Med lördagens vindar följde en hel del bus som Johanna lyckades fånga på bild, men bilderna är kvar i datorn hemma, så jag ska försöka lägga ut dom i kväll i stället. På eftermiddagen red jag ett litet rackepass bara för att mjuka upp honom inför söndagens träningspass för Ingamay (vilken morsdagspresent!). Jejja jobbade hela söndagen så därför var det jag som fick den äran.

 Tänkte att jag kanske kunde orka alla 45 minutrarna om jag fick skritta mycket och trava och rida lätt mesta tiden. Jag red inte fram så länge, mest i skritt och en del trav, sedan skritt på lång tygel. Sen var det dags och jag fick börja passet med trav i lättridning för att Ingamay skulle kolla av oss lite. Därefter fick vi komma ner på volten och börja lösgörandet av den gamles innersidor, små volter i skritt med ledande tygeltag inåt, kombinerat med en stark innerskänkel, samtidigt möta med yttertygel och skänkel, öka och minska volten, känna av att han var mellan skänklarna, seda likadant i trav, ner i skritt, liten volt och från det fatta GALOPP, och räkna i takten, sakta av till skritt, liten volt, galopp osv... 

Trodde inte om mig själv att jag skulle orka, men är man superkoncentrerad på att bara göra det rösten säger, glömmer man konstigt nog att man är trött. Störst problem hade jag att sitta kvar på innersidan i höger galopp. Racke knuffar gärna över både sadel och ryttare åt vänster. Men bara att bli medveten om problemet hjälper. Jag tycker att vi var jätteduktiga!

Mycket mysigt hade vi sedan uppe i stallet. Genomsvettiga var vi båda två men Racke var den som blev avtvättad med ljummet vatten med lite linimentschampo i. Sedan en stund med svettäcke och lite gott hö i boxen innan han fick krypa i pyjamasen och jag åkte och hämtade Jejja och sedan även dusch och mat till mig. Tänk att något så jobbigt kan vara så roligt  !

Och här kommer bilder från hagen: (Det ser lite knäppt ut med fullt solsken och regntäcken, men det regnade och haglade på förmiddagen). Det är Racke i brunt och Zandor i blått, om nu någon undrar vem som är vem.

  Bild: Vårlig Racke i svartvitt.

Jag praktiserade Bosses väg till fullo under gårdagens ridpass med Racke kombinerat med idéer från "Aramis" blogg. Alltså blev det mycket skritt i början kombinerat mad slutor. Men för mig är det överkurs med slutor på diagonalen så vi körde dem längs långsidorna i stället, en bit innanför spåret. Nyttig övning för mig för att kunna känna var jag har alla delar på honom. Han har ju väldigt lätt för att skjuta ut både bogar och rumpa hit och dit (eller börja kryssa med bakbenen!). Kände att jag fick riktigt bra koll emellanåt men att det var svårare för honom att gå kvar i vänstervarvet. Sedan försökte jag ta med mig känslan in i traven och bröt direkt av till skritt och började om när han gick ur ramen. Även om inte resultatet blev 100% kändes det ändå som att planeringen höll och att vi kom en bit på vägen.

Eftersom det kändes som att jag hade lite kontroll avslutade jag med lite galopp också i något lätt sits. Gick ganska hyfsat det med. Sedan fick Johanna ta över resten  av galopparbetet...

Hittade ett bra citat av Bo Tibblin - Sveriges dressyrguru nr. 1- som jag tyckte mycket om: "...Man får aldrig rida fort före man kan rida långsamt. Balans är viktigast i all ridning..."

Racke: Hör detta nu och hör mig väl  - du behöver INTE springa fort med mig för att vara duktig. Det gör vi sen, när du och jag kan rida fint och LÅNGSAMT i alla gångarter, med långa, vilsamma steg. Du kan, men inte jag, så du måste vänta på att jag hinner i kapp dig. Du som är så snabb i huvudet och kvick i fötterna och hela kroppen. Vi kan väl stressa ner tillsammans.

Gold: Du har lärt mig långsamhetens lov. Du kan allt så väl och i ett tempo som passar mig så bra. En del som ser oss tycker dock att det ser segt och trögt ut, men vad förstår väl dom. Vi praktiserar bara Bosses väg. Det borde alla förstå. Precis som också din riktiga matte säger:" Det gör inget att det går långsamt, hon jobbar på ändå". Och visst gör du det, "min" flicka. När allt känns rätt känner jag hur din rygg gungar mig framåt. En blick i spegeln visar bakben med lyft och väl vinklade haser. Är vi riktigt på hugget kan det tom bli en och annan travökning några steg, men bäst gör vi oss i en samlad, långsam trav eller galopp. Gold är hästen som kan galoppera i skuggan av ett träd en hel dag!

    En snabb och en långsam. Men båda underbara!

Nu är han inte ensam i hagen längre, Rackemannen. Igår släppte vi ihop honom med Zandor, hästen i boxen bredvid, som stått i sjukhage pga senskada.

Zandor ville busa lite, men Racke såg att hagen var full av gräs och började således en systematisk avbetning till Zandors besvikelse. Perfekt ändå eftersom Zandor inte är helt ok ännu. Nu kan båda få en klikamrat och gott sällskap, men inte för mycket bus. Vad bra det är att ha en äldre, klokare häst i stallet med alla "ungdomar" (även om just Zandor är vuxen, men lite barnslig  ).

Helgen ägnades annars åt stalljour, kolla in Åsa och "Ponnyn" (alias Don Juan) på tävling i Jönköping och att hjälpa Jejja att göra färdigt projektarbetet om Dancer (blev bl a en liten film som kanske kommer på bloggen sedan).

Nu har Gold och jag börjat prata om att det börjar bli dags...Det har redan gått en månad sedan (16 april)    

  Han kom ,han såg, han segrade. Ja, så kan man beskriva Dancers resa till Grevagårdens treårstest för svenska "halvblod". Succén började redan hemma i stallet, där han fick stå kvar ensam inne i stallet när alla polarna gick ut på morgonen. Inte lätt att förstå, men som den coola kille han är tog han det med ro.  Sedan fick han stå ut med att två perfektionister (Åsa och Jejja) skulle fläta om ALLA flätor de gjort kvällen innan. När allt var gjort var det dags för lastning. På genrepet för två veckor sedan fick vi ta till både linor och lite "knuffhjälp" av spön, men nu gick han bara rakt på som om han aldrig gjort annat. Fantastiskt!

Resan var lugn och han stod stilla som ett ljus hela vägen. Väl framme "smet" Leif iväg för att mäta honom och måttstocken visade för dagen 165 cm. Lite vila i boxen och sedan ner till visning och löshoppning. Det där med hoppning tycker väl Dancer inte är det som man behöver anstränga sig sådär över sig med, men han visade upp sig snyggt och hoppade snällt på de lägre höjderna. Tyvärr höjdes det lite för snabbt sedan och han kom in lite fel och tappade självförtroendet.

Sedan visade Leif honom vid hand och de sprang så vackert ihop och var såå duktiga, men lite trött hade han blivit nu, Dancer, och lite uttråkad. Poängen blev jättebra med åttor på  all exteriör och alla gångarter förutom traven där det blev en sjua. Summa 47 p och diplom om han nu kunde gå ett godkänt ridprov med Jejja. Han tillhörde de 30% av de visade hästarn som fick diplom.

Och visst kunde de det. Det började lite tokigt direkt när de skulle börja trava, och ett par rejäla bockar höll på att sätta stopp för äventyret (vilket tur att hon nästan har klister i baken, Jejja),men Åsa kom snabbt på att sadelgjorden spänts för hårt, så efter att den justerats gick det som en dans i både trav och galopp, även om han var lite spänd och ryttaren lite nervös.

Nöjda och glada kunde vi sedan åka hem med rosetter och plaketter och fint protokoll. Och Dancer han traskade lugnt på transporten som den erfarna häst han nu tyckte att han blivit.

Väl hemma blev det semester direkt, med minst en månads bete på heltid med kompisarna ochn vila från oss människor. Att bara få vara häst...

En länk till "vårt" stalls hemsida finns nu på mina länkar under "Stall Gålleryd". Alla hästar finns ännu inte med, men dom som finns där är värda att kolla in. Det är Johanna som gjort sidan och den är fortfarande under uppbyggnad. Mycket nöje!

Älskade Zilla   

Min tur den här gången att fylla år, men jag fyllde många fler år än Racke. En riktigt fin present blev det också, hunden Sasha, ettårig Golden retriever avhämtdes utanför Halmstad och flyttade in i våra liv. Saknaden efter Zilla har varit stor det här året. Tänk då att man kan ha sån tur att hitta den hunden som Zillas ande bor i, bara i en så mycket yngre kropp. Det är så att man börjar tro på ödet.

Dancer 

I morgon är det Dancers treårstest. Trodde vi, men det blev söndag i stället. Ännu bättre!

Idag fyller vår underbara lille häst 19 år. Tårtkalas och present blir det idag alltså