Nu tror vi att det börjar märkas att vår lille prins börjar bli en gammal häst nu när han snart blir 21. Det värsta är att det har gått så fort sedan i somras/höstas. Speciellt efter jul har hela han säckat ihop på något sätt. Hans, redan från början, något svankiga rygg har blivit som en riktig hängmatta. Riktigt hemsk faktiskt. Hans kors börjar se spetsigt ut och han är urfallen i flankerna och man har kunnat börja skönja revbenen under vinterpälsen. Samtidigt är han ganska bukig, men det är klart när ryggen är som ett U följer också magen den linjen. Även ridmässigt märks det skillnad. Nu går det knappt att få upp ryggen vid nedsittning. Lättridning i låg, rund form och lätt sits i galopp får det bli och inga ryttare över 50 kg! Tömkörning och longering ute i snötäckt hage skulle han nog också gilla. Och skogsturer naturligtvis

Vi ska öka upp fodergivan på silaget ordentligt. Helst skulle han ha fri tillgång, men då spricker nog Dancer, men i boxen ska han ha rejält. Kanske lägga på lite olja. Ett fint seniorfoder har han redan (Spillers röda). Tänderna kollades i december och han var jättefin tack och lov. Funderar ibland på om han har någon tumör eller så och om det kan vara Cushing-symptom som börjar visa sig.   

Annars är han oförskämt pigg och visar inga tecken på smärta. Hade han haft ont hade INTE Johanna ridit naturligtvis! Får nog ändå börja förbereda något annat för både honom och Johanna  .

  Denne fine är fortfarande kvar (tyvärr). Tycker han förtjänar en ryttare som tar hand om honom på rätt sätt och fortsätter utbildningen. Får se om det kan bli röntgen v.7 och sen får vi nog pytsa iväg honom till ett försäljningsställe ev.  

  Och den här är nu min helt egna. Slutbetaldes och skrevs papper i helgen  Sen går ju ridningen lite upp och ner. Har varit mycket upp, men denna vecka bara ner även om grundläget ÄR bättre. Tror det mesta hänger på mig nu, men jag hatar att rida när det är MINUSGRADER! Nu vill jag ha mildväder igen. Är redan trött på den förbannade snön.