Igår gick ridningen hyfsat mycket bättre. Kanske tack vare lite hjälp jag fick av Johanna. Han är lustig lilla hästen. Ju mindre jag gör desto mer gör han och så fort jag försöker göra något så spänner han sig och allt blir pannkaka. Nåväl, nu kunde vi i varje fall skritta och trava i en någorlunda stadig form (med vissa undantag). Jag försöker bara hitta känslan i honom och inte tänka för mycket. Det största problemet är att han tappar takten så lätt, men ett klart fall framåt. Jejja kom också ner efter att hon var klar med Dancer och hon tyckte att jag red honom BÄTTRE än för ett år sedan. Tror att ridningen av Gold har gjort detta. Hon har visat mig vägen till hur det ska vara, underbara häst.

Idag var det uteritt för Racke och Dancer, men det blev bara skritt och trav, pga all is på vägarna. Grabbarna skötte sig utmärkt. De reagerade knappt ens när massor av snö brakade ner från ett tak precis bakom dom. Tänk vad bra för den lille treåringen att få vara ute med 19-åringen!

 

Maria

20 mars 2010 19:14

Ja han är bra snäll dendära Racce. Och stabil när det behövs. Och kännslig när man rider. Men det är bra med eftersom man måste rida men man kan också bara åka häst när man vill.

 

mia

21 mars 2010 06:50

...tror vi upplever samma sak, på våra små hästar. Känner igen din beskrivning av hur du upplever det med Racke.
Vem är " herskapet"?
mia

 

rackemarie

22 mars 2010 08:59

"Herrskapet" är våra underbara hyresvärdar, alltså de som äger stället där vi är inhyrda med Racke. Vi är tre som hyr boxar där åt våra hästar. Resterande 8 boxar har de själva, för sina fina halvblod, allt från unghästar upp till pampigaste dressyrpållen (kallad Ponnyn! för han var så liten och ful som ung). Ska försöka presentera skaran lite närmare när jag har tagit lite fräschare bilder

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

rackemarie

22 mars 2010 09:04

Jo du, Maria, han är allt en liten klippa, Racke. Känns så tryggt att faktiskt låta honom gå ut ensam i skogen med mina barn på ryggen: det är inte vem som helst som får göra det minsann! Du har fostrat honom SÅ bra till en trygg liten pålle, sen får man väl förlåta honom att han stollar lite på tävlingar ibland;) Vi älskar honom vansinnigt mycket i alla fall.

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

Maria

22 mars 2010 18:40

Vem kan låta bli att älska honom när han står där och tittar under lugg och ser så busig ut som hälst. Men man vet att han är snällheten själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...