Jag är verkligen jättetrött efter min lediga dag;) Först staden och en massa mathandlande till hästarna och lite annat smått o gott. Sedan hem, ombyte och stall. Släpa in matsäckar, storstäda boxar etc. Sträckte ryggen så det blev Johanna som fick rida. Kul att titta på också. Go natt nu.

Hunden fick ny säng (och gammal matta från altanen).Blev jätteglad:)

Ni som följt bloggen ett tag vet att jag blev förälskad i en rödhårig kille i höstas. Förälskelsen har hållt i sig och nu lutar det åt att vara äkta kärlek på gång. Vi börjar hitta varandra nu på flera plan. Jag vet på ett ungefär var han vill bli kliad och han vet att han kan få hålla min hand med läpparna lite ibland när det är extra kelet. Det känns som att vi har kunnat bygga upp ett ömsesidigt förtroende på marken. Viktigt för mig att få känna det.

Bild: Första ridturen

Ridmässigt filar vi vidare. Långsamt kommer framstegen, men även om det går långsamt så sker en utveckling hela tiden. Nu har jag kommit igång med galoppen ordentligt också. Känns verkligen skönt att den mentala spärren släppt hos mig.

Dagens jobb blev att träna vidare utifrån söndagens träning. Alltså red jag mycket halvvolter och övergångar. Nozze var lite spänd till att börja med eftersom en annan häst tömkördes på fältet utanför ridhuset, men han hittade inte på så mycket, ett par små skutt blev det, men då fick jag träna lite balans. Jag la upp vårt pass ungefär som träningspasset, men la på mer galopp. Kände mig lite "wild and crazy" och fattade från trav på halvlång tygel och se det gick alldeles finemang det.  Det blev så mycket lättare och mer naturligt än att ha sån där superkoll som jag känt att jag behövt tidigare. Sedan kunde jag samla upp från det ett par steg och till och med våga trycka på en del framåt. Hurra för mig!

Planerar för ytterligare ett dressyrpass i morgon. Tycker det är bra att rida två pass dagarna efter varandra. Torsdagen ska ägnas åt något annat, longering eller tömkörning, förhoppningsvis ute. Uteritter hoppas jag sedan att det kan bli ett par för honom under påskhelgen med dotterpilot.

Idag åkte maken med Volvo och Boj för årets besiktning. Transporten gick igenom utan en enda anmärkning och Volvon hade endast tre små fel, som vi redan visste om (en positionslykta, ett hölje till högerblinkis, som jag kört av, och gummit på en vindrutetorkare). Nu är det bara att tuta och köra med hästarna alltså  .

För övrigt var det vilodag för båda hästarna (och ryttarna!).

Å-träning som planerat blev det på söndagseftermiddagen. jag hann rida fram en kvart och titta lite på Johanna och Mollis under tiden. Vad fin och duktig han har blivit under det här året som vi haft honom! Nu var det ju en välriden liten häst som kom till oss, men det tar ett tag innan häst och ryttare hittat varandra. Men utvecklats har han gjort. Kommit upp mer i framänden med bibehållen rundning. Går att reglera och rida tempoväxlingar på. Mjuk och fin i sidorna. Gör jättefina skolor. Duktiga Johanna (och Å!).

DiNozzo kändes fräsch och fin när vi joggade igång. Inte alls trött efter lördagens sadelprovning som jag befarat.

Vi började (som vanligt!) i skritt, med samma gamla arbete. Samla upp, rubba i sidorna, vänta på ryttaren, inte gå iväg. Sedan trav på åttvolter med rak del på medellinjen upp mot spegeln. Koll och fokus på min sits och att känna båda sittbenen i sadeln. Övergångar till skritt ofta för att inte tappa iväg honom. Red över huvud taget bara korta travsekvenser med många, många övergångar. Jätteduktig häst som försöker hela tiden. Ibland blir det lite jobbigt att gå framåt i samlingen och han testar om man inte kan backa i stället, men då är det jag som måste sitta mer bakom. Likaså kan han testa om det inte är okej att galoppera lite i stället. Det görs ingen större affär av det för det är också nyttig träning för bakbenen. Bara fortsätta ridningen från det.

Travade efter detta samlande arbete fram i ett friskare tempo i lättridning, men kände efter att han fortfarande skulle vara lätt i handen och inte ramla iväg i sitt eget tempo. Många halvhalter och avcheckningar här också.

Pust, pust och till sist lite galoppjobb. Blev bara några fattningar i varje varv och några varv på fyrkant och stor volt. Tacksam häst som fick göra något LÄTT! Sedan travade vi av och gick en bra stund för att coola ner oss.

Åh, vad jag längtar efter egen sadel nu. Det är tryck på  Å:s Amerigo CC nu. Två av hennes hästar som använder den plus min.

Nozze och jag under ett löshoppningspass i december. Med min Kyra K-jacka!

Kanske man skulle köpa?

Bild från Equitana-mässan (Hippson).

Att matcha ihop med min gamla Kyra K-jacka (min är brun och urtvättad, men världens bästa):

  Trodde väl aldrig att påfågelsmönster skulle bli "inne" igen, men där ser man. Hi, hi... den som spar  .

... får jag skriva om i morgon. Måste sova nu...  

Nu är det klart och jag vet vilken sadel jag ska ha  .

Provningen började med koll av överlinje och mätande. Överlinjen något sluttande upp mot korset. Avstånd mellan bogblad och djupaste punkt på ryggen 19 cm (kort sadelläge!) som krympte till ynka 11 cm i rörelse. Här var det alltså viktigt att hitta en sadel som lämnade den stora bogrörelsen fri och samtidigt låg bra i det korta sadelläget, samt tog hänsyn till sluttningen upp mot korset.

Alla sadlar med höga bakvalv valdes också bort. De skulle bara slå mig i ryggen. Inte bra med min svank heller.

Modell ett som valdes ut var Amerigo DJ så den började jag rida i. Jag kan säga att det gick... BRA  ! Bästa känslan jag haft på honom. Jag satt i sadeln verkligen, utan ansträngning. Kändes som att bogen kom fri och upp. Beordrades att galoppera i båda varven (och det vet alla som följt bloggen hur svårt det har varit!). Vänster gick super och, hör och häpna, höger också! Sedan red vi lite öppnor i traven, flyttade lite sidvärtes, övergångar etc. Allt utan att jag fick kämpa mig kvar i sadeln. Kunde nu också ge riktig eftergift OCH sitta kvar i sadeln, till och med göra överstrykningar i galopp. Jag kände mig trygg och kunde rida på framåt och ta tillbaka precis som jag ville.

  Amerigo DJ

Nästa modell var Amerigo Alto. Också ganska skön, men inte samma känsla. Fick kämpa mer för att sitta i.

  Amerigo Alto

Trean fick jag inte veta vilken modell det var, men jag hade mina aningar. Var lite bättre än Alton, men inte så bra som DJ:n. Fick rätta till sitsen emellanåt då jag gled ur läge. Visade sig,precis som jag trott, att det var en CC.

  Amerigo CC

Bytte till sist tillbaka till DJ:n. Samma fina känsla igen och jag RED min fina häst. Alla gångarter gicks igenom igen och känslan var om möjligt ännu bättre nu, trots att vi båda började bli lite trötta, men jag ttror att DiNozzo tyckte det var riktigt roligt att stå i centrum för uppmärksamheten.

Så den som har en Amerigo DJ dressyr, 17,5" i sitsen, normal kåpa, bom +1,5 (tror jag, glömde måtten i stallet), svart givetvis, kan höra av sig omgående!

I morgon blir det träning för Å (som förresten också tyckte att DJ:n såg bra ut för oss).

Idag skiner solen och det är (nästan) vindstilla. Hoppas på att kunna inta förmiddagskaffe på altanen i söderhörnan om en stund. I eftermiddag blir det sadelprovning.

      Utförlig rapport i kväll (om jag har tid och ork)

Måste se säsongsavslutningen på "Pluras kök"!