Utanför mitt fönster skiner solen så vackert ner genom björkens grenverk och förgyller min arbetsdag. Måste vara den enda björk i Sverige snart med löven kvar. Den står i och för sig ganska skyddat på en liten innergård. Det kanske är därför den klarar sig så bra. I vilket fall som helst så är det skönt med lite sol efter helgens regnande även om det innebär att det är riktigt kallt på morgonen. Ca minus 10 i morse och skrapning av bilrutor trots att Svarten fått puttra lite själv först, inte så miljövänligt, men jag HATAR att skrapa rutor!

Utnyttjade helgen till att rida och vara i stallet så mycket som möjligt. Jourade och mockade åt herrskapet eftersom de låtit oss slippa så billigt undan när vi haft det jobbigt. Skönt för dom att få sova någon morgon och skönt för mig att få jobba och slita lite. Sådant man längtar efter när man varit i tilltvingad stillhet. Det märks något kilo på vikten också.

Ridningen lördags var inte så kul. Det hann bli mörkt innan vi kom ner till ridhuset och jag och Gold gick ner lite före Jejja och Dancer. Det gillade inte Gold och eftersom det tar en stund för lamporna att tändas ordentligt traskade vi på i skumrasket. Eller jag traskade och Gold lekte hysterisk giraff. Allt var sååå otäckt. Någon hade ätit upp dressyrstaketen vid C. Kunde det möjligtvis vara den långa, gröna ormen (läs; vattenslangen) som låg där i stället eller stolarna som blivit levande och flyttat sig minst fem meter. Och försökte gömma sig under ett par filtar gjorde de också de lömska tingen. Sedan kommer Dancer in genom dörren, eller smygande. Bäst att slänga sig iväg bara... Nu hade lamporn i varje fall börjat lysa lite klarare och jag tror att hästmadamen började förstå att hon varit lite löjlig, men hon glodde ändå misstänksamt på orm och rovstolar under hela ridpasset, bromsade sig ner mot faran och försökte gasa sig bort från den. Tog illans lång tid innan hon började lyssna något sånär. Till slut var jag både trött och arg och tänkte att nej nu! Drev henne bara framåt, framåt, framåt i traven och till sist svarade hon och då släppte alla spänninga ÄNTLIGEN!

På söndagen var ordningen återställd. Sällskap i ridhuset av bl a Racke och Johanna oc herrskapsparet med varsinn häst. Värst trängseln alltså! Slangen var borta, likaså stolarna och ridpasset blev sådär trevligt som det ska vara. Tempoväxlingar och övergångar tränades. Red ganska tvära skänkevikningar i skritt för att lossa i sidorna och sedan övergång till trav, skritt igen så fort jag tappade formen. Flytta igen osv. Funkade bra och återigen insåg jag att konsekvens och att ha en plan varje ridpass är ganska bra trots allt. Lite galopparbete mot slutet blev det också, men jisses vad stark hon kan bli när man tappar ut henne. Tog ett par galoppsprång innan jag fick koll igen. Jag ÄR en fegis och jag MÅSTE ha kontroll, även om jag vet att hon inte gör något. Gillar absolut inte känslan av att hon springer iväg med mig, suger till i magen rejält. JAG vill driva framåt.

Igår var det vila för både Gold och Dancer. Racke däremot var igång tillsammans med Johanna och de var så nöjda båda två  .

Idag blir det jag och Johanna i stallet och i morgon ska jag och Jejja träna för vår Åsa på fm och sen ska jag åka ut till Riddersberg och hämta Johanna till bassängträningen i Jönköping. Inte dumt med en ledig dag mitt i veckan alls 

Foto: Friskvårdsmaskinen Gold.