Foto: Stallet utan byggställningar. Hela långsidan är nu inklädd med stålrör. Hästarna kommer in från höger vid insläppet. Stallplanen är belamrad av en lift, en husvagn plus diverse annat.

Under gårdagen sattes byggställningar upp på hela stallets framsida eftersom hela taket ska bytas. Eftersom ingångarna ligger åt detta håll påverkades insläppet av hästarna från baksidan mycket. Ponnyn och Diva var inledda när vi kom upp. Stackars Divisen hade varit mycket rädd och mest gått på två ben in.

När vi  skulle börja ta in övriga hade Leif hunnit få upp insläppslinorna igen, men ändå skulle inte alla släppas. En del har ju förmågan att bara springa järnet in och med alla ställningarna var det inte någon bra idé.

Först togs Rune och Gold in. Leif ledde en rädd, studsig Rune och ca 10 meter efter kom en spänd Gold ensam tassande runt hörnet. Hon spanade noga från sida till sida med bromsen i medans hon sakta tog sig igenom och förbi det farliga. Den stora liften mitt på stallplan fick sig en extra misstänksam blick innan hon slank in till stallet och den väntande maten.

Sista hagen in blev då Racke, Dancer och Zandor. Lugnast skulle ledas först av Leif och det blev givetvis Racke. Inta en min rörde han när han kom runt hörnet och för första gången såg förändringen. De andra stollarna däremot blev mäkta upprörda och skulle inte förbi. Racke och Leif väntade, och väntade, och väntade. Maten, tänkte Racke (och kanske Leif med). Till sist (med lite övertalning) kom de förbi och kunde frustande och mycket upprörda lotsas in i sina boxar efter herr Trygg.

Dancer spändes in och vi hade långa linor till de stora sedan när vi skulle leda ner till ridhuset, men alla skötte sig jättebra, även om Gold fortfarande inte litade på liften som skulle passeras.

Och hip hurra! mitt ridpass gick riktigt bra. Johanna hade filmat lite på måndagen och det var INTE roligt att se. Hästen var LÅÅÅÅNG och lunkade fram. Jag satt som en påse nötter. Det som jag tyckte kändes som en följsam sits var bara lealöst i överkropp och spänt i benen. Dessutom levde händerna sitt eget liv längst ut på ett par alldeles för långa tyglar.

Alltså började jag passet med en bra mycket kortare tygel. Klämde på tempot, tänkte på att hålla min sits stilla utan att bli stel (lättare sagt än gjort). Armarna intill kroppen, handen stilla (men ändå aktiv med SMÅ kramar och ställningar). Ridning med benen UTAN att de åkte upp. Red sedan mitt travarbete som Följa John efter Åsa och Diva, och si vad bra det var! Det blev slutor och öppnor längs långsidorna, varvat med små volter och övergångar. Tips: Rida öppna i skritt och sedan övergång till trav med bibehållen öppna. Jobbigt men bra. På slutet vågade vi oss på lite galopp till och med och vi FIXADE det!

Dancer skötte sig också bra, men han fick vara lite inspänd hela passet för säkerhets skull. Dagens bästa var att Johanna och Racke fick en ridstund tillsammans (även om hon på kvällen var förbi av både trötthet och smärtor).

 

mia

30 mars 2011 17:46

Den övningen som du beskrev om öppna i skritt, över till trav är en god ide´!
OCH så har du GALOPPAT!!!!!!!!!!!!TJHOHO!
Bra gjort!
Och Johanna...lilla kämpe.
( Kanske ska hon kika in på Amandas blogg? Ett bra sätt att stötta varandra på? Där sjukdomen bara är en bisak och resten är livet?)
Roligt att läsa , att hom suttit på sin fina Racke.
NU är våren här på riktigt!
Snart sitter du och galoppar obehindrat!
mia

http://www.jonshage.bloggplatsen

 

Magda

31 mars 2011 13:15

Vad skönt att det gick bra att få in alla hästarna tillslut...de har ju en otrolig självbevarelsedrift och misstänksamhet mot nya saker ibl. Och bra är väl det, utan den överlevnadsinstinstinkten och fruktan hade vi nog inte kunnat få njuta av den underbara rasen "häst" i nutid! De skulle varit utdöda innan ens människan tänkt tanken att tämja dem. Och det hade varit otroligt synd att missa.

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

 

rackemarie

31 mars 2011 14:23

Men vad snabbt de vänjer sig! Igår gick de så snällt och lugnt in och höjde knappt på huvudena ens. Nåja, Gold smög lite sakta in:)

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

johanna

31 mars 2011 14:42

racke tryggast och bäst i alla situationer <3

 

Monica

1 april 2011 13:05

Ha, haa, du får säkert extra stilpoäng om din häst travar bak i galoppen i dressyrprogrammet:)
Nej, har inte någon erfarenhet av Kentaur. Har bara sett en på en häst en gång och såg trevlig ut. Något jag tycker är viktigt, speciellt när du vet att du kanske får byta sadel är ju att det är ett bra andrahandsvärde i sadeln, det kan du ju fråga Charlies om.
Nu gjorde jag ju tvärtom när jag sålde mina franska Forestiersadlar och köpte en Frank Baines Omni, men för det första så tror jag att det beror på att den är relativt ny, så fort folk får upp ögonen för den så kommer värdet att stiga, dessutom ska jag inte sälja den. Passar inte den billiga Rööslin jag har till salu på min blogg? Där har du stort andrahandsvärde och en kanonsadel!

http://www.tudeluu.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...