Tredje lördagen i rad som vi är uppe med tuppen för att morgonfodra och släppa ut hästar, men så här års är det inte ens särskilt jobbigt att komma upp när klockan ringer kvart över sex. Några hästar är släppta dygnet runt och fyra går på dagbete (däribland våra). Endast två stackare som går kvar i rasthagarna.

DiNozzo blev lite väl "glad" när han kom ner till deras lilla beteshage. Försökta dra iväg direkt när vi kom in, men jag fick runt honom och kunde stänga grinden efter oss. Sedan, när man står vänd mot grinden och är lugn och fin, får man ta av sig grimman och få en godis. Vi fixade vatten till badkaret och tittade lite på våra "rymdmonster" (glömde ta kort), insvepta i silverfärgade insektstäcken och svarta flughuvor. Stora bitarinsekterna har REDAN dykt upp och bådas ögon var lite smått rinniga så vi tyckta att de kunde få lite extra skydd.

Upp till stallet och mocka, spåna och fixa och sedan åkte vi hem förlite  ha hunnit bli alltför varmt, men det hade det. Jag valde trots värmen att ta ridhuset för att slippa bitdjuren. Visste att vi skulle jobba vidare med skritten och då kan bitisarna bli för elaka. Men jag öppnade både ingångsdörren och stora traktorporten så att det ändå blev uthärdligt. Tror DN uppskattade att se lite annat än bara ridhusväggarna också.

Vi jobbade på med skritten som sagt. Förra helgens träning var ju superjobbig för oss båda, men när man sedan kan jobba på med samma saker i lugn och ro kommer resultatet faktiskt. Idag kunde jag baske mig nästan förekomma "dykaren" så gott som hela tiden. Han bjöd mycket jämnare framåt. Jag kunde sitta kvar bakom honom mycket lättare. Tänker inte gå in så mycket på rörelser och så som vi gjorde utan det handlar mer om variation, aatt han INTE få ramla på i eget tempo utan det är jag som bestämmer över varje steg han tar. Låter lite diktatoriskt och hårt, men ni förstår säkert. Handlar ju om att han ska gå fram när jag säger till. Komma tillbaka lika snabbt och lätt också. Just nu är det så att det är bara ett par steg innan jag måste hitta på något. Stppa lite, flytta lite, framåt, stoppa etc. Nu börjar det bli LITE lättare att komma igång från skritt till trav med korta steg också i en godkänd form (men formen är ännu inte det viktigaste, han får gärna vara uppe över tygeln, bara han har stöd). Tänker på att flytta undan lite och sedan trava igång med rösthjälp. Han vill gärna hoppsastudsa och fatta galopp i stället. Jag gör inte så mycket affär av studsandet men han får MYCKET beröm när det blir fin trav. Det är det här som är problemet med hans stora gång när han gärna sätter in bakbenen alldeles för långt under sig och blir "översamlad". Här måste jag vara kvick i mina hjälper för att hjälpa honom. Kvicka bakben får ALLTID beröm. Jag var jättenöjd med oss idag  .

Johanna och Mollis var på utebanan och jag var med och filmade och fotade. De fick jobba mycket i trav och galopp då stora bitdjuret var dem i hasorna hela tiden. De var superfina och duktiga. Mollisens i grunden fina gångarter börjar komma fram mer och mer. Börjar bli riktig kadens i traven och galoppen har rundat till sig ordentligt. Duktig Mollis och duktig Johanna  .

Får se om det kanske kan komma lite bilder...om en stund...

Vi skulle få hjälp av Å att ta in våra djur (som förresten fick gå i gamla nerbetede gräshagen efter träningen). Mollis var lite väl lös i magen av allt det nya gräset och maskrosorna. Till kvällen åker jag upp en sväng till för att kolla till dem och ge lite kvällsmat.

Inte ofta jag bloggar från mobilen, men nu så, i sängen till och med. Idag på eftermiddagen släppte vi hästarna i en ny, obetad liten gräshage. Mums för grabbarna. Sedan blev det ett varmt men bra ridpass på ridbanan i solens sken. Efter motionen fick Nozze bada och sedan krypa in i boxen där han somnade gott en stund innan kvällsmaten.

Då var det vilodag som vanligt. Varje torsdag. Alltid...  

Vi gjorde bara det nödvändigaste vardagsgörat och hängde sedan lite extra med våra fina hästar.

  Grabbbarna Grus i viloläge...

     Mollis i arbetsläge...

Och finaste DiNozzo. Alltid redo...

Inga nytagna bilder, men fina ändå, tycker jag   .

Nytt pass i ridhuset idag. Började med skrittjobb med bjudning fram till handen och ett jämt stöd. Lång, låg form och mina händer på fårullsluddet framför sadeln. Red upp  mot spegeln en bit innanför spåret för att kolla rakheten. Övergick sedan till trav i samma låga form utan att han fick dyka iväg eller ligga på utan fortsätta med ett lätt sug framåt bara. Tog tillbaka eller red på framåt så fort han verkade ramla på i eget tempo. Fick vara lite tuff några gånger men sen tycker jag han lyssnade fint. Tänkte också på att aldrig rida mer än fem, sex steg innan något nytt skulle hända. Halvhalt, liten flytt, volt etc. La till galoppen direkt på detta och där var han fin från början. Några långsidor, volter, kortade och längde och några fattningar från skritt sen var det klart.

Gick sedan tillbaka till skritt, mer samlad nu. Red med korta steg på medellinjen och la små volter till höger och vänster. Sedan några slutor. Red upp på medellinjen mot spegeln från en volt. Var lättare att ha kontoll över bakdelen då när den redan var formad i volten och jag kunde dessutom se hur det såg ut. Gjorde bara några stycken åt varje håll för han tycker det är så jobbigt (och jag med!). Från slutajobbet kunde vi sedan rida godkända övergångar till trav. Kom på att nästan tänka honom utåtställd och krama loss på ytter samtidigt som inner skänkel drev in innersidan mot yttertygeln. Fick vara noga med att inte tappa ut baken i högervarvet  (la lite spö på ytter bak) samt att bogen inte fick trilla utåt i vänstervarvet (spö på lilla högerbogen ibland för att påminna). Testade lite tempoväxlingar, övergångar och tränade mina serpentiner. Sedan travade jag av honom och han kändes följsam och trevlig Mycket nöjd idag.

Finaste DiNozzo   . 

DiNozzo med Johanna på ryggen på skogspromenad. Jag och Sasha kämpar för att hänga med. Glömde lägga mobilen ner på rätt håll, men om man lägger huvudet rejält på sne så  

Han var väldigt duktig. Blev lite stopp för fladdrande presenningar och annat otyg, men annars otroligt stabil. Tror han njöt av turen i skritt och flottaste trav  .
  

Ja det var ett dyk rakt ner och då blir jag så deppig, men fördelen med att vara lite upp och ner är att det oftast snabbt vänder. Likadant om jag surnar eller ilsknar till lite så är jag aldrig långsint. Mina döttrar är nog lite likadana så visst kan det gå lite hett till här hemma ibland. Mannen som inte brusar upp så lätt skakar mest på huvudet.

Så lite gladare är jag allt nu ikväll. Speciellt som min fina röda Prins var extra go och kelen idag och dessutom var han lättriden och trevlig ( Åsas insats igår var nog nyttig). Av gårdagens trötthet märktes absolut ingenting tack och lov.

Jag ber om ursäkt för att jag är dålig på att besvara era kommentarer för tillfället. Älskar ju att se lite kommentarer trilla in här och vill alltid ge ett gensvar att jag läst. Men just nu är jag deppig rent allmänt och orkar inte riktigt med. Min misslyckade träning igår kan säkert också ha samband med mitt tillstånd. Kände redan från början att det skulle gå åt pipsvängen. Får se hur det går idag. Kanske att vi skulle ta lite semester ifrån varandra annars, Herr Röd och jag.

Var de arbetsvilliga de små gossarna?

Svar: Ja, Mollis ville ALLT när han väl kom igång. DiNozzo ville INGET.

Det var den jäkligaste träningen jag haft på honom och snudd på det räligaste ridpasset över huvud taget. Kravet var att han skulle fram till bettet och vara kvar där, men se det ville inte den röde alls vara med om. Han slingrade, sköt ut en bog en högerbog eller en vänsterrumpa, dök eller hade huvudet i taket, backade, hoppade på stället, småställde sig. Allt han hade behövt göra var att gå rakt fram i skritt med stöd på tygeln. Göra halt med bibehållet stöd, skritta på igen och variera tempot samt kunna komma igång i trav. Hur svårt kan det vara. jag blev surare och surare och han också. Till slut fick faktiskt Å sitta upp för att få ordning på trotset. Han försökte allt med henne också men till slut fick han ge sig och ja, ja...då blev det BRA och han gick FIIINT och fick BERÖM.

Uppe i stallet orkade han bara äta sin betfor sen somnade han baske mig med huvudet i krubban. Inte kan matte vara sur då. Nej, alla får ha sina dåliga dagar. Vi skyller på gräsätandet  . I morgon tar vi nya tag.

Tur att han är söt  !

Såhär fina var Mollis och Johanna igår när jag fotade dem på utebanan: