Ja, då var dottern och jag äntligen hemma efter sjukhusvistelsen. Våren har vi mest beskådat från ett fönster nitton våningar över marken (alltid något). Första  stoppet på vägen hem blev stallet på Johannas önskemål. Den tappra lilla kämpade sig ner till Rackes hage med några mumsbitar och det blev ett kärt återseende. Sedan såg vi Gold gå ensam och vanka, ensam i en hage och fortfarande i väntans tider. Här blev det också ett kärt återseende! Leif kom upp från ribanan där Åsa satt och trimmade på ponnyn och han kunde berätta att Gold knipit duktigt och väntat på oss, men nu i natt skulle det nog vara dags. De är hjärtligt trötta på att bara se en häst stå och tjura inne i boxhörnan på sin TV, men i natt blir det förhoppningsvis lite action!

Bild: Ungdomsbild av Racke (foto: Maria Chilla). Hoppas det är okej Maria? Annars tar jag bort den.