Foto: Från ridbanan våren 2009. Snygga Goldisen med en något baktung ryttare.

Som ni säkert har anat är jag en stor vän av ridhus och skulle aldrig kunna tänka mig att vara utan den möjligheten. Det känns så tryggt med fyra väggar runt omkring och speglar på en hel kortsida är ett måste när man är dålig på att känna att det är rätt.

Vårt stall uppfyller alla krav man kan ställa på "ett bra ställe". Vi har ett ljust stall med rymliga boxar och bra ventilation och öppningsbara fönster för alla hästar att njuta av utsikten. Rasthagarna är stora gräshagar som aldrig blir leriga, inte ens under de regnigaste höstar. Dessutom finns hektar efter hektar med bete på sommaren och flera olika betesvariationer att välja mellan under säsongen,(helbete, halvbete...). Man kan köpa all mat och strö på gården om man vill eller ta hem eget. A-tränare kommer en gång/månad och däremellan kan man boka träningar med Åsa.

Sedan har vi då ett EGET ridhus (50x20 m) och en fin ridbana med dressyrstaket (60x20 m)på sex ryttare, men det är högst sällan vi är där samtidigt.

Igår stod regnet som spön i backen och då blev det ridhus  naturligtvis. Johanna red Racke barbacka först en stund i lite lägre form.( Ett "joggpass" eftersom han gått lite hårdare med Jejja i måndags). Det såg väldigt harmoniskt och trevligt ut måste jag säga. Önskar jag kunde rida honom så avslappnat. Vi hade innan det varit och hämtat in Gold och fölungen för att de skulle få torka till lite. Fölis verkligen hatar att vara blöt! Inne i boxen slängde han sig på Gold ochn använde henne som handduk. Tur att hon är stor och stadig. Naturligtvis passade jag på att ta en ridstund också när hon hade torkat till. Vågade mig på att samla upp traven lite mer korta stunder och tyckte hon kändes jättefin, men Johanna tyckte hon kunde fått med sig bakbenen mera. Fram var hon dock ok. Ja,ja...har man fått barn och vilat lite måste det ju märkas någonstans...Vi var jättenöjda i alla fall. Kanske en liten stund idag också. Som sagt, inte planera för mycket...