Gold och Möller har nu helt slutit fred och delar på gräset i hagen utan problem. Johanna har kunnat rida Möller utan problem trots sårigt bakben som (peppar,peppar) verkar ha klarat sig utan att bli infekterat. Har varit i kontakt med veterinär som rådde att endast skölja ur dagligen med koksaltlösning. Inte klabba med annan rengöring eller antibiotikakräm eller bandage alltså. Nu är såret torrt och fint så hoppas det förblir så.

Igår fick jag tom agera lte "tränare" åt det fina ekipaget och vi jobbade mycket med tempot i traven. Han blir gärna lite "pinnig" och får lite bråttom. För att få honom allert och lyssna fick de rida sex fram och sex tillbaka runt spåret. Blev en markant skillnad och det blev rätt bra gung i steget .

Och jag har också fått rida : På den här fine:

    Så otroligt duktig MEN inte helt lätt! Första passet var hemskt. Jag kunde inte rida i höger varv över huvud taget. Det funkade inte att svänga alls. Inte heller att komma igång i trav var helt enkelt: kände mig som värsta nybörjaren. Första gången på ridskola. Skämmigt!

Andra passet gick som en dans. Bara jag hade full koll på min kropp, att sitta bakom med hästen framför mig, full koll på att staka ut vägen med blicken. Inget stirrande ner i manen alltså. Tänk att det enkla kan vara så svårt ! 

Om det funkar så får jag "låna" honom över sommaren nu när Gold måste vila. Vilket snällt herrskap vi har .

Kan nog bli en bra sommar. Trots allt !

Ps. Vi har dessutom blivit med eget litet torpställe som ligger på......HÄSTÖN!    

  Bilden från tidigt i våras då vi var där för första gången. Tänk er vad vackert det är där nu!

Så vill man vara snäll och så fort som möjligt få ner hästarna till betet. Närmare bestämt i måndags eftermiddag. Men det höll på att sluta riktigt illa. Till att börja med var allt lugnt för att efter 20 minuter vara en ren fasa. Först hoppade Möller och rusade runt i full panik skrämd av något, en älg kanske? Till slut hittade Gold en sten att kliva upp på och lyckades också skutta över. Tvä hästar skenande över fälten. Som tur var nu åt rätt håll, mot stallet och inte mot stora vägen. Gold hittade rätt men i stackars Möllers fall blev det tvärstopp! En stenmur och ett mindre träsk kom i vägen. Där fastnade han och kunde fångas in av Johanna och Gabbi. Det var en lerig, tvärhalt häst som kom linkande så sakteliga upp längs vägen. Tappade skor där bak och ett sår som blödde på ena bakbenet. Sårvård och sms till hovis som kom dagen därpå och fixade till hovarna så fint. Ingen hälta trots lite svullnad och värme. Snälla Bella bistod med penicillinsalva som blivit över sedan Bonzais skada. Stackars lilla häst. Nu försöker vi bara ge honom trygga rutiner och det där med stora beteshagar tror jag vi skjuter lite på framtiden. Det får räcka med lite gräsätande i våra fina rasthagar så länge. Där växer det så det knakar så det blir nog bra...

Annars uppför han sig så himla bra och börjar landa i tillvaraon. Han har, trots såret, kunnat skrittas varje dag i ridhuset. Igår blev det longering i både skrutt och trav. Han hade lite svårt med svenska kommandon först men lärde sig snabbt och det syntes att han tänkte så det knakade. Nu har han också kommit till ro och börjat äta ordentligt och Gold och han verkar ha, om inte fred, så i varje fall vapenvila. Bara hon får bestämma så:)

Gold ja; som sagt 4 månaders vila pga av diskbråck och sedan arbete från marken hela september. I oktober blir det återbesök på Husaby. Det är roligt nästan jämt!

Våra vilddjur!