Igår var Johanna och jag i Borås på HÄSTMÄSSAN. En lagom stor sak med föreläsningar, uppvisningar och försäljning. Köpte bl a ett ursnyggt schabrak i svart sammet och ett show halter i svart läder och guld till Racke. Han ville också ha ett snyggt schabrak med tofsar och fransar från Zalmi, men så mycket pengar hade inte matte med sig. Kanske kommer det bilder på sakerna...

Idag jobbar jag några timmar för första gången på en evighet. Känns BRA!

I eftermiddag ska det bli stall, men ingen ridning för mig. Gold ska få lite ans och puts inför Ingamay-träningen på onsdag i stället. Kanske att Johanna ska rida Racke lite om hon orkar och Dancer har två veckors semester eftersom Jejja har åkt på körkortskurs. Saknar henne redan...  ....

(Och Racke också ser det ut som.)

Det här är det allra första fotot på vår guldklimp. Dagen innan hade vi hämtat honom på Nuntorps Naturbruksgymnasium dit Maria hade haft honom utlånad i fyra år. Han hade då precis deltagit i Nuntorpsdagarna och vunnit maskeradhoppningen. Vilket sätt han fick avsluta sitt "jobb" på! På bilden har han fortfarande sina "Lilla Gubben-prickar" kvar. Sadel hade vi inköpt, men tränset är lånat. (B-ponnyns var för litet). Så tack för det Sosso och Bobbe  . Bilden är från gamla stallets ridbana med utsikt över stallägarens beteshage. Vackert, eller hur?! 

Det är inte utan att man blir lite nostalgisk när man tänker tillbaka. Vi var trots allt där i 7 år, tror jag, fem år med foderponnier och två år med Racke. Aldrig trodde vi att vi skulle kunna få det lika bra, men det fick vi ju. Dessutom en massa mil mindre per år att köra. Mest av allt saknar jag alla underbara människor som fanns där (men inte många är kvar ändå). En del håller vi dock kvar kontakten med, men det där att träffas och bara "tjöta" lite kan jag sakna. Nu finns det för allan del minst lika trevligt folk där vi är nu, men vi är inte så många, bara "herrskapet", vi och ytterligare en familj. Hästar däremot finns det otroligt mycket trevligt av där vi är nu och om vi inte kommit hit hade vi varken fått träffa Gold eller Dancer.

Det här är en bild på gamle "Shang". Ett underbart halvblod som jag hade förmånen att få rida undet ett par år på gamla stället. Då var han mellan 23-25 år och fortfarande underbar att rida. Här tror jag han är 29 eller 30 och nu är han 31 år!

Lite annat: Har haft några riktiga feel-good-dagar med mycket stall och ridning och lite simning ihop med Johanna .

Red bl a lektion för vår" herrskapsmadam" Åsa och  det gick så bra tyckte jag. När man ofta rider ihop så ser hon en i det dagliga arbetet och vet precis var hon ska lägga ribban och vad man behöver jobba med. Nu blev det träning på att tempoväxlingar i skritt och trav, sex steg fram och sex tillbaka för att komma ifrån det där mellantemposegandet som jag lätt hamnar i. Det var dessutom förbjudet att rida med några som helst händer utan dessa skulle cementeras fast i sadelns framvalv för att ge ett stadigt jämt stöd och inte ge efter utan att Gold gav efter. En stel högersida skulle också låsas upp. Här vill hon inte följa med in med bogen i vänstervarvet och jag fick rida på medellinjen som om jag vare i högervarvet och leda lite till vänster en kort bit. Till sist kunde vi ta vänservolt med bog på spåret. Roligt när det ger resultat. På onsdag ska jag ta Jejjas Ingamay-lektion eftersom hon är bortrest. Då gäller det att vi orkar!

Foto: Duktiga Ingamay i tävlingstagen!

  Foto: Visst syns det att Racke är en klippa i skogen?

I torsdags fick Gold vila och Jejja övertalade mig att följa med på en uteritt med Dancer. Jag skulle få låna Racke lite till denna ansvarsfyllda uppgift att lotsa unghästen genom skogen. Tror inte jag har ridit i skogen sedan förra hösten. Jag tycker det är både läskigt och tråkigt. Men Racke är ganska trygg ändå och vi skulle bara skritta och kanske trava liiiite om jag vågade. Darrig i bena satt jag upp och vi gav oss iväg neråt vägen. Racke tog sin ledaruppgift på stort allvar med öronen som spjut framåt och den unge lunkade snällt efter. Asfaltsvägen gick bra och sedan travade vi en stund på grusvägen, Vi blev omkörda av en bil på vägen också och då tog vi in på en liten stig eftersom Danne inte är riktigt trafiksäker ännu. Nåväl, vi fortsatte framåt, förbi ett hus i skritt (man måste visa lite hänsyn) och då sa det PANG! En igenslängd bildörr och Racke slängde sig in i skogen i ren självbevarelsedrift tätt följd av Dancer. Och jag satt kvar utan större problem. Kanske har jag lite bättre balans än jag tror! Lite bra att något hände. KLarar man ut problemen växer självförtroendet en del också. Resten av turen förlöpte sedan utan problem, förutom att vi fick ta oss fram genom en smärre djungel av nedhuggna träd, lyssna på en väldigt högljudd flismaskin och passera två stora blå containrar på en meters avstånd. Då hade denna flicka redan suttit av sin pålle för säkerhets skull, men tillsammans lotsade vi ungdomarna fram till stallets säkerhet.

I fredags red jag Gold igen ( i ridhuset hi, hi). Utanför väggen körde traktorer och skogsmaskiner fram och tillbaka, men lite musik från nya anläggningen dämpade det värsta. Påverkan på Gold blev mest en större grad av vakenhet och mer framåtbjudning än vanligt. Lite lagom spändhet går tydligen att omvandla till positiv energi ibland. Följden blev ett riktigt trevligt pass. Traven blev riktigt luftig och bärig emellanåt och ett rikktigt fint galopparbete blev et dessutom. Ska nog beställa en traktor varje gång vi rider (eller inspelat traktorljud kanske är mer miljövänligt!).