Dagens ridpass blev lugnt. Jag med liten ork efter förkylningen och Nozze som inte gått ordentligt sedan i onsdags då han hoppade med Kicki. Märkte redan från början att han gick ifrån mig och ville trilskas med att få in högerbogen. Alltså blev det ett rent lydnadspass. Kort hals som inte fick slingra. Min hand på plats. Spö på högerbogen som las till när ett knack med skänkeln inte var nog. Fram två små myrsteg, stanna, svänga eller flytta två steg, stanna, rida fram två steg osv. Jag försökte vara helt koncentrerad och bara rida med blick, vikt och skänkel och så lite hand som möjligt. Bara röra lite på bettet så han inte kunde dyka eller bli fast. Avslutade sedan med att han fick trava på i lite friare form. Och tänk: Mitt stränga skrittarbete hade lönat sig. Han var mjuk i sidorna, svängde lydigt med bogen på plats. Red bara en halvtimme, men kände att det var bra att avsluta när han kändes lösgjord och lydig vilket var mitt mål med passet idag.

I morgon har vi jourdag men ska försöka hinna rida också  .

Ja, efter ett par dagar som till största delen spenderats i soffan känner jag nu att kroppen nog kanske skulle orka med ett lite lättare ridpass. Jag har ju ingen häst som jag bara kan sätta mig upp och slörida på. Då låter jag honom hellre stå, longerar eller släpper en stund så att han får röra på sig bara. Vi jobbar ju på att han ska kunna korta sina långa steg, bli mer ihop i kroppen och kvickare och det kräver rätt mycket av mig hela tiden, främst koncentration och egen kroppskontroll. I kväll kommer en rapport om hu det gick  .

Vår lilla hund försöker sova men terroriseras av den uttråkade matten i soffan bredvid. Kolla väggen ovanför korgen: Den har hon målat alldeles själv med sina smutsiga små tassar.

Hoppas jag är pigg i morgon. Nu vill jag rida!

Min förkylning var visst en envis historia. Har legat som en slö padda i soffan hela bdagen mest och läst ungdomsböcker (ingår i mitt jobb som skolbibliotekarie). Tråkigare hemarbete kan man ju ha. Hämtade Johanna vid tåget vid halv tre och vi köpte med oss räkmackor och semla/vaniljbulle hem eftersom jag inte orkat tänka på någon mat. Sedan blev det en snabbis till stallet men ingen ridning utan bara det nödvändigaste. Nu har jag bänkat mig i soffan för resten av kvällen. Hoppas på att må bättre i morgon.

Har en riktig Racke-dag så här kommer en bild till:

Här kommer några ungdomsbilder på Racke. Han var fyra år på de här bilderna, tror jag, och hade då blivit omhändertagen av Maria som vi köpte honom av.

       Svansen var tvungen att klippas kort eftersom den var så ingrodd av gammal dynga. Han har hunnit äta upp sig här, men var riktigt illa däran och det var tydligen tal om att hanoch några kamrater skulle avlivats, men tack vare att de haft tillgång till vatten i stallet hade de klarat sig.

Tänk vilken tur att han kunde räddas och fick bli en fin häst igen

Såhär såg Racke ut när han ställdes ut på Riks 1993, alltså två år gammal: En fin liten unghäst som belönades med silver:

Johanna fick för några år sedan kontakt med Chjristina Uhlén som ställde ut honom. Hon skickade då det här fotot från RIKSUTSTÄLLNINGEN1993. På baksidan finns en hälsning till Johanna och "Mani". Återigen tackar vi för det fina fotot som har sin egen plats i guldram i Johannas bokhylla.

Maria har berättat att han ställdes ut som treåring också och då belönades med brons. Sedan vart det en tragisk historia då som sagt som ledde till ett omhändertagande. Men slutet gott, allting gott.

   Nu myser vår lille pärla uppe på Solskensberget.

Kärt barn har många namn sägs det   

Saknar den lille filuren emellanåt, men huvudsaken är att han har det bra och att han är nära så att vi kan åka och pussa på honom ibland. Han är och kommer ALLTID att vara nummer ETT  . Första egna hästen i familjen.

Igår passade vi på att låta Kicki hoppa våra pållar igen.  Bra att passa på när hon fortfarande var ledig. Vi körde ungefär samma hinder som förra veckan fast spegelvänt. Detta innebar att DiNozzo fick stå ut med det livsfarliga sockerbitshindret igen och han var MYCKET SKEPTISK fortfarande, men han övervann sin fruktan för detta hemska monsterhinder med en del övertalning. De andra hindren seglade han obekymrat över. När han hoppar hoppar han med mycket rygg och bra teknik. Jättebra träning det här för honom att bli kvick i sina långa ben och få lite ordning på den stora kroppen. Han kommer att få träna på att korta sin galopp en del framöver.

Lille Moller, den klipske, hade lärt sig läxan från förra veckan : Man får inte rusa, för då får man inte hoppa. Nu var han en helt annan häst redan från början. Det var först när eet blev lite höjd på hindren som han blev lite för ivrig och då blev också sprången av sämre kvalitet, mer flacka: Göra om och göra rätt och då blev det flott. Teknikträning ska han få börja med nästa gång.

Idag fick Nozze springa av sig lite mjölksyra för egen maskin i ridhuset. Släppte honom alttså och han sprang så fint och fjädrade sig och ruskade på halsen så han höll på att trilla. Lille gullplutten  .  

Johanna red lille Mollis en stund. Lite stel och trött i musklerna till en början men taggade igång när han fick träna lite tramp. Det tycker han är kul. Kvicka ben där  .

Nu sitter jag i soffan och dricker varmt te och försöker bli kvitt årets första dunderförkylning så att jag kan orka rida på min fina häst.

  Så här känner jag mig nu. Ingen ridning alltså. Endast pyssel. Tror Nozze var rejält trött i huvudet också. Det har varit mycket för honom att tänka på. Planerat att han ska få låna Kicki i morgon och hoppa lite. Hovslagaren kommer i morgon också. Skönt att få på snösulor och skor med fler broddhål.