fullt solsken mot nyfallen, kritvit snö. Kanske borde man gå ut och sätta sig i en driva och bara lapa i sig av det livgivande ljuset. I stället sitter jag här i källaren dit inget dagsljus når. Dumt. Får bli en kort stund här vid datorn.

Dagen började med morgonjour i stallet. Elva väluppfostrade pålla i olika storlekar och åldrar som ska fodras, kläs på och släppas ut. Visst är det lättare att åka iväg en sådan här morgon när det redan är ljust och solen skiner från en klarblå himmel. Vår smidiga jour tar bara en halvtimme eftersom alla äter sitt silage ute. Sedan frukost på Statoil och skjuts av Jejja till jobbet där hon skulle morgonjoura igen. Men de hästarna sover till kl. 8! Jag tillbaka till vårt stall sedan för storstädning av tre boxar, silagevägning (10 kassar) och matsättning etc. Snabbt gick det tycker jag. Var färdig med allt på en och en halv timme. Sedan hem för frukost nr. 3 ihop med Johanna, lite undanplockning och sådant innan maken kom hem med min TAVLA. Ett hästmotiv, med hästens delar på FRANSKA. Sitter nu uppsatt över träsoffan i allrummet. Ska se om det kan tas en bild också! Nu blir det Jejjahämtning, middag och sedan STALL igen. Må så gott i vårvinterland!

Igår firades Johannas födelsedag. Tänk att hon är 17 år redan. Så skönt att hon mådde någorlunda bra och fick njuta av sin dag med tårta, önskemat och paket. Till och med en promenad med fadern och Sasha hund orkader hon med. Kan det vara den nya medicinbehandlingen hon påbörjade i måndags som redan verkar? Vi håller tummarna.

På hästfronten intet nytt. Jag och Gold tränar på utan press och Jejja har börjat rida både Dancer och Racke igen efter sin influensa. Har varit mycket för henne. Först blindtarmen, sedan lunginflammation och diverse andra infektioner. Och nu verkar det som att en ny infektion är på g... Kan inte vara nyttigt att arbeta som stalldräng/ridlärare...Hoppas hon snart hittar något annat.

Idag är det planerat att vi ska åka och kolla in hingstarna på Grevagården om tiden räcker till!

En snörvlig vecka för hela familjen som tillbringats på sjukhus, i sängar och soffhörnor. Omväxlande med att jag masat mig iväg till stallet för mockning och annat livsnödvändigt. Inte så lätt att be andra om hjälp när man har tre som ska tas om hand om. Förkylningseländet har dessutom gjort att Johannas nya medicinbehandling fått skjutas till måndag. Inte bra med tanke på hur hon lider. Själv sitter jag bredvid i ett tyst lidande med henne och beende till de högre makter som jag egentligen inte tror på. Måtte det snart bli bättre...

Mitt i allt tar jag mig tiden att älska våra hästar för de underbara individer de är. En barnslig Dancer som gärna vill vara med och nosa och buffa (och tyvärr gärna smaka lite) överallt. En oerhört svartsjuk Racke som hummar och gruffar i boxen när den lille får sin omvårdnad. Sedan när han själv står där i stallgången i centrum för min uppmärksamhet är han kung och han glor överlägset på den lille som fått krypa in i boxen igen. Min stora ängladam Gold som står så still med hängläpp och njuter av mitt idoga skrapande av all vinterpäls och som dessutom bjuder på lite ridning. Nu har vi bara skrittat och travat lite lätt. Vi sätter på musik på HÖG volym och stänger ute världen en stund. Samtidigt så sjunger jag för henne (och hoppas att ingen annan hör) och vi dansar fram till tonerna av "Absolute Musicals" och jag längtar efter våren, värmen och ljuset och att livet ska kunna levas lite lättare framöver för oss alla.

Många tusen kramar till er alla där ute.

Dagens bild: Snart är den vackraste tiden här.

Nu är livet verkligen bara skit och jag tänker inte skriva något om det här på bloggen. Tänker nog inte blogga alls på ett tag för det finns inget positivt alls att skriva om och sitta här och gnälla rakt ut i internetrymden nyttar till intet. Men om jag kan ska jag absulut hälsa på hemma hos mina länkade bloggkamrater. Ni ger sååå mycket. Må så gott tills vi hörs igen.....

Kramar i massor, Marie

Dagens bild: 2009, ett toppenår ( life as it should be).

Johanna och Racke (angel without wings) på Sportcupen i Strängnäs.