Sitter och funderar lite på vad som varit och hänt under de senaste åren och konstaterar att jag är NÖJD med vad som blivit. Eftersom det här är min hästlivsblogg så är det främst de tankarna som tas upp här. Men jag måste ändå få säga att först och främst är jag så lycklig för att alla i familjen mår hyfsat bra för tillfället. Vi har genom åren haft  mycket tråkigheter med sjukdom och tre föräldrar som dog ganska tätt inpå. Sådant är kämpigt att ta sig igenom, men nog om det.

Hästarna: Vi har haft sådan fantastisk tur att hitta de rätta hästarna för oss vid rätt tillfällen. Aldrig att vi har känt att någon häst varit "fel" utan alla har fyllt sin funktion där och då. Nu handlar bloggen främst om min resa. Vill nämna några betydelsefulla individer. På ridskoletiden fann jag några pärlor. Jag gillade redan då de där snälla, gärna med, större gång. De kvicka "springiga" individerna valde jag bort om möjligt och led varje pass när jag ändå var tvungen. Någon "överpedagogisk" instruktör skrev mig på näsan att "man måste lära sig rida alla typer av hästar". Måste man? Enligt mig: NEJ! Jag ville ha roligt, inte jobba som beridare!

När vi sedermera valde att skaffa foderponny hamnade "min" första häst i min väg: En stor, mörkbrun, och välutbildad valack som jag fick ha till låns. Han var då 23 år , men riktigt pigg och "på" fortfarande. Han lärde mig mycket (liksom hans ägare som jag också fick träna för) under ca två år. Därefter blev det lite avbräck i min ridning (hade lite deltidsponny etc), men sen kom då dagen...

Familjen skulle köpa EGEN HÄST! Stort steg! Oj, vad vi letade på nätet. Ingen stor budget hade vi heller och hästen skulle passa allt från Johanna, 13 år, och ganska orutinerad. Jejja, 16 år, som ville tävla igen, och så jag Tant, 45 år, "den måste va snäll"! Det var då vi oberoende av varandra fann HRACHMANINOV ox. Vår älskade lilla kompromiss. Bästa vän och kompanjon under 5 år, men vid 21 års ålder ville han annat än vi så då fick han sin önskan uppfylld.

Vår fine lille Racke

De sista åren var han dessutom "bara" Johannas. Jejja hade fullt upp med Dancer och jag hade mött min DRÖM!

  Jejjas Dancer

När vi bytte stall och flyttade Racke till Mullsjö fanns hon där: GOLD, 14-årigt välutbildat mörkbrunt avelssto  som jag gärna fick ta hand om och rida mellen fölen. Åh, vad hon gav mycket den hästen. Från början var hon lite "fjär". Hon hade förlorat sitt föl året innan och varit deppad och nere sedan dess. Nu var det som att hon levde upp igen när hon fick en uppgift och en egen människa att ta hand om. Vi dansade tillsammans på våra egna villkor, två tanter, en stor och en liten. Tro att min lycka var total när hon sedan blev min. Lika förkrossande olycklig var jag sedan när vi tvingades ta bort henne, endast 17 år gammal, på grund av ett elakt diskbråck. Det får mig fortfarande att gråta.

Min älskade Gold  

Under GOLDS sista vår åkte Johanna och gjorde praktik i Skåne. Där lyckade vi ramla över hennes svarta lilla dröm, Moller af Idskov. Det blev alltså hastigt en dansk import, trodde jag väl aldrig. Efter en del elände (hagrymning, skador etc) har hon nu en riktigt fin liten ridhäst. Dancer hade vi hittat en bra köpare till tidigare under året. Och Racke åkte till seniorboende.

Johannas Moller af Idskov aka Mollis, Moller, Möller, Lille Svart...

När vi så gott som visste att vi skulle tvingas ta bort Gold började jag leta efter en värdig ersättare. Först letade jag efter något som liknade henne så mycket som möjligt i utbildning och ålder, men blev lika gruvligt besviken varje gång. Då såg vi en annons, Johanna och jag.....men nej, tänkte jag. Inte kan väl jag, så ung, så fin och nästan dubbla pengen mot vad jag tänkt. Övertalades av dotter och man(!) att åka och kolla...Jag blev blixtkär i denna vackre, röde PRINS   

Min fine, röde Prins DiNozzo   

Slog mig just att han är den ende som jag valt helt själv, som inte bara kommit i min väg. Inte heller har någon annas behov eller önskemål styrt mitt val. Ett stort beslut för mig: Ett stort ansvar...men jag är så NÖJD med mitt val. Kunde inte blivit bättre.

Vill bara lägga till att jag varit så nöjd med alla våra hästar och ALDRIG varit avundsjuk på någon annan. Hoppas att ALLA som har en häst känner så, att den egna hästen är den finaste, bästa individen på jorden för just DIG! Din häst förtjänar det!

Mycket långt inlägg det här, men jag hade lite lust att skriva bara. Men nu snart blir det pakethämtning och stallbesök och förhoppningsvis ett trevligt ridpass på min röde vän  

 

Bea

10 maj 2013 15:07

Fick tårar i ögonen glädjetårar är så glad att just DU Marie har min Prins ingen skulle kunna älska honom mer än Du. Kram

http://www.galopep.bloggplatsen.se

 

Å

10 maj 2013 15:18

Precis så känner jag för min häst också, han är perfekt för mig och jag är så NÖJD att jag köpte just honom! Visst är det härligt när det blir så rätt :)

 

Stina

11 maj 2013 20:31

Så fint skrivet !

http://billiejean.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...