...Sådant är hästlivet i ett nötskal. Igår var det dags för månadens Ingamayträning, men Jejja var sjuk, Johanna pluggade till matteprov och Gold har haft sina anfall så jag tänkte bara åka upp och betala, men stötte på Å som tyckte jag skulle testa Gold ändå. Hon hade varit i kontakt med vet.kliniken som inte de heller hade en aning. Lät inte som ngt fästingrelaterat i varje fall. De tyckte att hon skulle ridas som vanligt eftersom hon inte har några som helst symptom mellan anfallen och inte reagerat på genomklämning och böjning.

Raskt tog jag in hästarna från ösregnet, hem för ombyte eftersom jag åkt direkt från jobbet, stopp på macken för inköp av macka, kanelbulle och kaffe. Borstade nödtorftigt av en fortfarande ganska blöt häst och traskade ner till ridhuset. Skrittade fram och mestravade lite grann. Tänkte hela tiden på anfallen och försökte känna om någon annalkande hälta eller svettning kunde anas, men icke.

Berättade för IM vad som hänt. Inte heller hon kände igen detta. Mer det där att en lös benbit kan orsaka plötsliga hältor, men inte som detta. Vi gick ut lite löst i skritt först. Något stel häst som trängde inåt på volterna. Började jobba med att flytta ut baken lite. Jag skulle sjunka ner på inner sittben och jobba loss inner bakben med sittbenet och skänkeln. Samtidigt leda lite inåt så att hon inte föll ut med hela kroppen. Så jobbades det på hela passet. I båda varven, i alla gångarter. Mitt största problem är att sitta i ordentligt hela tiden. Blir lätt att jag guppar iväg i min egen lilla takt i stället och tappar takten i drivningen. Fick verkligen räkna takten i huvudet och det hjälpte. Likaså att tänka bilden att det är på korset jag sitter och rider. Hjälpte mig faktiskt att KÄNNA bakbenen på ett annat sätt. Och att försöka låtsas att framdelen inte finns alls. Bara koncentration på hur bakkärran känns och se då blev det en häst som  satte under sig och lättade fram.

Så superroligt var det och Gold var verkligen jättefin efter ett tags arbete. Pigg och framåt och tog för sig. Lite VÄL pigg i galoppen i mitt tycke, men även här blev det riktigt bra när jag kunde sätta henne lite mer på rumpan när jag inte själv föll fram.

Nog var Gold genomsvettig efter detta pass, men Golds svettning var i alla fall inte framkallad av ett anfall utan av ett väl genomfört arbete. Hoppas nu att det håller för jösses vad jag älskar denna härliga hästmadam!

Ladies Night i helgen som gick. Hade nog inte kommit på tanken själv. Tur att man har vänner som vet vad man behöver...

  Prat, god mat, vin, mycket skratt och DANS. Tack Helen och Helena för en underbart rolig kväll. Hade glömt att jag faktiskt kan vara en riktig partyprinsessa!

Gold har betett sig helt normalt efter det konstiga halt/svettanfallet för lite drygt en vecka sedan, men igår var det dags för en repris. Precis likadant. Efter en halvtimmes lätt uppvärmning blev hon plötsligt vrålhalt för att sedan börja svettas floder. Upp till stallet och sedan var hon normal bara en liten stund senare. Vad ÄR detta???? Ledsen är jag i vilket fall... . Nu ska hon få vila två veckor och sedan får vi se...

Nu har det gått en vecka sen vaccinationen och då borde vi kunna börja rida "normal"t igen. Att jag haft en rejäl skrämselpärs med Gold vet alla som läser min FB-uppdatering, ,men för er andra...

I söndags (? tiden går och dagarna är svåra att hålla isär) tog jag ner Gold till ridhuset för ett litet lätt joggingpass. Hade då ridit ett lätt pass även dagen innan, men tagit det väldigt lugnt eftersom jag tyckt att hon blivit flåsig bara efter något varv i trav. Skrittade fram. Pigg och framåt häst. Travade några varv. Skritt igen och helt plötsligt känns det som att hela bakkärran gick av. Häststackarn helt blockhalt på höger bak. Jobbade lite med att flytta för att se om det släppte, men inte. Satt av och ser att helab hästen helt plötsligt börjar drypa av svett. Jag skojar inte, det droppade och RANN om henne. Snabbt av med sadeln om hon skulle lägga sig och sedan upp till stallet med en häst som knappt kunde gå så halt var hon. På med fleecetäcke och in i boxen. Och där blev hon stående. Såg att hon efter bara en kort stund började pilla i sig lite hö som låg kvar och tog då febern. Var övertygad om att hon skulle ligga över 40 grader men termometern visade helt normal temperatur (37,8). Tog om för säkerhets skull (37,7). Bytte det helt genomsvettade täcket. Tog ut och ledde och sprang lite, helt ohalt???

Någon som varit med om något liknande? Hör av er! Jag är som ett stort frågetecken!

Har en liten teori om nervsmärta om hon lyckedes vricka till sig och attb det var det som gjorde att hon började svettas så grymt, men har egentligen ingen aning...

Lite trött verkade hon sedan men inget mer. Åt normalt på kvällen. Red några varv i måndags och av någon hälta fanns inga spår. Upplevde dock att hon fortfarande blev lätt flåsig (inbillning kanske?), men inget annat. Vilade igår tisdag och ska ridas lite lätt idag.

  JAg och min fina...

Idag ska alla pållar i vårt stall vaccineras!

  Så då blir det vila. Och Dancer har tappat en sko och hovis är sjuk....

  Så här nöjd är Racke med sitt fina Back-On-Track-täcke som jag köpte av Ylle, alpackaprinsarnas matte.

Nu känner jag igen min dam igen. Lite lättare ridning kombinerad med lite mer havre satte sprutt i benen. Nåja sprutt är nog lite att ta i, men ett uns av bjudning anas i varje fall. Igår funkade det mesta. Framridning i en ganska låg och lång form, först i skritt och sedan i trav. Mjuka bågar, stora åttvolter, skänkelvikning med knappt märkbar tvärning och sedan galopp, som vi slutat göra någon stor affär av, bara sådär. Kan säga att jag tagit bort kilpadden under sadeln för att komma närmare. Visserligen hamnar jag lite i stolsits, men ändå att föredra att känna vad man gör och för henne att känna mina sittben bättre. Verkar funka! Fattningarna blir så mycket lättare och även att driva med sits i traven blir lättare när man känner hur ryggen rör sig. Ska hitta en annan padd som bar höjer lite där bak utan att höja hela sadeln.

Efter uppvärmning tränades det galoppfattningar från skritt i båda varven. Superfina för att vara vi. Öppnor och slutor utefter långsidorna i trav, också nöjd med. Slutligen lite framdels- och bakdelsvändningar. Ja, de satt de också!

Finaste vännen!

  Alla hjärtan i världen, mia. Röda, rosa, hallon...vi måste hålla våra drömmar vid liv!