Att bli arg när man rider är väl inte att rekommendera om man menar i betydelsen att tappa humöret. Men om man flyttar ilskan och frustrationen från huvudet ner i mage, rumpa och ben blir det många gånger en positiv överraskning.

Dagens dressyrpass höll på att bli en riktig mardröm. En löshoppningsdag och en slappardag i hagen hade tydligen fått en stor röd herre att glömma sin dressyrläxa. Det var seeeeghalter, lunktrav och banangalopp. Jag tycker jag testade det mesta och en del gick hyfsat, t ex så blev det helt godkända skänkelvikningar från medellinje och ut till spåret. Men det fanns liksom inget driv i hästen. Funderade på om det inte var jag som satt och fegred och höll igen eftersom jag tyckte att underlaget var så ojämt och lurigt. Upptrampat efter löshoppningen i en sväng. Lite fruset på något ställe efter vattningen osv...

Men när jag kom på X och skulle svänga höger vid B och det inte hände ett dugg blev jag förbannad...på mig själv! Stackars lilla hästen hade väl knappt styrfart och var i tre delar (minst). Inte så jäkla lätt att svänga då inte. Så då började jag äntligen rida! Kanske inte det vackraste världen skådat, men ibland behövs lite "fulridning" för att man ska komma loss. Full fart framåt alltså, följt av övergång till skritt högst två tre steg och sedan trav friskt framåt igen. När jag sen kände att han blev glad och sög på kunde jag rida serpentiner med halvhalter, åttvolter med skrittsteg emellan. Samlade traven några steg, släppte på en långsida. Varierade, varierade hela tiden: Framförallt inget att sitta och skrittsega i det här läget. Sedan galoppade vi som ingenting också. Till och med i det svåra varvet. När han väl var ihop och framme behövde jag baske mig bara tänka galopp. Måste lära mig att vara mer aktiv i min ridning hela tiden!!!! Men trots allt nöjd med mig själv att jag klarade ut problemet, att ta tag i det och klara ut det och tänka om.

Till sist fick han sträcka ut i en lägre form i trav (och så tog vi en liten frustgalopp också bara för att släppa loss ordentligt).

Hur göra?

Det verkar inte finnas rätt sadel ens om jag söker på begagnat i hela världen. Det närmaste jag kommit är en i Stocholmstrakten. Jättefin för 16.000 kr, men en HALV tum för liten i sitsen (kan jag banta ner mig eller fettsuga arslet?).

Ett annat alternativ är en halv tum för stor i bommen men lagom i sitsen: Dessutom brun (vill inte ha egentligen). Kostar 21.000 Kr.

Fördelen med dessa alternativ är att man får sadeln direkt, men hur kul är det att upptäcka att man inte kommer ner i den lilla sadeln eller att en halv bomstorlek gör att det blir fel på Nozze.Han mäter idag +0,5 och ska ha en +1,5 bom att muskla upp sig till Sadelutprovaren tycker att båda alternativen är dåliga:(

Överväger därför att köpa ny. Fördelen att man får precis det som är utprovat och en sevice som följer med nyköp. Man kan dessutom lämna tillbaka den om hästen ändrat sig under väntetiden. Och väntetid blir det: Minst 8 veckor, men det kan också dröja hela 16 veckor nu under högsäsong. Då har jag sadel till hösten i alla fall. Och jag är minst 30.000 kr fattigare!

Hur skulle ni gjort? Ge mig lite råd är ni snälla?

  Efterlyses: AMERIGO DJ DRESSYR, 17,5", N, +1,5, SVART (helst)