I tisdags eftermiddag var det då dags för veckans andra träningspas för mig och DiNozzo. Den här gången började vi med att Å satt upp för att känna av var han befann sig. Glädjande nog kändes han fin redan från start, kunde starta igång sin trav med små steg med mer höjd än längd och utan att lägga sig på framåt. Alltså blev det bara en "normal" framridning i skritt, trav och lite galopp i båda varven innan jag fick sitta upp. 

Vi började med att känna av  min position i sadeln, att sittbenen var nere med jämnt tryck och att bål och mellandel satt stadigt placerade. DETTA ÄR MIN LÄXA ATT TÄNKA PÅ I ALLA LÄGEN! När sedan hästen är i rätt balans redan från början, med mer vikt på bakbenen än frambenen blir det också lättare att sitta rätt. Sedan reds det en massa övergångar mellan skritt och trav och lite tempoväxlingar i traven när det kändes som att det gick att trycka på lite och han fortfarande kunde vara kvar i den kortare och högra formen. Så fort han (eller jag) tappade bort bakbenen fick vi gå ner till skritt och börja om. Väldigt fantastisk känsla när man några steg bara kan sitta och sväva med maffig manke och hals framför sig och verkligen känna två aktiva bakben under egna rumpan.. 

Sedan ökade vi på samlingen en del med bakdelsvändningar åt båda håll. Lättare åt vänster än åt höger, mycket beroende på att mitt vänsterben är lite svagare och mer okoordinerat och inte kan hålla emot yttersidan riktigt, men det blir bättre och bättre.

Därefter blev det galopparbete med korta sekvenser galopp och fattningar från skritt. Fick omdömet att det blivit bättre och att jag nu nästan kan sitta kvar i fattningarna. Någon fattning blev till och med näst intill perfekt.

Avslutade sedan passet med att rida lätt och bra kolla av att det gick att stämma av lätt även i en lägre och längre form. Å:s omdöme var att vi kämpat väl och att det var det bästa vi ridit hittills! Hurra!

Igår tränade jag på egen hand efter lite muntlig överläggning med Å. Skulle verkligen se till att inte släppa ut honom utan kräva samma jobb som vi gjort på träningen med små kvicka steg och reaktioner direkt. Vi inledde mycket bra med kvick fin skritt och fina travsekvenser med små höga steg. Sedan red jag lite friare galopp i lätt sits då jag kände att han var lätt och fin i framänden. Bra så långt, men sen blev det en liten dip när han väl tyckte att det var lite väl roligt att älga på igen. Gick över till att rida bakdelsvändningar och fattningar ur dessa. Kändes jättebra! Sedan avslutade vi under reglerbar lättridning med mycket klapp och beröm.

Idag är hans lekkamrat E på plats för en skogsrunda med Johanna och Mollis.

I morgon är det planerad vila och på lördag nytt dressyrpass (lättare). Har vi tur kan det ev. bli ny träning söndag kväll.

    Bild från i höstas. Läget är nog ganska lika fortfarnde, även om han (och kanske jag också!) blivit ytterligare lite starkare. Uppskattar att vi ligger på steg 3-4 på utbildningsskalan ganska stadigt. Jobbar förstås med steg 5-6 också, men någon högre grad av samling orkar han inte ännu, inte några längre stunder i varje fall  .

Sammanfattningsvis är jag MYCKET nöjd med min prins den här veckan    !

Förra veckan var fylld av härlig dressyrridning på min röde prins. Lite lättsamma pass för att komma i form efter mina krassliga veckor ochhans ofrivilliga vila. Jag ( och DiNozzo!) har trivts med detta upplägg och han är riktigt pigg och glad. Kanske kan ha att göra med att han får ett kraftfoder som innehåller både mer energi  och protein, eftersom jag tyckte han föll ur runt jul och blev lite håglös, men nu är det fullt ös igen och överlinjen börjar runda till sig igen.

Vad vi tyvärr slarvat med under våra avslappnade pass är ju att han ska vara samlad och kvick samtidigt så detta skulle tas itu med underlördagens träningspass för Å. Vi började med lite uppvärmning i skritt och trav och ökade sedan på med att rida lite mindre volter med bibehållet tempo. Ganska okej. Sedan skulle det ridas kvicka övergångar mellan skritt och trav och redan här märtes det att vi slarvat även om jag tyckt att det känts ganska lätt, men med lite ökat krav på att få in bakbenen och korta upp sig kom protesten med att bli seg och dragig i munnen samt att bakbenen var för långt efter. Följden blir då också att övergångarna till trav blir för framåtgripande i stället för att lyfta tillräckligt uppåt och jag orkar inte tuffa till mig och gå på han tillräckligt för att det ska bli riktigt bra.

I det läget är det guld att ha en ridberedd tränare, så upp med Å för att påminna Herr Röd om hur det ska vara. Många påminnelser blev det. Han gjorde rätt, men glömde lika fort,  ett antal gånger innan han gick kvar där han skulle vara. Vad gjorde hon då? Jo, för de första sitter hon kvar med rumpan i sadeln med hästen framför sig i alla lägen. Hon vågar gå på honom ordentligt både framåt och bakåt och är otroligt kvick med eftergift och beröm när han gör rätt, för att sedan vara lika kvick med att gå på igen när han glömmer osv... 

Sedan fick jag ta över igen. Skillnad? Som natt och dag. En häst som vuxit minst 10 cm uppåt fram och kortat in sig ordentligt. Övergångarna till trav var nu som att sväva uppåt-framåt och tillbaka till skritt och halt var inte heller några problem. Jag har mest problem mad att ha koll på yttersidan i vänster varv där han gärna vill skjuta uthögerbogen. Tänkte öppna med starkt mothållande ytterskänkel och det funkade. 

Lite galoppande på det med bara lite fattningsträning från skritt i båda varven. Gick ganska bra, men nu började vi bli lite möra så det var dags att avsluta med att rida framåt och lägga ner, men ändå kunna ta tillbaka när jag ville. Och se vi var fullt styrbara och reglerbara.

På söndagen red Jejja ett pass i samma anda, men med mer galoppjobb förstås. De provade på lite byten till och med. Det blev ett rent åt ena hållet och ett där han var efter bak i andra. Men det gick! Tror det är dags att börja träna på detta för honom, dock inte för mig.

Igår var det ett ougnt pass på schemat. Först lite kontroll bara av att läxan satt och sedan lösgörande jogg i lång och låg form plus liiiite galopp.

Idag ska vi faktiskt träna för Å igen. Lite  tätt, men det gäller att smida när järnet är varmt!

Ungefär ett år sedan mellan dessa bilder. Olika vinklar och mycket som skiljer. Kanske att han trots allt biffat till sig lite, men han var bra mycket finare i färgen som oklippt.

Som de flesta lördagar har det idag varit träning för mig och Herr Röd. Å satt upp och red en stund först. Han var duktig och alert men fick läxas upp lite i galoppfattningarna från skritt där han slog sig fri. Göra om och göra rätt.

Min tur sedan. Först träna kvicka skritten med bra energi framåt. På gränsen till trav. Inga problem där nu, men han är lite seg att få tillbaka ibland. Kvicka förhållningar och halter och inte vara rädd att ta i honom om det behövs. La in lite serpentiner med halvhalter och halter med samma kvicka skritt emellan. Därefter sidvärtes, skänkelvikningar och framdelsvändningar.

Travade sedan med fokus på att variera tempot. Lite fram och lite bak.Ofta Lite övergångar till skritt och kvicka steg direkt.

Hann med lite galopp också och fick godkänt på fattningarna.

Lyckat pass. Lycklig Marie :)

I morgon fm kommer vår sadelprovare och kollar att sadeln fortfarande passar (hoppas jag!)

Felvänd bild. Ja, ja... Mobilappen funkar inte hundra

Den här helgen blev det träning under lördagen. För första gången jobbade vi rejält med galoppen. För att jag skulle få kläm på sittben och fattningar tränade vi fattningar i förvänd galopp. Verkligen? tänkte jag väl, kommer aldrig att gå. Fick fullt upp med att tänka på vilken sida vi var på egentligen, men det funkade faktiskt till min förvåning. Vi kunde till och med hålla den förvända på en halvvolt Dessutom klarade vi det i båda varven. Tackar DiNozzo för att HAN är så stadig i sin förvända. Hans galopp är ju välbalanserad och har blivit ännu bättre under det här senaste halvåret. Duktig häst!

Sedan tränade vi vidare med skänkelvikningarna på diagonalerna. Växlade mellan att flytta ett par steg och rida rakt ett par steg  och växlade mellan skritt och trav. Sedan reds sidvärtes på volt också omväxlande med att rida vanlig volt. Skulle göras med bibehållen takt och tempo.

Söndagen ägnades åt utflykt med Johanna och Mollis till ett dressyrevent som tog större delen av dagen. Men trevligt hade vi och man kan verkligen vara nöjd med hur den lilla hästen uppför sig. Glad och pigg traskar han på transporten, står still när han åker och även när man kommit fram och mellan klasserna hörde vi bara att han drog i sitt hönät. Sedan att han sköter själva tävlandet bra är ju en bonus! Nu var det många fina hästar med, men han stod sig bra i konkurrensen. Hade han däremot fått vara med som ponny hade han blivit bra placerad  .

Lite tid fick vi sedan på eftermiddag till DiNozzo. Jag red lite och Johanna filmade. Sedan fick hon hoppa upp och ta en svängom också! Så firade vi allltså då vårt ettårsjubileum tillsammans med DiNozzo. Är så nöjd  .

Idag skulle Johanna och Mollis skritta en liten runda i stora hagen, men jag tjuvkikade lite och såg minsann att de hoppde de stora stockarna som ligger där  . Busar!

DiNozzo fick sig en rejäl och lång rykt under tiden och det verkade han nöjd med.

Tänk vad fort ett år går. En nyanländ DiNozzo  .

Tredje lördagen i rad som vi är uppe med tuppen för att morgonfodra och släppa ut hästar, men så här års är det inte ens särskilt jobbigt att komma upp när klockan ringer kvart över sex. Några hästar är släppta dygnet runt och fyra går på dagbete (däribland våra). Endast två stackare som går kvar i rasthagarna.

DiNozzo blev lite väl "glad" när han kom ner till deras lilla beteshage. Försökta dra iväg direkt när vi kom in, men jag fick runt honom och kunde stänga grinden efter oss. Sedan, när man står vänd mot grinden och är lugn och fin, får man ta av sig grimman och få en godis. Vi fixade vatten till badkaret och tittade lite på våra "rymdmonster" (glömde ta kort), insvepta i silverfärgade insektstäcken och svarta flughuvor. Stora bitarinsekterna har REDAN dykt upp och bådas ögon var lite smått rinniga så vi tyckta att de kunde få lite extra skydd.

Upp till stallet och mocka, spåna och fixa och sedan åkte vi hem förlite  ha hunnit bli alltför varmt, men det hade det. Jag valde trots värmen att ta ridhuset för att slippa bitdjuren. Visste att vi skulle jobba vidare med skritten och då kan bitisarna bli för elaka. Men jag öppnade både ingångsdörren och stora traktorporten så att det ändå blev uthärdligt. Tror DN uppskattade att se lite annat än bara ridhusväggarna också.

Vi jobbade på med skritten som sagt. Förra helgens träning var ju superjobbig för oss båda, men när man sedan kan jobba på med samma saker i lugn och ro kommer resultatet faktiskt. Idag kunde jag baske mig nästan förekomma "dykaren" så gott som hela tiden. Han bjöd mycket jämnare framåt. Jag kunde sitta kvar bakom honom mycket lättare. Tänker inte gå in så mycket på rörelser och så som vi gjorde utan det handlar mer om variation, aatt han INTE få ramla på i eget tempo utan det är jag som bestämmer över varje steg han tar. Låter lite diktatoriskt och hårt, men ni förstår säkert. Handlar ju om att han ska gå fram när jag säger till. Komma tillbaka lika snabbt och lätt också. Just nu är det så att det är bara ett par steg innan jag måste hitta på något. Stppa lite, flytta lite, framåt, stoppa etc. Nu börjar det bli LITE lättare att komma igång från skritt till trav med korta steg också i en godkänd form (men formen är ännu inte det viktigaste, han får gärna vara uppe över tygeln, bara han har stöd). Tänker på att flytta undan lite och sedan trava igång med rösthjälp. Han vill gärna hoppsastudsa och fatta galopp i stället. Jag gör inte så mycket affär av studsandet men han får MYCKET beröm när det blir fin trav. Det är det här som är problemet med hans stora gång när han gärna sätter in bakbenen alldeles för långt under sig och blir "översamlad". Här måste jag vara kvick i mina hjälper för att hjälpa honom. Kvicka bakben får ALLTID beröm. Jag var jättenöjd med oss idag  .

Johanna och Mollis var på utebanan och jag var med och filmade och fotade. De fick jobba mycket i trav och galopp då stora bitdjuret var dem i hasorna hela tiden. De var superfina och duktiga. Mollisens i grunden fina gångarter börjar komma fram mer och mer. Börjar bli riktig kadens i traven och galoppen har rundat till sig ordentligt. Duktig Mollis och duktig Johanna  .

Får se om det kanske kan komma lite bilder...om en stund...

Vi skulle få hjälp av Å att ta in våra djur (som förresten fick gå i gamla nerbetede gräshagen efter träningen). Mollis var lite väl lös i magen av allt det nya gräset och maskrosorna. Till kvällen åker jag upp en sväng till för att kolla till dem och ge lite kvällsmat.

Var de arbetsvilliga de små gossarna?

Svar: Ja, Mollis ville ALLT när han väl kom igång. DiNozzo ville INGET.

Det var den jäkligaste träningen jag haft på honom och snudd på det räligaste ridpasset över huvud taget. Kravet var att han skulle fram till bettet och vara kvar där, men se det ville inte den röde alls vara med om. Han slingrade, sköt ut en bog en högerbog eller en vänsterrumpa, dök eller hade huvudet i taket, backade, hoppade på stället, småställde sig. Allt han hade behövt göra var att gå rakt fram i skritt med stöd på tygeln. Göra halt med bibehållet stöd, skritta på igen och variera tempot samt kunna komma igång i trav. Hur svårt kan det vara. jag blev surare och surare och han också. Till slut fick faktiskt Å sitta upp för att få ordning på trotset. Han försökte allt med henne också men till slut fick han ge sig och ja, ja...då blev det BRA och han gick FIIINT och fick BERÖM.

Uppe i stallet orkade han bara äta sin betfor sen somnade han baske mig med huvudet i krubban. Inte kan matte vara sur då. Nej, alla får ha sina dåliga dagar. Vi skyller på gräsätandet  . I morgon tar vi nya tag.

Tur att han är söt  !

Såhär fina var Mollis och Johanna igår när jag fotade dem på utebanan:

Tipstack till: Nina Bengtsson Text: Hege Hellström Illustration: Linda Eriksson    - Bakdelsvändning får man ofta lära sig att göra genom att vända med innerhanden och med det inre sittbenet. Jag skulle vilja att man får mer kontroll på yttersidan, koll på det yttre bakbenet, säger Nina Bengtsson, GP-ryttare och B-tränare i dressyr. För att uppnå detta brukar hon ofta be sina elever att rida på volter med tagen bakdel. Då får de in känslan för hur hästen ska röra sig och bjuda.    Vänd inte bara framdelen Vanliga fel i den här övningen är att ryttaren sitter på fel sittben och att han eller hon vänder framdelen för mycket, utan att ha kontroll över det yttre bakbenet. - Man ska inte kasta runt hästen, den ska lära sig att bära vikt över sina bakben. Hästen ska vara avspänd och tänka framåt, instruerar Nina. Det är jätteviktigt att ha kontroll på sitt eget bäcken så att man inte glider ut för mycket på yttersidan. - Du ska kunna hålla inner sittben med tryck och hålla inre höften framme. Det är där du får bjudningen framåt. Hästen ska enligt Nina gå på ytter tygel. - Stundtals ska du kunna lätta helt i inner och den ska gå ändå, och bjuda för ytter skänkel fram på ytter tygel.   Snabba hjälper En av Ninas käpphästar är att hästen ska svara snabbt - vilket kräver snabba och distinkta hjälper. Det gäller även i denna övning. - Sitt inte och kläm, det ska vara pam-pam med skänkeln och då ska hästen svara. Gör inte för mycket. Ofta kommer man med tusen miljoner signaler och hästen vet varken ut eller in till slut. Du kan aldrig klämma en häst till en bakdelsvändning - då låser den sig.   Gör så här: Skritta med tagen bakdel på en lite större volt, cirka 20 meter i diameter. Du tränar egentligen sluta, hästen blir mer lösgjord och mjuk i innersidan och mer genomsläpplig. Gör volten mindre, ner mot 10 meter, och fortsätt rida sluta. - Då kan du jobba lugnt i skritt med att sitta på inner sittben, och med att hästen tar ytterskänkeln. Hästen lär sig att böja sig med ärlig eftergift, säger Nina. Du kan successivt minska volten mer och mer tills du vänder på stället, med samma känsla. - Känslan ska vara mjukhet i innersidan, hästen ska bjuda framåt och åt sidan för ytter skänkel. Rid övningen i båda varven.