Tyvärr var det inte jag som tränade, men det är givande att se på också. Jag och Johanna följde med Åsa och fina Asti

(4 år) som hästskötare. Tänkte jag skulle få med mig lite matnyttigt hem till vår träning och det fanns ett och annat att plocka. Som att göra de där små förändringarna OFTA. Rida längs långsidan, flytta lite, två steg, rakt, flytta. Behålla rundning i ökning genom att börja på volt och sedan sträcka ut volten en bit på långsidan med bibehållen rundning.

Måste säga att jag blev impad av Asta, endast 4 år men fullt koncentrerad på att hela tiden jobba på och göra rätt. Syntes att Åsa också var mycket nöjd med ungtjejen.

Foto: Asti när hon var 3 år. En snygg dam och mycket lik sin far First Wish.

Var ledig som vanligt på onsdagen så då hann jag rida lite på DiNozzo också. Vi körde ett pass med mycket framåt och att lyssna på halvhalter och inte bara "älga" på med stora steg. Sen fick vi lite hjälp av Åsa med våra svängar. Rida rakt och svänga, rida rakt och svänga...

Idag har jag jobbat sent så då hann jag bara göra stallfix åt båda och göra storskötsel av DN. Skönt att bara pyssla också.

Vända lite kan vi   

Japp, det har vi! Tog vid där vi var sist med rumpflyttande och svängande. Det är svårast att flytta för vänster skänkel och samtidigt vara kvar på volten utan att höger bog far iväg utåt och vi sitter i väggen. Det är riktig gymping för HERR RÖD och han talar om att det är liiite jobbigt minsann men han gör sitt bästa och är så hygglig och samarbetsvillig. Lite kommunikationssvårigheter har vi allt fortfarande, men det blir bättre och bättre. Eftersom jag har problem med att bli tillräckligt kvick och rörlig i handen tar han det som en invit att hänga sig i den så det försöker vi jobba vidare med nu. Jag har svårt att koppla bort handen från resten av kroppen och det blir ju liksom lite fel när jag driver framår och det sedan är tvärstopp där fram. Övade nu på att driva och SLÄPPA där fram och ta handen uppåt-framåt med resultat att hästhuvudet som befunnit sig någonstans i knätrakten faktiskt kom upp i ett hyfsat läge. Bättre foprm och inte tungt. Samtidigt gick han kvar i balans. I slutet en häst som sög tag framåt med lagom stöd utan att vara tung. Bra jobbat av oss båda, tycker jag.

Lite annat: En häst känslig för förändringar? Ja, det kan man säga. Direkt när jag öppnade ridhusdörren stelnade stackars DN till och såg...bommarna som legat i en solfjädersform var ihopskjutna intill varandra...och det stod en stol med en filt på mitt i ridhuset!  Nu kunde jag inte annat än att bara skratta åt honom. Han fick gå förbi, stanna och nosa på alla saker som "spökena" ställt till med sen sist. Lite godis vid farligheterna och sedan slappnade han av mer och mer.

När det däremot körde föbi en traktor med massa ensilagebalar, väsnades och skramlandes å det värsta spetsade han bara öronen intresserat.

Första träningspasset ihop med DN igår alltså. Åsa skulle rida honom inledningsvis så jag ledde bara runt honom i väntan på att hon skulle bli färdig med Johanna och Mollis. (De var jätteduktiga!). Ett antal vita saltsäcker hade tagit plats precis innanför ridhusdörren och de var JÄTTEFARLIGA! Så det snorklades friskt under ett antal varv innan lilla hästen (och ledaren) coolade ner sig och kunde slappna av.

Åsa satt upp och kände på honom och jag fick njuta av anblicken av min fina häst som rör sig så vackert. Hennes omdöme var att han är en jättetrevlig individ; samarbetsvillig och lyhörd. Stor gång med benägenhet att vilja "älga iväg" om han får möjlighet. Lagom mycket framåtbjudning så det behövdes absolut inte jobbas med. Precis som jag själv tänkt under mitt ridpass två tyckte hon att det behövdes jobbas med lite mer "uppstoppande" övningar, kombinerat med att få bättre rundning.

Så satt jag upp och vi började vår resa. Den gamla beprövade spiralen praktiserads, dvs öka och minska volten, leda in framdelen och skåla ur innersidan "genom att flytta ut sadeln" med inner skänkel. Hela tiden med en häst som fick VÄNTA! Inga älgasteg i skritt utan ett, två, tre...stoppa upp osv. Minsta tendens att han gick ifrån mig eller hängde sig på tygeln motades med halt eller halvhalt. Jobbigt för en storskrittare det här.

Sedan samma jobb i trav. Där blev det väldigt tungt i handen när jag inte orkade sitta emot i de stora stegen. Så började om med kontroll i skritten, igång och rida de steg jag orkade, skritt igen och trav. Funkade mycket bättre. Tänkte också på att inte själv bli fast i tygeln utan att leda in, stoppa upp och ge eftergift, omväxlande med några uppresande tygeltag. Är så glad att jag kan sitta med i traven och NÄSTAN komma ner ordentligt. Trodde det skulle ta längre tid.

Nu har vi fått lite redskap att jobba vidare med och Åsa höll helt med mig om att detta är en riktig Marie-häst, dvs SNÄLL och samarbetsvillig. BRA TAKT med stor men behaglig gång. Behöver jobbas igenom i sidorna, få bättre rundning, komma ihop bättre i formen. Sådant som är KUL att jobba med. Men det viktigaste finns där redan: En häst med bra grundkvalitéer som är väl grundriden (tack!).

Efter dessa övningar var vi ordentligt trötta, kanske mest jag. Tror att DN har bättre kondis än jag, trots att han inte var fullt igång när han kom, enligt fd matte. Tänk att det bara är en vecka sedan.

Hoppas vädret håller i sig denna molniga, men regnfria (ännu så länge) söndag. Uteritt för DN och lille M i så fall även om det kanske endast kan bli skritt (vi måste vara rädda om vägarna) blir det skönt för pållarna att få se lite mer av världen.

Bild: Lite galopp i hagen. Dags för lite nya bilder kanske...