Så här nöjd är Racke med sitt fina Back-On-Track-täcke som jag köpte av Ylle, alpackaprinsarnas matte.

Nu känner jag igen min dam igen. Lite lättare ridning kombinerad med lite mer havre satte sprutt i benen. Nåja sprutt är nog lite att ta i, men ett uns av bjudning anas i varje fall. Igår funkade det mesta. Framridning i en ganska låg och lång form, först i skritt och sedan i trav. Mjuka bågar, stora åttvolter, skänkelvikning med knappt märkbar tvärning och sedan galopp, som vi slutat göra någon stor affär av, bara sådär. Kan säga att jag tagit bort kilpadden under sadeln för att komma närmare. Visserligen hamnar jag lite i stolsits, men ändå att föredra att känna vad man gör och för henne att känna mina sittben bättre. Verkar funka! Fattningarna blir så mycket lättare och även att driva med sits i traven blir lättare när man känner hur ryggen rör sig. Ska hitta en annan padd som bar höjer lite där bak utan att höja hela sadeln.

Efter uppvärmning tränades det galoppfattningar från skritt i båda varven. Superfina för att vara vi. Öppnor och slutor utefter långsidorna i trav, också nöjd med. Slutligen lite framdels- och bakdelsvändningar. Ja, de satt de också!

Finaste vännen!