Just nu händer det inte så mycket. Jullovet är slut och jag är tillbaka på jobbet i "mitt" bibliotek. Vardagen är med andra ord här och det är fullt upp med att se till att alla familjemedlemmar är där de ska när de ska, att vi håller reda på sjukhusbesöken, att det finns mat på bordet, att hunden får komma ut och kissa, att katternas matskål är full, att hästarna får mockat, att dammsugarn får jobba, att diskmaskinen sköter sig, att tvätten är ren. Ja, ni vet säkert alla hur det är. Det är detta som oftast är själva LIVET. Kan man däremellan förgylla tillvaron med något litet extra är det aldrig fel. Några ridpass i veckan, sköna mysstunder med familjen, lite god mat etc och jag är NÖJD. Mycket mer behövs inte. Det skulle i så fall vara att få lite värme för snö och kyla är jag trött på nu och sedan finns naturligtvis den ständiga önskan och bönen om att alla sjukdomar som drabbar barn och ungdomar ska bannlysas och förvisas till det hörn av helvetet de måste härstamma från!

Nu är vi inne i januari och det är dags att börja spana efter vårtecken. Lite tidigt kan tyckas när snön ligger meterdjup, men enligt mig är det aldrig för tidigt. Ett säkert tecken på att vi går åt rätt håll är att ljuset börjar återvända och dagarna blir längre. Tänkte på det när vi åkte till stallet vid fyra häromdagen. Det var faktiskt inte mörkt. Ett annat säkert tecken är att det börjar stryka främmande katter här på nätterna. Hankatter som letar fruar får man förmoda. Hos oss göre de sig inte besvär eftersom våra honkatter är kastrerade, men det verkar de inte förstå utan håller konsert utanför vårt fönster natten lång. Nu har katterna också börjat fälla sina vackra tjocka vinterpälsar i alla möbler där de ligger. Man kan se var de svarta, den röde repektive den grå legat. Snart ska väl hunden börja också. Då blir det vit heltäckningsmatta i hela huset minsann!

  En av de svarta: Lillan

Idag har jag städat undan julen och det är sååå skönt. Också det ett tecken på att det går åt rätt håll. Men dagen började tidigt med ett av veckans två sjukhusbesök och så passade vi på att handla lite hästmat på vägen hem. Fy vad kraftfoder det går åt till den unge herr Dancer, men så är det väl när man ska bygga muskler på den stora, för närvarande, lite gängliga kroppen. Igår blev dwet lite ridning för mig igen, men det gör fortfarande så ont i revbenstrakten att det mest blir att åka lite häst. Får se om jag kan kravla mig upp en sväng på Gold breda, mjuka rygg även idag. Gladast är jag ändå för att Johanna orkade följa med och kela med Racke igår. Dessutom satt hon faktiskt upp på Goldisen en stund också och skrittade och travade några varv. Jejja lät både Racke och Dancer vila för att i stället rida en av Åsas pållar nu när herrskapet är bortrest. Kul att få möjlighet att rida så välutbildade hästar för henne och hon klarar att få dom i riktigt fin form dessutom. Duktiga flickor jag har!

Lite bildtorka är det på bloggen nu eftersom alla bilder ligger på den andra datorn, men jag hoppas att Johanna snart fixar in lite nytt på denna datorn också, så nu blir det skåpmat...

  Tänk att den här lille parveln har gått och blivit åring.

  Racke och Jejja för ett år sedan. Innan all snö kom som gjorde det omöjligt att rida på fälten.

Tack och lov att det finns folk som vill pyssla med datorer. För oss innebär det att vi nu i huset har två internetanslutna datorer (en fördubbling!). Förhoppningsvis ska det också kunna bli ett rikare bloggliv då också. Vanligtvis är datorn ockuperad hela kvällarna av den äldsta, men nu är hennes dator uppflyttad till hennes rum och källardatorn kan få leva det liv som den var menad.

Johannas rum är nästan klart, bara målning av garderober kvar, men annars möblerat och klart. Riktigt bra blev det också. Bilder kommer när hon orkar fota (jag är inte betrodd där heller).

Alla hästarna mår bra trots kyla och snö. Det är nog mest vi människor som lider tror jag, men även en vinterhatare som jag börjar vänja mig så smått, men någon vän av vinter blir jag aldrig.

Jejja gör sitt bästa för att hinna med att rida både Dancer och Racke även om det är jobbigt ibland. Dancer börjar verkligen kräva sitt nu. Stor har han blivit nu under vintern och nu ska han dessutom få lite snygga muskler på plats också så att han är riktigt snygg till våren när han ska ut och träna sig på att bli tävlingshäst som planerna är. Han rids två dagar dressyr och en dag med antingen uteritt eller lite bomträning. Sedan är det vila en dag och sedan lika igen. Däremellan lägger vi in några extra vilodagar ibland för återhämtning och begrundande. Racke rids ungefär varannan dag med inriktning på att hålla sig mjuk och smidig. Det verkar som att det fungera bra. Den här vintern har han faktiskt varit finare än någonsin. Förra vintern var han jättestel och konstog i perioder så peppap, peppar...Hoppas att Johanna kan få börja med sin ridning snart igen så att hon får njuta av sin fine pålle.

Gold och jag tar oss en svängom också emellanåt när tid och lust finns, åtminsone ett par ggr/vecka blir det om det inte är FÖR kallt. Under minus 10 fungerar inte min kropp så bra. Dessutom föll jag rakt in i ett räcke när jag skulle ta bort istappar på nyårsdagen. Trodde först jag hade knäckt ett revben, men det är nog bara musklerna runt om som tagit stryk. Det gör bara ont när jag andas, hostar eller skrattar eller rör på mig. Sen gör det jäkligt ont att komma upp och ner på 170 häst också, men väl i sadeln känns det ganska ok. Bra att träna på att sitta stilla i sadeln i alla fall  .