Idag ska det bli löshoppning för alla "ungdomar" i stallet (plus Racke). En välkommen omväxling till dressyrarbetet i ridhuset. Hoppas att Dancer kan ta tillfället i akt att galoppera igenom kroppen lite ordentligt.

Gårdagens uteritt avklarades utan skador tack och lov, men en galopp höll på att sluta illa. Lagom översnöad grusväg inbjöd till galopp, men Dancer halkade till (trots isbrodd och sulor) och hamnade med hela bakdelen i diket. Tvärstopp direkt blev det och både han och Jejja försvann ur de andras åsyn för ett ögonblick innan de kunde kämpa sig upp igen. Dancer verkade trots allt ganska nöjd med sig själv, inte det minsta rädd i alla fall. Johanna hoppade av Racke och rättade till en strykkappa som satt sig över hoven och så kollade hon snabbt igenom benen på honom. Men inte att det märktes något som tur var utan de kunde fortsätta som om inget hänt. När väl Johann lyckats ta sig upp på Racke vill säga. Han hade litet svårt att stå still. Till sist fick Jejja ta ett  tag i hans tygel och Johanna kunde komma upp. Inte lätt när muskler som vanligtvis finns där bara är borta.

Nu längtar vi verkligen efter barmark så att alla hästar kan få galoppera fort i vår underbara skog. Kanske inte jag på Gold då, men Jejja brukar tycka att det är kul att ta ut damen på en skogsrunda emellanåt. Mina och Golds nerver i skogen går inte så bra ihop tyvärr. Hon är världens snäll så länge det inte händer något, men när det väl händer vänder hon bara och skenar HEM. Ska till en bättre ryttare än jag för att övertyga henne om att stanna. Dessutom kan hon bocka något så vansinnigt! Tänk att denna underbart snälla dressyrtant kan bli ett sådant vilddjur i skogen. Men för bådas vår skull är det bäst att någon med mod sitter på hennes rygg ute.

 Kanske kan det bli en liten ridstund för mig idag. Hoppas jag  !

Dagens bild: Stallets vackraste dam! Gold naturligtvis!

 Det blev ingen ridning för mig och Gold. I stället bestämde vi oss för att vara lite "wild and crazy" och vara med på löshoppningen. Vem vill förresten sitta på en hästrygg när snön rasar från tidhustaket i mildvädret. Gold tyckte faktiskt det var riktigt roligt när hon kommit över första skräcken!

Racke skojade med oss och SKRITTADE över första gången. Dessutom klev han emellan i oxern UTAN att riva. Lite drivning tyckte han nog att han ville ha för att orka anstränga sig. Sedan hoppade han galant och lätt som vanligt, vår vackre Pegasus.

Dancer skötte sig också med den äran. Målet var att han skulle få galoppera på ordentligt och det gjorde han och varvade dessutom med lite busiga bocksprång. Några riktigt fina språng blev det också.

Hoppade gjorde också Gabbis Zandor för första gången på ett år (har haft en senskada). Extra roligt för dom att ha kommit tillbaka så bra!

Herrskapshästarna var också i farten: Rune, Lilla R, Ettan och Asta samt Diva var alla jätteduktiga. De som inte fick var med var Fölis och Ponnyn som tröstade varandra så gott det gick.

En rolig eftermiddag hade vi. Det är lite extra kul när man gör något tillsammans. Johanna fotade så jag hoppas att några bilder kan leta sig in hit också så smånongom.

 

Magda

16 januari 2011 15:26

Vad härligt med galopp i skogen!!! Kommer nog dröjja ett tag till innan jag får uppleva det med mina tjejer dock, och då kanske jag är så gammal och klok så att jag inte vågar längre?!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

 

mia

16 januari 2011 23:04

Har läst ikapp allt nu!
Du kan trava rackemarie, i skogen. Det grejjar du!
Jaa, visst är det kul med löshoppning. Och som du beskriver, man delar samma förtjusning med de andra. Och härligt att Johanna kan rida. Musklerna kommer kvickt tillbaka, även om det egentligen ska få finnas där hela tiden.
Och du beskrev det så bra, det där med att vara nöjd.
mia

http://www.jonshage.bloggplatsen

 

Maria G

17 januari 2011 06:43

Otäckt med halkan, när inte ens broddskor hjälper, usch.
Kul med löshoppningen, visst är det kul när de kan få hoppa och springa av sig lite!
M

http://www.dressyrtantensblogg.blogspot.com

 

Marianne J

18 januari 2011 10:28

Vad fint huvud Gold har! Och vad bra att ni kom på att löshoppa hästarna, det passar ju just nu ypperligt!

Kanske att du kan testa att gå promenader med Gold i skogen? (Alltså gå och leda henne.)Hon kanske är en häst som från början inte har fått gå i skogen något och i så fall är det ju klart som sjutton att det verkar läskigt? (Vet du hela hennes bakgrund?) Då är det väl bra att successivt vänja henne vid vad som finns i skogarna genom promenader?

http://welshcob.bloggplatsen.se

 

rackemarie

18 januari 2011 14:03

Det ligger mycket i det du säger Marianne. Gold är faktiskt uppvuxen på gården där hon fortfarande bor och riden i samma skog, ridbana och ridhus hela sitt liv. Ändå är hon EXTREMT misstänksam mot allt som är annorlunda. Det kan räcka med en stol som står framme i ridhuset eller att samma stol helt plötsligt är BORTA. Tursamt nog så reagerar hon mest med att bromsa mot faran i ridhuset samt att hon gasar lite extra därifrån. Också en av anledningarna till att hon fick gå helt i aveln eftersom Åsa tröttnade på att hon så ofta hade bromsen i och det gick bara inte över trots idoga ansträngningar. Som tur är verkar det inte ha gått i arv till hennes son Dancer i alla fall. Kanske har det med hennes roll som stormamma i flocken att göra. Hon kanske är den som SKA varna alla andra för faror. Därför extra roligt att hon vågade hoppa!

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

johanna

20 januari 2011 11:08

jag förstår att du inte vill rida ut på Gold mamma! eftersom hon älskar att stå på händer i galoppen och försöker springa hem i full panik när hon ser nåt läskigt (även fast man bara skrittar)

men hon var ju duktig på löshoppningen^^ bilder blir det så fort Cd-brännaren kommer ;)

 

rackemarie

21 januari 2011 14:00

Oj, den hade jag glömt. Tittar in där på hemvägen och kollar! Lööööve

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

Marianne J

21 januari 2011 20:42

Hej igen!
Kan det ligga något fysiskt problem bakom hennes starka reaktioner, såsom exempelvis kronisk öroninflammation? Något som gör att hennes flyktinstinkt tar över för att hon inte hinner registrera i tid det hon möter, varför det istället kommer som överraskningar? Eller är hon allmänt stirrig i alla miljöer? Min erfarenhet är att många djur som reagerar kraftigt ofta har något de vill berätta för oss. Har ni försökt ta hjälp av någon djurkommunikatör?

http://welshcob.bloggplatsen.se

 

rackemarie

22 januari 2011 17:26

Nog mest att hon blir spänd så fort det är ngt nytt. Och hon reagerar mest på synintryck så något med hörseln är det nog inte. Nu är Gållerydshästarna uppfödda till elitdressyr och då kanske man får ta det där med att de far i luften ibland, även om de inte är av den nervigaste sorten. Några trygga skogsmullar blir de nog aldrig...

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

Marianne J

23 januari 2011 21:27

Jag pratade med en kille som utbildar hopphästar på högre nivå. Dessa hästar får ryttarna aldrig rida ut på, pga att de inte är miljötränade för att vara någon annanstans än i ridhuset. För mig låter det hemskt för djuren ifråga. Men i ert fall kanske det mer hänger på nerven än på miljöträningen, låter det som. Jag har ju förstått att ni inte har några lugna kallblod. :-)

http://welshcob.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...