Förra veckan var fylld av härlig dressyrridning på min röde prins. Lite lättsamma pass för att komma i form efter mina krassliga veckor ochhans ofrivilliga vila. Jag ( och DiNozzo!) har trivts med detta upplägg och han är riktigt pigg och glad. Kanske kan ha att göra med att han får ett kraftfoder som innehåller både mer energi  och protein, eftersom jag tyckte han föll ur runt jul och blev lite håglös, men nu är det fullt ös igen och överlinjen börjar runda till sig igen.

Vad vi tyvärr slarvat med under våra avslappnade pass är ju att han ska vara samlad och kvick samtidigt så detta skulle tas itu med underlördagens träningspass för Å. Vi började med lite uppvärmning i skritt och trav och ökade sedan på med att rida lite mindre volter med bibehållet tempo. Ganska okej. Sedan skulle det ridas kvicka övergångar mellan skritt och trav och redan här märtes det att vi slarvat även om jag tyckt att det känts ganska lätt, men med lite ökat krav på att få in bakbenen och korta upp sig kom protesten med att bli seg och dragig i munnen samt att bakbenen var för långt efter. Följden blir då också att övergångarna till trav blir för framåtgripande i stället för att lyfta tillräckligt uppåt och jag orkar inte tuffa till mig och gå på han tillräckligt för att det ska bli riktigt bra.

I det läget är det guld att ha en ridberedd tränare, så upp med Å för att påminna Herr Röd om hur det ska vara. Många påminnelser blev det. Han gjorde rätt, men glömde lika fort,  ett antal gånger innan han gick kvar där han skulle vara. Vad gjorde hon då? Jo, för de första sitter hon kvar med rumpan i sadeln med hästen framför sig i alla lägen. Hon vågar gå på honom ordentligt både framåt och bakåt och är otroligt kvick med eftergift och beröm när han gör rätt, för att sedan vara lika kvick med att gå på igen när han glömmer osv... 

Sedan fick jag ta över igen. Skillnad? Som natt och dag. En häst som vuxit minst 10 cm uppåt fram och kortat in sig ordentligt. Övergångarna till trav var nu som att sväva uppåt-framåt och tillbaka till skritt och halt var inte heller några problem. Jag har mest problem mad att ha koll på yttersidan i vänster varv där han gärna vill skjuta uthögerbogen. Tänkte öppna med starkt mothållande ytterskänkel och det funkade. 

Lite galoppande på det med bara lite fattningsträning från skritt i båda varven. Gick ganska bra, men nu började vi bli lite möra så det var dags att avsluta med att rida framåt och lägga ner, men ändå kunna ta tillbaka när jag ville. Och se vi var fullt styrbara och reglerbara.

På söndagen red Jejja ett pass i samma anda, men med mer galoppjobb förstås. De provade på lite byten till och med. Det blev ett rent åt ena hållet och ett där han var efter bak i andra. Men det gick! Tror det är dags att börja träna på detta för honom, dock inte för mig.

Igår var det ett ougnt pass på schemat. Först lite kontroll bara av att läxan satt och sedan lösgörande jogg i lång och låg form plus liiiite galopp.

Idag ska vi faktiskt träna för Å igen. Lite  tätt, men det gäller att smida när järnet är varmt!

Ungefär ett år sedan mellan dessa bilder. Olika vinklar och mycket som skiljer. Kanske att han trots allt biffat till sig lite, men han var bra mycket finare i färgen som oklippt.

 

mia

11 februari 2014 22:12

Jätteskillnad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...