Såhär rapporterade Johanna från Sportcupen 2009:

"Arabhäst SM-sportcupen

 NU kommer historien om när Racke var på Arabhäst-SM i
Strängnäs!

Torsdag: Vi begav oss upp till Strängnäs tidigt på
torsdagsmorgonen. Resan upp tog cirka 4 1/2 timme, men Racke var superduktig och
stod still i transsporten hela vägen upp:D. Vi stannade i Mjölby och åt
hamburgare. Racke fick betfor med mycket vatten i. Han gillar inte att dricka i
transporten.

Vi fick våran box till Racke och han fick tom stå brevid sin
kompis Furiozo ox. När Racke var omhändertagen så kunde vi äntligen gå och vila
oss på vårat rum som Göran Ericsson så snällt fixat åt oss. Tack
Göran!

På kvällen red Jennifer och Johanna en stund på utebanan för att
få bort ev. transportstelhet.

Fredag: På fredagen så satte tävlingarna
igång. Racke skulle vara med i LB:1 och LA:1. LB:1 var först och det var
lill-matte Johanna som skulle rida den. Racke, som var väldigt pigg på
framridningen, blev ännu piggare på banan! I travprogramet så var han superfin
men i galoppen blev han lite väl stark för Johanna, och drog iväg lite X)
Men
dom kom i alla fall bara två platser från placering!

Men det var
yterligare en klass kvar för Racke, LA:1 som mellan-matte Jennifer skulle rida.
Racke och Jennifer kom in på banan och gjorde sin bästa ritt i LA:1 någonsin!
Dom fick 69,45% och kom etta!! Tvåa kom Carolina Neurath på fina hingsten Arasaa
Farid och trea kom Petra Strömberg på sin vackra Furiozo! Grattis till alla
tre!!

Lördagen: På lördagen så var det bara utställningen i valackklassen
inplanerad. Dagen innan så hade hela familjen gått på olika clinics, dels en med
Eva Eternell Hagen med sin häst Virgio Pijano om damsadelridning och också en
utställningsclinic som Turbo-Madde höll i.
Mycket lärorikt, men gud vad
nervös lill-matte blev eftersom hon upptäckte att det skilde sig ganska mycket
från så som hon hade övat...

Men Madde var med under hela utställningen
och hjälpte alla som skulle visa sina vackra hästar. Tack för det Madde!


Nu var det äntligen Rackes tur att gå in och visa upp sig! När Racke kom
springandes in på banan så jublade publiken och skramlade med burkar och diverse
saker. Å vad kul tänkte Racke och visade sig från sin bästa sida!!

Racke
och Johanna kom ut från banan och så började dom räkna upp poängen för Racke,
men vi fattade inte att det var Rackes poäng som dom räknade upp men dom löd i
alla fall så här:
* Arabtyp 9!
*Gångarter 8!
*Korrekthet i ben och
rörelser 7
*Huvud och hals 8!
*Överlinje 7
med kommentarerna: fin gång,
vackert huvud och hals, dock ganska svag rygg, fint visat!
sammanlagt
39p!

Det måste varit en fin häst tänkte vi, och det var inte förenns dom
kallade in oss på prisutdelningen som vi förstod att det var Rackes poäng dom
räknat upp!
Tillslut kom Racke och Johanna delad trea (femma efter
särbedömning), inte dåligt av Johanna för att vara första utställningen och med
en häst som inte visats på 15år!

På kvällen på lördagen så var det fest
och Eleonore Danielson med sin arab Hampus och Linda Carlsson med sin arab
Chocco som är Sveriges bästa dressyr ekipage på arabhäst hade en uppvisning som
kallades Spining Bell, och Linda och Chocco som vi så länge längtat efter att se
gjorde oss inte besvikna!! Ni är otroligt duktiga Linda och en inspirationskälla
för oss alla som sysslar med dressyr!!

Söndagen: nu var det bara en klass
kvar för lilla Racke och det var LA:5 som varken Racke eller Jennifer ridit
innan...
Men fyra dagar i Strängnäs gjorde att Racke var lite trött ;) Men
det var ändå otroligt bra jobbat av Jennifer och Racke att ta sig egenom LA:5!
Och med ett resultat som var överförväntan, 55%, och med fina kommentarer så som
elegant häst med bra steg, och flott häst!

Hur som helst så kunde vi
inte vara nöjdare med våran lilla Racke än vad vi är!!

Tack till alla som
gjorde Sportcupen till världens roligaste grej!!

/Fam Ultege"


Lite blandade bilder från denna roliga resa: Tack Racke  

Sitter och funderar lite på vad som varit och hänt under de senaste åren och konstaterar att jag är NÖJD med vad som blivit. Eftersom det här är min hästlivsblogg så är det främst de tankarna som tas upp här. Men jag måste ändå få säga att först och främst är jag så lycklig för att alla i familjen mår hyfsat bra för tillfället. Vi har genom åren haft  mycket tråkigheter med sjukdom och tre föräldrar som dog ganska tätt inpå. Sådant är kämpigt att ta sig igenom, men nog om det.

Hästarna: Vi har haft sådan fantastisk tur att hitta de rätta hästarna för oss vid rätt tillfällen. Aldrig att vi har känt att någon häst varit "fel" utan alla har fyllt sin funktion där och då. Nu handlar bloggen främst om min resa. Vill nämna några betydelsefulla individer. På ridskoletiden fann jag några pärlor. Jag gillade redan då de där snälla, gärna med, större gång. De kvicka "springiga" individerna valde jag bort om möjligt och led varje pass när jag ändå var tvungen. Någon "överpedagogisk" instruktör skrev mig på näsan att "man måste lära sig rida alla typer av hästar". Måste man? Enligt mig: NEJ! Jag ville ha roligt, inte jobba som beridare!

När vi sedermera valde att skaffa foderponny hamnade "min" första häst i min väg: En stor, mörkbrun, och välutbildad valack som jag fick ha till låns. Han var då 23 år , men riktigt pigg och "på" fortfarande. Han lärde mig mycket (liksom hans ägare som jag också fick träna för) under ca två år. Därefter blev det lite avbräck i min ridning (hade lite deltidsponny etc), men sen kom då dagen...

Familjen skulle köpa EGEN HÄST! Stort steg! Oj, vad vi letade på nätet. Ingen stor budget hade vi heller och hästen skulle passa allt från Johanna, 13 år, och ganska orutinerad. Jejja, 16 år, som ville tävla igen, och så jag Tant, 45 år, "den måste va snäll"! Det var då vi oberoende av varandra fann HRACHMANINOV ox. Vår älskade lilla kompromiss. Bästa vän och kompanjon under 5 år, men vid 21 års ålder ville han annat än vi så då fick han sin önskan uppfylld.

Vår fine lille Racke

De sista åren var han dessutom "bara" Johannas. Jejja hade fullt upp med Dancer och jag hade mött min DRÖM!

  Jejjas Dancer

När vi bytte stall och flyttade Racke till Mullsjö fanns hon där: GOLD, 14-årigt välutbildat mörkbrunt avelssto  som jag gärna fick ta hand om och rida mellen fölen. Åh, vad hon gav mycket den hästen. Från början var hon lite "fjär". Hon hade förlorat sitt föl året innan och varit deppad och nere sedan dess. Nu var det som att hon levde upp igen när hon fick en uppgift och en egen människa att ta hand om. Vi dansade tillsammans på våra egna villkor, två tanter, en stor och en liten. Tro att min lycka var total när hon sedan blev min. Lika förkrossande olycklig var jag sedan när vi tvingades ta bort henne, endast 17 år gammal, på grund av ett elakt diskbråck. Det får mig fortfarande att gråta.

Min älskade Gold  

Under GOLDS sista vår åkte Johanna och gjorde praktik i Skåne. Där lyckade vi ramla över hennes svarta lilla dröm, Moller af Idskov. Det blev alltså hastigt en dansk import, trodde jag väl aldrig. Efter en del elände (hagrymning, skador etc) har hon nu en riktigt fin liten ridhäst. Dancer hade vi hittat en bra köpare till tidigare under året. Och Racke åkte till seniorboende.

Johannas Moller af Idskov aka Mollis, Moller, Möller, Lille Svart...

När vi så gott som visste att vi skulle tvingas ta bort Gold började jag leta efter en värdig ersättare. Först letade jag efter något som liknade henne så mycket som möjligt i utbildning och ålder, men blev lika gruvligt besviken varje gång. Då såg vi en annons, Johanna och jag.....men nej, tänkte jag. Inte kan väl jag, så ung, så fin och nästan dubbla pengen mot vad jag tänkt. Övertalades av dotter och man(!) att åka och kolla...Jag blev blixtkär i denna vackre, röde PRINS   

Min fine, röde Prins DiNozzo   

Slog mig just att han är den ende som jag valt helt själv, som inte bara kommit i min väg. Inte heller har någon annas behov eller önskemål styrt mitt val. Ett stort beslut för mig: Ett stort ansvar...men jag är så NÖJD med mitt val. Kunde inte blivit bättre.

Vill bara lägga till att jag varit så nöjd med alla våra hästar och ALDRIG varit avundsjuk på någon annan. Hoppas att ALLA som har en häst känner så, att den egna hästen är den finaste, bästa individen på jorden för just DIG! Din häst förtjänar det!

Mycket långt inlägg det här, men jag hade lite lust att skriva bara. Men nu snart blir det pakethämtning och stallbesök och förhoppningsvis ett trevligt ridpass på min röde vän  

Här kommer några ungdomsbilder på Racke. Han var fyra år på de här bilderna, tror jag, och hade då blivit omhändertagen av Maria som vi köpte honom av.

       Svansen var tvungen att klippas kort eftersom den var så ingrodd av gammal dynga. Han har hunnit äta upp sig här, men var riktigt illa däran och det var tydligen tal om att hanoch några kamrater skulle avlivats, men tack vare att de haft tillgång till vatten i stallet hade de klarat sig.

Tänk vilken tur att han kunde räddas och fick bli en fin häst igen

Såhär såg Racke ut när han ställdes ut på Riks 1993, alltså två år gammal: En fin liten unghäst som belönades med silver:

Johanna fick för några år sedan kontakt med Chjristina Uhlén som ställde ut honom. Hon skickade då det här fotot från RIKSUTSTÄLLNINGEN1993. På baksidan finns en hälsning till Johanna och "Mani". Återigen tackar vi för det fina fotot som har sin egen plats i guldram i Johannas bokhylla.

Maria har berättat att han ställdes ut som treåring också och då belönades med brons. Sedan vart det en tragisk historia då som sagt som ledde till ett omhändertagande. Men slutet gott, allting gott.

   Nu myser vår lille pärla uppe på Solskensberget.

Kärt barn har många namn sägs det   

Saknar den lille filuren emellanåt, men huvudsaken är att han har det bra och att han är nära så att vi kan åka och pussa på honom ibland. Han är och kommer ALLTID att vara nummer ETT  . Första egna hästen i familjen.