Bild: Tävling från våren 2009  i Ljuslingsbacken. Favvoställe för Racke och Jejja.

Japp, igår var det full fart på träningen uppe på Gålleryd. Jejja deltog med både Dancer och Racke. Kan väl tyckas lite märkligt och att man skjuter över målet att rida för en så meriterad person som Ingamay Bylund (fd OS-ryttare och numera A-tränare i dressyr). Billigt är det inte heller  .

Dancer gick som en dans och börjar göra skäl för sitt passande namn. Han gör allt man kan begära av en treåring och lite till. Han och Jejja börjar bli ett riktigt sammansvetsat par.

Och sist ut bland alla de föregående stora dressyrpållarna kommer lilla Racke in. Man kan ju tänka sig att en tränare ska sucka lite uppgivet och undra vad man gör där med den lille, till dressyrarbete ganska olämpliga hästen, men icke. I stället tar Ingamay till vara hans svårigheter och förklarar för Jejja att det är på en sån här häst man verkligen lär sig ridning. Han kräver sån exakthet från ryttaren, total inramning mellan hand och skänkel. Minsta lilla vridning på överkroppen och han smiter iväg åt det ena eller det andra hållet. Men när det blir rätt. Ja, då blir det så fint,så fint och även den lille kan dansa så vackert ett par steg i total harmoni med sin ryttare som rider så hon nästan kräks trots att hon sitter så still, så still. Sen skranglar han iväg igen och arbetet börjar om!" Det här är faktiskt överkurs för en sån här häst, byggd på det sätt som han är. Det är jobbigt för honom att sätta under sig så här mycket. Egentligen ska han inte klara det!" sa Ingamay i slutet av lektionen. Jättebra kämpat av båda, men också ett konstaterande att man inte kan kräva så mycket mer av honom nu, men oj vad mycket han har gett Jejja, men det vore inte rättvist att pressa honom vidare. De har mot alla odds faktiskt tävlat upp till LA:6 och haft vinster och placeringar upp till LA:1.Dags för Johanna att ta över lite mer och kanske dags för Jejja att gå vidare till en sån där "riktig" dressyrpålle. Rida på riktigt har hon ju lärt sig av den bäste...

På tal om sadel förresten: Passade på att få den kollad också: Satt som en smäck och han gick så bra med den nu så det kan vara den där fällningen som har ställt till det. Ska i alla fall fortssätta med mycket barbackaritt, eftersom både häst och ryttare verkar trivas med det.

Själv både längtar jag och inte efter ridningen: Har man hållt upp ett tag tar tyvärr latmasken i mig befälet.

  Lite utlovade bilder på lille "Svanke", angående sadeldiskussionen (men ändå fick han en 7:a på överlinjen). Jag tycker att manken är både ganska hög och lång, dessutom är han ngt överbyggd och kort i ryggen. Platsen att lägga sadeln blir ganska begränsad, tillräckligt långt bak för att, bogen ska gå fri, men inte för långt bak (har kollat revbensbågen). Sen ska den ligga still där också. Innebär att Racke inte får bli för tjock om magen för då är risken att han skjuter fram sadeln. Nu får han inte stå på halm för han blev väldigt bukig (Åt upp halva boxen på en natt!)utan han får bara en kasse på kvällen för att ha lite extra pyssel. Dessutom går han tyvärr ensam i sin hage nu sedan Sune togs bort, på gott och ont. Sune var en stor häst som krävde mycket mat, men också jättesnäll och delade glatt med sig av sina väl tilltagna höportioner. Inte undra på att han blev lite rund om magen ett tag. Nu har Racke ridits utan sadel i en vecka och gått helt okej, men ikväll är det träning för Ingamay Bylund så då åker den på igen.

Dagen yillbringades på jobbet och sedan på doktorsbesök med Johanna och efterföljande shopping, men bara lite för hon är inte så stark ännu. Det blev nya kuddar till hela familjen och nya skor till Johanna. Stadsturen avslutade med en tur till Charlies Häst & Hund, där jag spenderade 0 kr. Det har nog aldrig hänt förr. Vi konstaterade att Racke har ALLT (förutom ett renskinn, men det ska jag skicka efter) och likaså hans ryttare. Jag sneglade efter lite ridbyxor. Tyvärr har jag lagt på mig lite gottekilon under riduppehållet och kommer nog bara i ett par ridbyxor (av fyra!), men jag stålsatte mig. Duktigt va!

På hemvägen stannade vi till i stallet för att krama om Racke och befria honom från alltför varma täcken. Vi hade faktiskt 18 grader varmt och lite soligt. Han berättade att han varit ute i skogen med Jejja under förmiddagen och galopperat jättefort...

Bild: Racke och Jejja sommaren 2009

  Vilken fotomodell han är, den lille! (ännu inget namn spikat, men många förslag finns)

Igår hade vi en liten mysstund i boxen. Främst är det Gold som får min uppmärksamhet, så hon fick både morötter och borstning och fölis får vara med så mycket han vill. Helst håller han sig på andra sidan mamma, men emellanåt kom han fram och nosade och ville bli lite klappad han med och Gold är verkligen "guld". Så mild och fin som låter hennes människor hälsa på den lille. Annat var det när "Ponnyn"(dryga 170 cm!) råkade komma ut ur sin box. Då visade hon vilken tigermamma som döljer sig därinne. "Ponnyn" (som också är Golds "barn") försvann blixtsnabbt in i sin box igen. På hästars vis tror jag att han på sina bara knän bad mamma om ursäkt.

Vi har varit lite bekymrade över Racke det sista. Han vill inte jobba igenom i ryggen och då börjar felletandet. Först ridning utan sadel, funkade mycket bättre. Sadeln har skavt av en hel del päls under bakvalvet, trots ridning med fårskinnsvojlock hela vintern är han nästan hårlös på vissa partier. Kände igenom ryggen och visst sänkte han den när det blev tryck på de där hårlösa partierna, men han är ju riktigt tetig och öm i huden under fällningen med. Bad Leif om att känna också medans Racke åt sin betfor (kan vara bra har jag hört att kolla medans de äter för att få se om det är verklig smärta eller bara en betingad reaktion!). Nu visade den skurken inget alls, så antagligen är det bara pälsfällningen och skavet som spökar. SKÖNT! Var rädd att vi skulle få börja leta sadel igen.  Nu när vi hittat en som ligger still och som är skön att rida i vore det surt.

Det blir inte så långa stallbesök för mig nu naär Johanna är "postoperativ", men en daglig utflykt gör vi tillsammans till Paradiset. Igår blev det föl- och mammakel, prat med Racke som hade vilodag och en titt på när Jejja red Dancer så fint, så fint. I mitten av maj åker de till Grevagården för att klara av treårstestet, men redan nästa helg är det genrep där. Spännande att ha fått vara med om denna resa. Åsa red fyraåringen "Rune" samtidigt och oj vad tjusig han blev emellanåt. Hon är så duktig ryttare vår "Herrskapsmadam". Man lär sig massor av att bara se på. Och man förstår vilket arbete det ligger bakom att få "ungdomarna" att bli riktiga dressyrhästar av "ponnykaliber".

    NYFÖDD!!

TVÅ DAGAR:

FEM DAGAR:

  Visst är han vacker. Och riktigt modig som vågar stå kvar utanför stallet när mamma gått in.

Äntligen! Ett litet hingstföl föddes för entimme sedan. Otroligt söt, mörkbrun med en stjärn i pannan. Allt gick jättebra och han var redan ute när vi kom upp så det kan inte ha tagit mer än 10 minuter. Förhoppningsvis kommer det bilder i morgon  .

Som sagt var ju Johanna och jag inlåsta i Linköping  en och en halv vecka vilket innebar att Jejja fick ha full koll på stallaktivitetern. Inget konstigt alls. Cyklat till och från har hon gjort också. Dessutom till jobbet en dag också. Lååångt kan jag säga. Beröm, beröm alltså  . 

Racke har fått gå nästan bara i skogen och det har han absolut inte haft något emot, men en av turerna kunde gått RIKTIGT illa: Galopp, galopp och en liten sväng där det skulle bytas galopp, halt, halt efter tjällossningen och Rackes bakben for iväg all världens väg och han kanade vägen fram på MAGEN, med frambenen framför sig och bakbenen släpande efter. När det väl tog stopp kunde Jejja lugnt sitta av INNAN han ens försökte resa på sig. Upp kom han sen på något sätt, men ve och fasa; ett bakben ville han inte sätta ner! Det visade sig som tur var bara att det var skyddet som kanat ner över hoven: Man måste ju vara rädd om sin utrustning verkade det som att han tänkte. Upprörd var han en stund och mycket förnärmad över det inträffade, som tur var syntes inga tecken på hälta. Hemma blev han avtvättad och Jejja hittade ett rejält skrubbsår på vardera bakknä efter glidturen, men i övrigt klarade han sig utan ens en sträckning. Och tänk så klok han är som lät sin ryttare sitta av innan han försökte ta sig upp. Duktiga Racke    !

Har varit och kollat Gold två ggr under dagen: Ännu inget föl, men mjölken sprutar ur henne så nu KAN det inte vara långt kvar. En vecka över tiden nu!

Foto: Gold funderar på hur länge hon kan knipa.

  Ja, då var dottern och jag äntligen hemma efter sjukhusvistelsen. Våren har vi mest beskådat från ett fönster nitton våningar över marken (alltid något). Första  stoppet på vägen hem blev stallet på Johannas önskemål. Den tappra lilla kämpade sig ner till Rackes hage med några mumsbitar och det blev ett kärt återseende. Sedan såg vi Gold gå ensam och vanka, ensam i en hage och fortfarande i väntans tider. Här blev det också ett kärt återseende! Leif kom upp från ribanan där Åsa satt och trimmade på ponnyn och han kunde berätta att Gold knipit duktigt och väntat på oss, men nu i natt skulle det nog vara dags. De är hjärtligt trötta på att bara se en häst stå och tjura inne i boxhörnan på sin TV, men i natt blir det förhoppningsvis lite action!

Bild: Ungdomsbild av Racke (foto: Maria Chilla). Hoppas det är okej Maria? Annars tar jag bort den.