Helgen har ägnats åt stallskötsel och ridning. Snäll mamma som man är får dottern hjälp med en hel del nu när vi är stallansvariga under herrskapets lilla minisemester (som de är väl värda).  Jag ska aaaaldrig ha mer än tre hästar att mocka åt i allla fall. Så kul är det inte. För att inte tala om alla tunga hösilagekassar som ska göras och bäras. Sen ska det matas och släppas in och ut mest hela tiden. Att orka rida sen har verkligen varit en bedrift och kroppen har känts lite svag så den där fasta sitsen har inte varit på topp. Trötter är jag allt nu, men ganska nöjd trots allt. Måndag och tisdag blir det heltid på jobbet, men sen är det ledigt resten av vecka. Skönt!

Foto: Snart är det dags för sådant här igen. Huvaligen!

Igår övades det vidare på sitsen på egen hand. Riktigt lika bra går det inte på egen hand, men ändå helt ok för att vara mig. Jejja konstaterade också att det såg riktigt snyggt ut. Nu ska jag bara hitta knappen för rejält påskjut framåt också. Men Goldisen får man fram bjudning på också genom att stoppa, tänka halt och vara kvick och lätt i handen. Rider man henne bara framåt blir hon lätt framtung och hängig. Ridpasset såg ut så här: Skritt, först på lång tygel och framåt hela tiden med mig stilla i sadeln. Bara framåt för skänkel och lite spö om hon inte lyssnade. Sedan ta tyglarna och lossa på volt genom att flytta och däremellan stoppa med fokus på den djupa, stilla sitsen. Trav och lättridning. Fokus framåt och växla mellan volt och fyrkant en bit innanför spåret. Fortsätta med att flytta på volten och rida lite skänkelvikninmgar på långsidan, åt båda håll. Sedan tillbaka till skritt. Börja samla upp med halter och övergångar skritt-trav med full koncentration att sitta still. Rubba lite i sidorn hela tiden. Kolla att det går att ställa åt båda hållen och även rakrikta ett steg på volten innan nästa vändning. Den lilla rakriktnigen gjorde att jag fick tag på yttersidan direkt: Nu ridning på mindre volt (10 m). Noga med spårningen. Ner till skritt så fort jag tappar kontrollen. Nu började Gold lyfta från marken. Är en oerhört mäktig känsla när man känner hur denna stora och långa häst liksom lyfts under en och hela hela bakpartiet liksom knökas in någonstans under mig. Dags för galopp ur en samlad trav. Bara klämma fram den med stilla skänkel och koncentration på inre höft och att sitta fastklistrad i sadeln. Även galoppfattningar från skritt gick bra. Tänker lite sluta innan fattningen för att hålla in bakdelen i vänster varv där hon gärna vill glida ut och i höger varv att rida in ytterbogen i en svag öppna innan fattning annars fattar hon gärna fel. Blev riktigt bra, kontrollerade fattningar och en galopp som kändes riktigt rund och fin. Passet avslutades med nedläggning i trav med fokus på bjudning framåt. Och den fanns där! Supernöjd med både mig själv och Gold. Nu börjar vi komma igång igen!   Foto: Gold när hon hade föl i magen.

Sonen var också med under vårt pass och Jejja var riktigt nöjd med honom. Han kändes lätt och luftig efter träningspasset i förrgår så hon fortsatte med lite "vuxenarbete" på honom men la även till lite travcavaletti som han i början tyckte att det var säkrast att skritta över men när han väl kommit över en gång i skritt gick det jättebra och han lyfte så fint på alla hovarna. Inte ett enda "klonk"  hördes!  Foto: Dancer in action.

Vår vite vän fick ytterligare en dag i vilans tecken eftersom Johanna var lite för trött för att rida. Tror inte att han led av det. Borstning och omsorg och lite morot fick han ändå!   Foto: Hrachmaninov ox.

  Foto på den som passade på att ta igen sig idag.

Man kan vara trött på olika sätt minsann. Idag är det en ljuvlig trötthet och dåsighet som råder. Förmiddag i stallet med träning som var så underbart givande och nyttig. Tränade på att bara sitta stilla och mitt över hästen. Mina höftben mot hästens bogblad. Handen stilla men inte stum. Små kramar och kvick i handen hela tiden. Inte hänga. Flytta lite,rubba lite, men fortfarande sitta STILL. Jag har en stor benägenhet att jobba på för mycket själv och blir "hoppig" i sadeln. I stället sjunka ner, tänka halt men inte göra. Och se där föll poletten ner! Perfekt bild att ha med sig hela tiden nu för då blev det rätt för mig. Likaså att grunda allt i skritten. Sedan samma i trav och galopp. Sitta, sitta. Ställa lite höger, ställa lite vänster. Övergångar. Aktivera  hästen hela tiden så att hon inte hänger. Och se; till slut var vi verkligen ETT, Gold och jag. Åtminstone kändes det så. Goldies ryggarbete känns verkligen när alla bakbenen kommer på plats i traven. Nu ska vi bara klara att rida ökningar i samma form också utan att jag "hoppar" i min iver att driva.

Dancer samlade en hel del "vuxenpoäng" under sin lektion. Nu ska han ett steg vidare och det var sååå jobbigt att börja samla ihop den valpiga kroppen men som den snälla häst han är gjorde han sitt allra bästa, men var riktigt trött mot slutet. Lite lagom tvång måste nog till för att ta dom vidare eller vad tycker ni?

Sedan blev det avfärd mot Tenhult för att hämta upp Johanna på skolan. Idag hade hon haft sitt första ridpass. Så kul att hon kan vara med igen och att allt hade gått så bra. Vi tittade också lite på skolmästerskapet i hoppning men vi hann inte se färdigt för vi skulle till bassängen. Simmade många längder ihop med Johanna och sedan flöt vi runt lite och slappade i lilla bassängens 35-gradiga vatten. En sådan underbar dag!

Utanför mitt fönster skiner solen så vackert ner genom björkens grenverk och förgyller min arbetsdag. Måste vara den enda björk i Sverige snart med löven kvar. Den står i och för sig ganska skyddat på en liten innergård. Det kanske är därför den klarar sig så bra. I vilket fall som helst så är det skönt med lite sol efter helgens regnande även om det innebär att det är riktigt kallt på morgonen. Ca minus 10 i morse och skrapning av bilrutor trots att Svarten fått puttra lite själv först, inte så miljövänligt, men jag HATAR att skrapa rutor!

Utnyttjade helgen till att rida och vara i stallet så mycket som möjligt. Jourade och mockade åt herrskapet eftersom de låtit oss slippa så billigt undan när vi haft det jobbigt. Skönt för dom att få sova någon morgon och skönt för mig att få jobba och slita lite. Sådant man längtar efter när man varit i tilltvingad stillhet. Det märks något kilo på vikten också.

Ridningen lördags var inte så kul. Det hann bli mörkt innan vi kom ner till ridhuset och jag och Gold gick ner lite före Jejja och Dancer. Det gillade inte Gold och eftersom det tar en stund för lamporna att tändas ordentligt traskade vi på i skumrasket. Eller jag traskade och Gold lekte hysterisk giraff. Allt var sååå otäckt. Någon hade ätit upp dressyrstaketen vid C. Kunde det möjligtvis vara den långa, gröna ormen (läs; vattenslangen) som låg där i stället eller stolarna som blivit levande och flyttat sig minst fem meter. Och försökte gömma sig under ett par filtar gjorde de också de lömska tingen. Sedan kommer Dancer in genom dörren, eller smygande. Bäst att slänga sig iväg bara... Nu hade lamporn i varje fall börjat lysa lite klarare och jag tror att hästmadamen började förstå att hon varit lite löjlig, men hon glodde ändå misstänksamt på orm och rovstolar under hela ridpasset, bromsade sig ner mot faran och försökte gasa sig bort från den. Tog illans lång tid innan hon började lyssna något sånär. Till slut var jag både trött och arg och tänkte att nej nu! Drev henne bara framåt, framåt, framåt i traven och till sist svarade hon och då släppte alla spänninga ÄNTLIGEN!

På söndagen var ordningen återställd. Sällskap i ridhuset av bl a Racke och Johanna oc herrskapsparet med varsinn häst. Värst trängseln alltså! Slangen var borta, likaså stolarna och ridpasset blev sådär trevligt som det ska vara. Tempoväxlingar och övergångar tränades. Red ganska tvära skänkevikningar i skritt för att lossa i sidorna och sedan övergång till trav, skritt igen så fort jag tappade formen. Flytta igen osv. Funkade bra och återigen insåg jag att konsekvens och att ha en plan varje ridpass är ganska bra trots allt. Lite galopparbete mot slutet blev det också, men jisses vad stark hon kan bli när man tappar ut henne. Tog ett par galoppsprång innan jag fick koll igen. Jag ÄR en fegis och jag MÅSTE ha kontroll, även om jag vet att hon inte gör något. Gillar absolut inte känslan av att hon springer iväg med mig, suger till i magen rejält. JAG vill driva framåt.

Igår var det vila för både Gold och Dancer. Racke däremot var igång tillsammans med Johanna och de var så nöjda båda två  .

Idag blir det jag och Johanna i stallet och i morgon ska jag och Jejja träna för vår Åsa på fm och sen ska jag åka ut till Riddersberg och hämta Johanna till bassängträningen i Jönköping. Inte dumt med en ledig dag mitt i veckan alls 

Foto: Friskvårdsmaskinen Gold.

Men väl en Gold i ridhuset tillsammans med Dancer och Jejja. Ridning idag alltså. Har inte suttit på häst sedan i söndags så det var efterlängtat och Gold var som vanligt snäll och väluppfostrad. Vilken häst  !. Trots att hon inte blivit riden denna vecka var hon som vanligt mjuk och fin att rida. Några riktigt härliga steg blev det emellanåt också. Tränade på att få henne att svara både framåt och bakåt och emellanåt seglade hon iväg i riktigt bra tempo MED  bibehållen form och eftergift  . Underbara häst; en riktig friskvårdsmaskin för sliten tant!

  Hittade den här bilden på Jejjas facebook. Ett riktigt stiligt hoppekipage minsann, Jejja och Racke, även om det är lite svårt att hoppa i dressyrsadel. En ny karriär i sikte kanske? Som vanligt är det Duktiga Johanna som fotat.

Då är det sjukhusdags igen...Surt men sant  .

  Foto: Dagens tränare (Ingamay Bylund)

Halv fyra var min lektionstid. Följaktligen var jag i stallet redan vid halv ett för att slippa stressa. Mockade och gjorde allt i ordning hos Racke först och tog sedan in Gold så att hon skulle få ladda lite i boxen. Putsade alla grejer och bytte till fina sammetsschabraket. Själv var jag också extra fin i nya beiga ridbyxor, svart tröja och ljus väst. Matchade fint till Golds mörka hårrem och svarta schabrak med ljusbeige flätad kant. Tycker det är kul att göra något extra av träningarna. För oss som inte tävlar är det lite extra kul att få göra oss fina, tror jag. Gold fick sig sedan en rejäl puts och njöt av behandlingen. Tyvärr började jag känna av min onda rygg under putsandet, men lite ont får man tåla.

Gick ner till ridhuset vid tre och där var Åsa redan i full gång med sin lektion på "Ponnyn". Jag skrittade fram och funderade igenom min framridning medans jag studerade det mycket tjusiga ekipaget som gjorde mig sällskap. "Ponnyn" är en mycket vacker och maffig apelkastad skimmel och Åsa en mycket skicklig ryttare så där finns mycket att lära bara genom att titta, men upp till deras nivå bestämde jag och Gold att vi nog inte ska sträva. Så många galoppombyten och diagonalslutor...

Vi travade runt lite men jag kände att det var svårt att koncentrera sig riktigt och jag ville inte trötta ut henne heller, men vi lyckades ändå bli lagom uppvärmda tills det var vår tur.

Lektionen började på volten i skritt framför Ingamay. Skickliga tränarögat såg direkt vad vi behövde. Eftersom Gold är svagare i högersidan faller hon inåt i högervarvet och drar utåt i vänstervarvet. Tränade på att driva extra på högersidan samtidigt med tygeltag i samma sidas tygel . Krama upp henne på yttertygeln och leda med inner. Så fort hon nickade med huvudet var bakbenen inte med och då var det drivning framåt för båda skänklar omedelbart. Sedan flytta lite åt sidan, framåt, flytta, framåt. Känna i hästen och testa vad hon svarade på. Samma övning sedan i trav. Vara aktiv hela tiden och framför allt rida i ett mycket friskare tempo än jag vanligtvis gör (tänk mellantrav). Nu böjade jag också växla mellan volt och fyrkant. Rida framåt på långsidan. Flytta några steg, framåt igen. Gold gungade på och jag som inte är så van att rida i detta tempo klarade inta att sitta ner på henne några längre stunder. För ryggen kändes också lättridningen som ett bra alternativ! Sedan tyckte Ingamay dessutom att jag skulle fatta galopp i detta rasande tempo och man måste ju göra som tränarn säger så det gjorde jag. I första fattningen fegade jag lite och började bromsa. Aj, aj inte bra, bara att göra om. Fungerade bättre och att räkna takten hjälpte verkligen. Jag vågade rida på och vi galoppade så fint, så fint. Efter allt detta dröp svetten om oss båda och vi kände oss nöjda.

Från lektionen tar jag med mig att träna på samsidiga hjälper, rida i ett bättre , dvs friskare tempo överlag, att det inte är farligt att galoppera lite fortare...