Vår lilla hund försöker sova men terroriseras av den uttråkade matten i soffan bredvid. Kolla väggen ovanför korgen: Den har hon målat alldeles själv med sina smutsiga små tassar.

Hoppas jag är pigg i morgon. Nu vill jag rida!

Min förkylning var visst en envis historia. Har legat som en slö padda i soffan hela bdagen mest och läst ungdomsböcker (ingår i mitt jobb som skolbibliotekarie). Tråkigare hemarbete kan man ju ha. Hämtade Johanna vid tåget vid halv tre och vi köpte med oss räkmackor och semla/vaniljbulle hem eftersom jag inte orkat tänka på någon mat. Sedan blev det en snabbis till stallet men ingen ridning utan bara det nödvändigaste. Nu har jag bänkat mig i soffan för resten av kvällen. Hoppas på att må bättre i morgon.

Har en riktig Racke-dag så här kommer en bild till:

Här kommer några ungdomsbilder på Racke. Han var fyra år på de här bilderna, tror jag, och hade då blivit omhändertagen av Maria som vi köpte honom av.

       Svansen var tvungen att klippas kort eftersom den var så ingrodd av gammal dynga. Han har hunnit äta upp sig här, men var riktigt illa däran och det var tydligen tal om att hanoch några kamrater skulle avlivats, men tack vare att de haft tillgång till vatten i stallet hade de klarat sig.

Tänk vilken tur att han kunde räddas och fick bli en fin häst igen

Såhär såg Racke ut när han ställdes ut på Riks 1993, alltså två år gammal: En fin liten unghäst som belönades med silver:

Johanna fick för några år sedan kontakt med Chjristina Uhlén som ställde ut honom. Hon skickade då det här fotot från RIKSUTSTÄLLNINGEN1993. På baksidan finns en hälsning till Johanna och "Mani". Återigen tackar vi för det fina fotot som har sin egen plats i guldram i Johannas bokhylla.

Maria har berättat att han ställdes ut som treåring också och då belönades med brons. Sedan vart det en tragisk historia då som sagt som ledde till ett omhändertagande. Men slutet gott, allting gott.

   Nu myser vår lille pärla uppe på Solskensberget.

Kärt barn har många namn sägs det   

Saknar den lille filuren emellanåt, men huvudsaken är att han har det bra och att han är nära så att vi kan åka och pussa på honom ibland. Han är och kommer ALLTID att vara nummer ETT  . Första egna hästen i familjen.