Det gäller attt passa på när tillfälle bjuds. Alltså ägnades helgen åt HÄSTARNA!!!

Leif har i helgen höjt vår hages grind och Dancer är skitsur! Han har varit framme och kikat flera gånger, men insett att det är alldeles för högt och dessutom med ström i tråden. Jejjas magsjuka förhindrade ridning av den unge, men jag förbarmade mig över honom och lät honom vara med på  söndagens löshoppning. "Yippie", skrek Dancer, och kastade sig glatt över varje höjd vi presenterade honom inför. Tror sista höjden låg runt 130 cm. Då skulle han få ta ett sista varv med låg höjd som avslutning, men nu var dumskallen riktigt i gasen och galopperade an i expressfart, genade i kurvan och gick omkull! Vi höll andan, men tuffingen bara ruskade av sig, tog ny sats och hoppade glatt. Dessutom tog han sen ett extravarv av bara farten. Har vi kanske fått en hopphäst i stället för en dressyrhäst? Hemska tanke! Men kul hade han  .

Rackeliten fick också vara med och hoppa lite. Han är som en liten maskin. Släppa, smacka och iväg. Hopp, hopp. Stanna. Höja. Hopp,hopp osv...I början hade han lite problem med avståndet och det lät han oss märka genom att stanna upp, sänka huvudet och glo surt på bommarna som inte låg där de skulle. Korrigerade avståndet med 10 cm och sedan skuttade han över allt med sedvanligt pegasus-flyt. Han är så vacker och lätt i kroppen, den lille!

Gold stod över löshoppandet denna helgen eftersom jag var ridsugen BÅDE lördag och söndag. Som sagt, det gäller att passa på....Men nu känns hon ganska seg och det är svårt att locka fram någon bjudning alls i den stora kroppen. Får se om lite extra havre kan göra någon skillnad. "Sedan bör nog du träna upp en och annan muskel också", inflikar Gold. "Skulle heller inte skada om du rider lite lektioner, så att jag fattar vad du vill. Dina skänklar är ju både lite här och där och tygeltagen ät väl inte heller de mest finstämda. Tänk på att jag är en väldigt välutbildad häst och rid mig därefter också. Om du gör rätt så lovar jag att också göra mitt bästa. Men lite extra mat är aldrig fel det heller." Jag lovar, Gold. Det ska bli både lektioner och extra mat!

Dagens bild: Gold och jag i samspråk. Som vanligt är det mästerfotografen Johanna som tagit bilden.

Veckorna ger inte så mycket tid över så att det skriker precis, men nu, när halva hushållet sover kan man passa på. Veckan har varit "sådär". Fokus låg på Johannas besök hos doktorerna i Linköping onsdag-torsdag. Så förbannad jag blev: Här laddar man upp all klraft man har och vad möts man av: Inte någon av de avtalade dök upp, ingen professor och ingen docent, bara stackars överläkare P som fått Johannas undersökning dumpad i knäet med 5 minuters varsel. Nu har han visserligen varit med och opererat Johanna så han kan ju hennes fall, men ändå!. Här bokar man upp operationssal, ett helt team med narkospersonal men GLÖMMER att boka in LÄKARNA! Nu ska här skrivas brev till verksamhetsansvarig vill jag lova. Nåväl, Johanna fick sin undersökning och dessutom dök herr docenten också upp för lite prat vid sängkanten och vi gick igenom hur det sett ut och om att den diagnos som tidigare fastställts trots allt inte är den rätta utan om det trots allt kan vara CROHNS i stället. Beslut om ny behandling med Remicade som kan göras i Jönköping men ska följas upp i Linköping inom 4 veckor. Fy fan rent ut sagt. Min stackars lilla unge. Hur mycket ska hon orka och var ska hon hitta sin kraft?

Som ni kan förstå är det inte hästar och stall som stått i centrum för mitt liv den här veckan. Tur att den stora, vuxna dottern kan sköta ruljansen då, när varken mamman eller den lilla riktigt orkar. Jejja har ridit Dancer och det är både ris och ros. Ena dagen kan han vara superhästen för att redan nästa dag vara seg som gammal kola och dessutom inte lyssna på varken drivning eller tygeltag (någon som känner igen sig). Igår var en sådan där pissedag enligt Jejja även om vi (jag och Johanna) tyckte att han såg fin ut).

Igår när jag kom upp till stallet gnäggade Gold så tyst och fint åt mig när jag kom. Hade hon saknat mig tro? Varm i hjärtat blev jag och åren försvann och jag var nog bara 12 ett ögonblick.

Idag skulle Jejja och jag ta jourerna i stallet, men ungen hade kräkts hela natten (jippie!) och jag smög in för att försiktigt be Johanna att om hon möjligtvis kunde följa med och hålla mig sällskap. Jag tycker inte om att var helt ensam med  de stora och täCka och släppa. Det visade sig att hon redan var vaken och redo eftersom hon hört syrran hela natten lång.

Fasen vad jobbigt det är att slänga på dessa tjocka vintertäcken med halsar när nästan alla hästar är +170 cm och man själv är en liten 160-skrutt! Johanna tog sig an "vårt" stall där det trots allt finns två som är lite mindre. Vi snodde på i rask takt och Johanna var så duktig. Vi jobbar bra ihop och bara med några få kommentarer till varandra hade vi fått ut alla elva i respektive hagar. Påklädda och fina stod de där och åt sitt hö när vi efter 40 minuter kunde köra hem igen till väntande sängar som knappt hunnit kallna. Hoppas bara att Dancer är kvar i sin hage idag. Han hoppar gärna ur sin hage och har sedan fortsatt över extragrinden också. Saknar han löshoppningen kanske eller gillar han inte sina hagkompisar? Ellerså  är det bara kul! Hoppas att Leif kan höja grinden så det blir slut på det i alla fall.

Dagens bild: Vackraste Gold med lillprinsen Veritas. Tänk att jag får rida en så fin häst! Vem hade kunnat tro det. Drömmar kan bli sanna. Glöm aldrig det! Kärlek!

Ingamayträningen skulle jag ju skriva lite om som sagt. De fick träna mycket på att få honom lyhörd för hjälperna. Tränade på att flytta lite åt sidan och sedan räta upp så fort han började falla åt sidan. Nästan allt jag kan säga om den träningen. Inte så spännande direkt, men mycket nyttigt.

Unghästar är inte så roliga alla gånger och just nu är den unge mannen inne i en riktigt rälig period. Han tycker lite grann att han vet bäst och lyssnar inte alla gånger till piloten. Nu ska det tränas lydnad både från marken och vid ridning. Att vara noggrann i allt man gör med honom och inte låta honom ta sig några friheter alls i det här läget. En stor stark unghäst får hållas kort anser jag. Inte att man ska vara dum och skrika och dra och härja, men fast, bestämd och konsekvent i all hantering måsta man anstränga sig att vara. Vi vill ju att Danne ska bli en säker och pålitlig häst när han blir stor.

Nu börjar jag komma igång lite mer med Gold också och det är så kul. Faktiskt ska nog vi vara med på nästa Ingamay då det blivit ett återbud. Riktigt nervöst. Löjligt kanske att känna så, men det gör jag ändå. Samtidigt är det bra att ha en motivation i ridningen. Annars är det så lätt att latmasken tar över och jag tänker mer soffa än ridning. Usch!

Johanna har kunnat rida Racke några ggr den här veckan också och man kan riktigt se på den lilla hästen att han gillar att också få vara med. I fredags körde de intervallträning i ridhuset. Galopp i lätt sits varvat med skritt. Livsglädjen riktigt strålade om dem båda. Härligt!

Nu ska jag upp till stallet och stormocka tre boxar. "Barnen" får vara hemma och kurera träningsvärk (Johanna) och influensa (Jejja). Hoppas på att båda kan följa med upp i em. Får se om det då blir löshoppning eller lite ridning.

  Dagens bild: Dancer i maj 2010 på Grevagården. Tänk att det snart är ett år sedan han gjorde sitt treårstest och fick sitt diplom med 47 p. Sedan dess har han vuxit flera cm och börjat muskla till sig mer och mer.

  Dagens bild blir givetvis på vår duktiga tränare Ingamay Bylund.

Då var det dags igen för Dancer och Jejja att komma ytterligare en bit på väg i utbildningen idag. Hoppas att kunna återkomma med en rapport framåt kvällen. Ska snart åka hem från jobbet och hämta henne...Är sedan schaufför åt ytterligare två tjejer, har stalltjänsten för våra tre hästar osv. Ungefär som vanligt alltså, men nu börjar jag ladda mentalt för att ta tag i ridningen igen efter revbensskadan. Det tog sin lilla tid att läka ihop, men nu tror jag att det värsta är över.

  Härligaste vårbuketten går till Annedal ihop med ett stort grattis på födelsedagen idag!

Vår dag började tidigt. Redan klockan sex masade si8 Johanna och jag upp ur sängarna för avfärd mot sjukhuset en timme senare för den nu rutinmässiga behandlingen hon utsätts för en gång i veckan nu. Dock är det sövning varendaste gång så hemma var vi inte förrens vid elvasnåret. Vi stannade också på vägen för att beställa hem en DVD-brännare till min dator. Vinkade i dörren åt make och dotter 2 som då gav sig i väg till sina jobb. Johanna somnade ganska omgående i soffan och jag ska väcka henne lagom till middagen om en halvtimme. I eftermiddag hoppas jag att hon orkar följa med upp till sin älskade Racke. Planen är att han ska få en stunds tömkörning över lite cavaletti som vi satte up redan igår efter löshoppningen. Dancer ska vila och ladda om till Ingamay på onsdag och Gold får antagligen också lite vila. Själv får jag mitt motionspass med mockning och hösilagevägande.

Dagens bild blir en nostalgitripp på Johanna 9 år (våren innan hon drabbades av sin sjukdom)och lille Gilbert, hennes första "lånehäst". Här ska hon "rida fram" honom till syrran som "tävlade" två hästar på klubbens programridning. Hon red sin foderponny, russet Myran också. Resultatet blev att hon både vann och blev tvåa. Vilket teamwork av syrrorna  .

Tragiskt nog drabbades Gilbert av akut tarmvred senare under samma år och hans liv gick inte att rädda.

Idag ska det bli löshoppning för alla "ungdomar" i stallet (plus Racke). En välkommen omväxling till dressyrarbetet i ridhuset. Hoppas att Dancer kan ta tillfället i akt att galoppera igenom kroppen lite ordentligt.

Gårdagens uteritt avklarades utan skador tack och lov, men en galopp höll på att sluta illa. Lagom översnöad grusväg inbjöd till galopp, men Dancer halkade till (trots isbrodd och sulor) och hamnade med hela bakdelen i diket. Tvärstopp direkt blev det och både han och Jejja försvann ur de andras åsyn för ett ögonblick innan de kunde kämpa sig upp igen. Dancer verkade trots allt ganska nöjd med sig själv, inte det minsta rädd i alla fall. Johanna hoppade av Racke och rättade till en strykkappa som satt sig över hoven och så kollade hon snabbt igenom benen på honom. Men inte att det märktes något som tur var utan de kunde fortsätta som om inget hänt. När väl Johann lyckats ta sig upp på Racke vill säga. Han hade litet svårt att stå still. Till sist fick Jejja ta ett  tag i hans tygel och Johanna kunde komma upp. Inte lätt när muskler som vanligtvis finns där bara är borta.

Nu längtar vi verkligen efter barmark så att alla hästar kan få galoppera fort i vår underbara skog. Kanske inte jag på Gold då, men Jejja brukar tycka att det är kul att ta ut damen på en skogsrunda emellanåt. Mina och Golds nerver i skogen går inte så bra ihop tyvärr. Hon är världens snäll så länge det inte händer något, men när det väl händer vänder hon bara och skenar HEM. Ska till en bättre ryttare än jag för att övertyga henne om att stanna. Dessutom kan hon bocka något så vansinnigt! Tänk att denna underbart snälla dressyrtant kan bli ett sådant vilddjur i skogen. Men för bådas vår skull är det bäst att någon med mod sitter på hennes rygg ute.

 Kanske kan det bli en liten ridstund för mig idag. Hoppas jag  !

Dagens bild: Stallets vackraste dam! Gold naturligtvis!

 Det blev ingen ridning för mig och Gold. I stället bestämde vi oss för att vara lite "wild and crazy" och vara med på löshoppningen. Vem vill förresten sitta på en hästrygg när snön rasar från tidhustaket i mildvädret. Gold tyckte faktiskt det var riktigt roligt när hon kommit över första skräcken!

Racke skojade med oss och SKRITTADE över första gången. Dessutom klev han emellan i oxern UTAN att riva. Lite drivning tyckte han nog att han ville ha för att orka anstränga sig. Sedan hoppade han galant och lätt som vanligt, vår vackre Pegasus.

Dancer skötte sig också med den äran. Målet var att han skulle få galoppera på ordentligt och det gjorde han och varvade dessutom med lite busiga bocksprång. Några riktigt fina språng blev det också.

Hoppade gjorde också Gabbis Zandor för första gången på ett år (har haft en senskada). Extra roligt för dom att ha kommit tillbaka så bra!

Herrskapshästarna var också i farten: Rune, Lilla R, Ettan och Asta samt Diva var alla jätteduktiga. De som inte fick var med var Fölis och Ponnyn som tröstade varandra så gott det gick.

En rolig eftermiddag hade vi. Det är lite extra kul när man gör något tillsammans. Johanna fotade så jag hoppas att några bilder kan leta sig in hit också så smånongom.

Vädergudarna måste hata mig! Mera snö i natt. Bara så bläigt! Så, nu var det färdigklagat för denna gång.

Försökte rida lite igår och det gick ganska bra så länge jag skrittade och red lätt. Trav i nedsittning smärtade ganska snart över revbenen men dumma jag fortsatte ändå en stund till vilket jag fick lida för på kvällen. Nu idag känns det aningens bättre igen, men ska nog inte rida idag. Min förbaskade karpaltunnel i vänsterhanden gör sig dessutom mer och mer påmind. Hur lätt är det att rida med en bortdomnad vänsterhand egentligen? Handfanskapet väcker mig dessutom på nätterna när den värker till förbannelse. Då är det bara att gå upp och vandra och skaka liv i handen igen. Nu står jag på tur till operation men väntetiden kan bli tre månader och det vete tusan om jag står ut så länge. Opererade högerhanden för x antal år sedan och det var helt fantastiskt vilken skillnad det blev. Ser nu fram emot att få en väl fungerande vänster också  .

Idag ska det bli uteritt för Dancer och Racke. Skönt att snösulor och broddar sitter på. Själv ska jag mocka. Helgstädning av tre boxar, dvs allt ut och in med nytt spån och massor av halm  .