Ja, det är ju fredag och en hel helg ligger framför mig. Dessutom är jag lite fånigt lycklig över en så simpel sak som att Johanna orkade följa med sin klass till Göteborg Horse Show. Tjuvkikade lite i morse på presenterna hon köpt åt Racke. Han kommer att bli en välklädd herre minsann. Mindre kul är et för Jejja som missar sin Göteborgsresa idag, men lunginflammation är en seg historia och den förjagas nog bäst på hemmaplan. Kanske kan hon orka följa med och pussa på Danne lite i em. om det inte är för kallt och rått. Verkar som att lite mildare väder har börjat leta sig in över landet. I morse var det bara -5 och det är ca 15 grader varmare än det har varit de senaste morgnarna. Heja våren!

mia: Om män...Rolf Lassgård, nej tyvärr inte i min smak. Tycker alltid han spelar lite halvakisar och att hans karaktärer alltid är lite ofräscha minst sagt. Några favvisar: Harrison Ford, filmen Blade Runner från 1982 är en av mina absoluta favoriter och mannen som åldras med största värdighet av dem alla: Clintan!

    WOW!!!

  Många varma kramar och en underbar bukett av de vackraste rosr sänder jag till er alla som hört av sig här eller på annat sätt stöttar och tänker på oss. Vi kämpar på, var så säkra!

Typiskt nog (kan bara hända i vår familj) var Jejjas feber/förkylning en rejäl lunginflammation på höger lunga så nu är det penicillin och sängläge minst en vecka. Systrarna får roa varandra bäst de kan här hemma medans jag mockar etc åt alla. Hoppas att Johanna kan åka till Horse show på torsdag som planerat och Jejja på fredag. Nästa vecka blir det dessutom Linköping för mig och Johanna för att se vad de ska göra härnäst.

Racke och Dancer har tagit lite sen vintervila nu när mattarna är sjuka, men Gold ska fasiken inte få vila. Det tog mig tre ridpass att hitta någorlunda rätt igen. Hon hade fått någon idé om att det var full fart framåt som gällde efter Jejjas ridning (som ju är på ett annat plan än min!). Jag försökte förklara att jag inte klarar att rida i det tempot om hon inte är lydig INNAN. DÅ kan det ridas på, men först då. Idag skärpte jag till mig och red tills hon var mjuk som smör i slutet. Kämpigt som attan och frustrerande men nöjd var jag att ha klarat ut det själv. Det krävdes ca en miljon förflyttningar i sidled och en attans massa rackel hit och dit för att få henne mjuk i sidorna, men till sist var hon med på noterna. SKÖNT!

Det som var så roligt ett tag. Men tydligen var det inte för oss att ha det så bra. Nästan två veckor av vardag och må bra. En förkylning drabbade och gav konsekvenser som ledde till avfärd mot förhatliga hospitalet igen i onsdags med den lilla. Dropp sattes och infektionen avstannade och den planerade medicineringen mot den kroniska sjukdomen gavs i dropp. Då drabbades den lilla av allerichock trots att hon fått den här medicinen tidigare och att både kortison och antihistamin givits förebyggande. Plötsligt fick hon andningssvårigheter och svettningar. Lite panik en stund men efter adrenalinspruta i magen och avstängt dropp gav det med sig som tur var. Vad kan man göra i ett sådant läge? Bara frammana allt lugn man är mäktig. Hålla en liten hand och se djupt in i ett par panikslagna ögon. Tiden är en evighet och vi är mitt i den...

Nu kan inte den här medicinen ges någon mer gång. Riskerna är för stora. Hem åkte vi igår ledsna och uppgivna. Vad ska nu hända? På måndag blir det ny kontakt med sjukhuset och vår doktor ska konferera med doktorerna i Linköping. Trots allt är hemma ALLTID bäst även om man inte orkar göra så mycket. Här finns familjen och djuren. En svart liten katt att ha i knäet och en annan grå bredvid. En hund som ligger och snarkar i korgen och kanske en Racke som orkar besökas om inte smärtorna är för svåra.

SÅ HÄR KAN VI INTE HA DET!!!! Förbannade, jävla sjukdomshelvete och förbannade, jävla operationshelvete...Tänk att få trolla tillbaka tiden ett år!

Dagens bild: Johanna och Racke  på framridning hösten 2009. En annan tid...

Vaknade upp till 20 minusgrader. Det låter inte klokt, men det är dagens sanning. Innan jag ens fått i mig morgonkaffet satte jag mig i bilen för att forsla ut Jejja till ridklubben där det idag är en lokal hopptävling . Hon ska visst agera funktionär och det är bara att hoppas att hon kan komma in och värma sig emellanåt. På vägen ut fick vi också göra en avstickare till vårt stall för att hämta hennes kvarglömda (är det inte typiskt) termobyxor.

Nu väntar jag bara på att det ska bli lite varmare innan jag åker ut till stallet  och veckans storstädning. Johanna är förkyld och får på mammas order inte sticka ut näsan i den här kylan. Maken återkom just rån hundpromenad och det är så kallt att träden smäller som pistolskott. Antar att det har någat att göra med att saven stiger för att sedan frysa och spränga träden. Huvaligen!

Fredagens Ingamayträning genomfördes trots snöstorm.  Gold och jag fortsatte på inslagen väg men fick rida i ett helt annat tempo. Det funkade bra nu när jag har lite mer koll på både hennes och min kropp. Inganay konstaterade snabbt att det är högersidan som ställer till det mesta i oxch med att den är så mycket svagare. Alltså faller hästen ut i vänster varv och tränger inåt i höger. Vänstersidan blir ju då den starka, stela sisdan som måste gymnasiseras loss utan att högern tappas ut. I högervarvet fick vi göra mycket skänkelvikningar på volt för att få ut bakdelen och i vänstervarvet jobbade vi med att jag skulle vara noga med att sitta kvar på höger sittben och driva in ytter bak upp på ytter tygel. När hon sedan kom rakt under sig var det dags att börja ställa lite inåt och få med framdelen och skåla ur utan att höger bog åkte ut. Hela tide var det drivningen på utsidan som var nyckeln. Tacksamt är att Gold stönar som en besatt i det här varvet när man kommer åt henne. Då vet man att det är rätt!

Något lite galopp la vi till också, men där behäver jag bli lite starkare först och kanske Gold också. Jag tränade också på att få in en bättre takt i skritten där vi för närvarande är lite vingliga. Men traven börjar bli sååå fin  .

Jejja och Dancer var också i farten under eftermiddagen, men kanske att du kan skriva lite själv om ditt pass Jejja på kommentarer?

Igår skyndade vi på så gott det gick under eftermiddagen för att det inte skulle hinna bli för kallt. Jejja red först Racke medans jag tog stallarbetet. Han var verkligen jättefin och riktigt taggad på lite mer krävande arbete så de blev både förvänd galopp på åttvolt och enkla byten samt lite tramp. Duktiga Racke !

Sedan tränade vi vidare på läxorna från Ingamay och det är så bra att rida dagen efter en träning. Både hästar och ryttare har kvar lite i kroppen. Så tycker jag det känns i alla fall. När vi körde hem var det redan -12 grader.

Idag blir det vila eller löshoppning.

Dagens bild: Glad Racke dansar in våren 2010.

Just nu är kurvan i uppåtgående. Inte så konstigt med tanke på den sänka eller snarare djupa ravin Gold och jag befunnitn oss i, eller segträsket kanske man ska kalla det. Träning för vår Åsa i dag igen alltså och vi fortsatte med samma disciplinridning som i söndags. Jag hade gjort min läxa väl i veckan så vi kunde fortsätta med travarbetet. Det blev mycket arbete på tiometersvolter. Uppridning rakt på medellinjen och svänga omväxlande höger och vänster vid A. Vid behov ta ett extra varv. Gå ner till skritt emmellanåt och även halt. Oerhörd skillnad på de3 båda varven kunde konstateras. Åt höger lätt som en plätt, men åt vänster krävdes stark, stark ytterskänkel. Vända ett steg med ledande innertygel och rida rakt ett eller två steg, vända igen osv. Hela tiden med koll på att inte yttersidan smet iväg. Jobbigt som attan och någon gång blev det ingen sväng alls utan vi hamnade i väggen .

Så småningom kunde vi ta oss runt med bibehållen form i båda varven. Jättebra också att tänka lite snabba slutor/öppnor hela tiden och att flytta / rubba lite i sidorna, nästan bara med tanken. Tygeltagen lite snabba och lite" ruskande" när hon försökte hänga sig fast.  I slutet var damen riktigt med på noterna och det gick att varirea tempot och rida på mer utan att tappa iväg henne. I det läget skulle jag kunnat fattat jättebra galopper också kändes det som, men det spar vi till på fredag  . I morgon blir det välförtjänt vila för mig och Gold  .

Dancer och Jejja var också i farten med träning. Åsa satt upp en stund och kände på honom också. Verkligen guld att ha en tränare som kan sätta sig upp och känna

vad som behöver tränas på. Det är inte allt som syns från marken som Å mycket riktigt konstaterade. Dancer är ju ganska stor och lång och behövde kvickas upp lite och börja komma mer rakt under sig. Jejja har gjort ett jättebra jobb så här långt och nu fick de ytterligare en puff i rätt riktning. Lite disciplinövning a la mig och Gold fick de först, men det som tog oss en halvtimme klarade de av på ett par minuter. Sedan kunde de fortsätta med annat. Blev mycket att växla mellan volt och fyrkant men behålla rakkänslan in på volten. Detta var vad jag uppfattade när jag samtidigt red fram. Vill du tillägga något, Jejja?

Johanna hade ridning och teori ute på Riddersberg (skolan) idag och Racke fick vila. Jag tror han solade hela dagen  !

Dagens bild: Kan man ha en bättre vän?

  Det skulle i så fall vara den här:

Golds och min träning i söndags blev kanske inte som jag tänkt utan mycket bättre. För en icke insatt måste det ha varit världens tråkigaste, nästan som att se färg torka. Barnen hade bänkat sig för att få se kära modern i full galopp, men tji fick dom!

Efter lite inledande samtal med Åsa, där jag berättade att det tar så låååång tid varje ridpass innan vi kommer till ridning och jag kan känna att jag har henne någorlunda mellan hand och skänkel, bestämde hon att Madame Gold skulle få sig lite disciplinträning och MesMarie skulle vara tuff och stenhård HELA tiden, från början.

Jag hade bara skrittat fram lite innan vi började och nu fick jag order om att korta upp tygeln rejält och sedan började kämpandet, först i lätta varvet (höger) med skritt-halt-skritt-halt. Handen skulle ligga FAST vid sadeln och sitsen skulle vara limmad i sadeln HELA tiden. Hela grejen var att damen skulle ta hjälperna och GE EFTER! det blev en strid vill jag lova. "Hallå, där vad är det som händer? Vi som har haft det så trevligt när jag fått jobba på i min egen bekvämzon. Vad vill du nu? Ska vi verkligen? Nej, jag vill inte!" Så käftigt det blev ett tag och snälla Gold protesterade verkligen på alla upptänkliga sätt. Backa, stegra...och den där med envis sits och ben bara fortsatte...Till sist började hon förstå att det inte skulle hjälpa med alla protester i världen. Så småningom kunde jag börja flytta lite, rida lite slutor och göra några övergångar skritt-trav-skritt. Därefter följde samma arbete i vänster varv med ÄNNU värre protester för det är så jobbigt att få med yttersidan. Det går inte att ta ett uns i innertygeln till att börja med. Bara att dunka in kroppen med ytterskänkeln och styra med kropp och blick. När hon började få in benen under sig började det också gå att få loss innersidan en del och det gick sakta men säkert att få loss även denna sida.

Red sedan på egen hand i måndags och märkte direkt att utdelningen kom med en häst som gick på tygeln och tog alla hjälper direkt. Vi fortsatte söndagens arbete. Lite protester kom det med inte alls som förut. Red mer trav men gick ner tll skritt så fort jag tappade henne det allra minsta och ner till halt. Blev ett helt underbart ridpass med en häst som verkligen jobbade och kom under sig. Jag kände verkligen hur gunget kom i varje travsteg. Då är det himmelriket! Nu ska vi bara lägga till lite galopp i samma form och samling.

Nu kan jag förstå om någon kan tycka att det låter oerhört brutalt att tvinga in en häst så här utan framridning etc, men det var en REN DISCIPLINÅTGÄRD som var nödvändig. Och en utbildad häst ska baske mig kunna gå på tygeln från första tygeltaget, anser jag  .

Dagens bild: Gold i vårskrud från 2010

Övrigt: Barnen hoppade lite med sina pållar: racke tyckte det var lite trevligt och skötte sig superbra. Dancer tyckte det var lite väl roligt och la av ett par rejäla bockar efter hindret med följd att Jejja fick sin första avsittning från honom.   Snälla Dancer stannade och tittade förvånat och lite bekymrat på Jejja. Han undrade nog hur sjutton hon hamnade där! Som tur var tappade hon bara luften och kunde sitta upp igen. Nästa språng fick han ta med huvudet uppe i luften för att lära sig att "sådär gör man icke". Passet avslutades sedan med ett perfekt språng och mycket beröm.

Idag planerar jag skrittpass med Gold. Johanna ska tömköra Racke och Jejja rider Dancer på fm under faderligt överseende. Vi har som policy att man aldrig rider en unghäst när man är ensam i stallet. Racke i nödfall, men aldrig Dancer!

I morgon hoppas jag att både jag och Jejja ska kunna träna för Åsa. Tror att vi är lediga alla tre  .

  Dagens bild visar en löshoppande Dancer. Han börjar bli riktigt duktig på det här. Idag är det planerat för uppsutten hoppning om det finns plats i ridhuset.

Igår var det vila för alla hästarna och jag ägnade mig åt livets nödvändigheter såsom tvätt, skjutsande och matlagning.

Hästarna fick komma in ganska tidigt eftersom det var riktigt skitväder med snö/regn/blåst. Blöta täcken hängdes på tork i vår uppvärmda sadelkammare och torra plockades fram. Sedan fick hästarna lite allmän översyn och gott eftermiddagssilage att tugga på.

Tyvärr är det för närvarande nästan omöjligt att rida ut. Vägarna är glashala och på fälten är det tung och djup snö. Känns inte så säkert med den unge då, men lite hoppning idag kan vara en rolig ersättning kanske för honom. Racke hänger också på tror jag, men jag och Gold tänker INTE i de banorna. Vi ska träna galopp! Speciellt det där räliga vänstervarvet. Får se om Åsa har lite tid att hjälpa mig. Skulle verkligen behövas.  Nu bär det av till vårt lila Paradis. på gensyn...

Underbar litet inslag om Bengt, 87 år gammal, som fortfarande rider. Finns på länken "Ryttarliv" här till höger på sidan. Titta och njut!

Dagens bild: Vad månn det bliva av denna ryttare om hon får fortsätta i dryga trettio år till? Kanske hennes tår har slutat leta sig neråt backen då!