Var de arbetsvilliga de små gossarna?

Svar: Ja, Mollis ville ALLT när han väl kom igång. DiNozzo ville INGET.

Det var den jäkligaste träningen jag haft på honom och snudd på det räligaste ridpasset över huvud taget. Kravet var att han skulle fram till bettet och vara kvar där, men se det ville inte den röde alls vara med om. Han slingrade, sköt ut en bog en högerbog eller en vänsterrumpa, dök eller hade huvudet i taket, backade, hoppade på stället, småställde sig. Allt han hade behövt göra var att gå rakt fram i skritt med stöd på tygeln. Göra halt med bibehållet stöd, skritta på igen och variera tempot samt kunna komma igång i trav. Hur svårt kan det vara. jag blev surare och surare och han också. Till slut fick faktiskt Å sitta upp för att få ordning på trotset. Han försökte allt med henne också men till slut fick han ge sig och ja, ja...då blev det BRA och han gick FIIINT och fick BERÖM.

Uppe i stallet orkade han bara äta sin betfor sen somnade han baske mig med huvudet i krubban. Inte kan matte vara sur då. Nej, alla får ha sina dåliga dagar. Vi skyller på gräsätandet  . I morgon tar vi nya tag.

Tur att han är söt  !

Såhär fina var Mollis och Johanna igår när jag fotade dem på utebanan:

- Hallå grabbar! Vill ni komma in och jobba lite?

- NÄÄÄÄÄÄ!

- Men om ni får lite betfor och annat gott då?

- Suck, okej då rå...

I eftermiddag blir det träningstider för både Johanna och mig. Tills dess gör våra hästar det här:
 

Kan man ha det bättre?