Igår hade Racke vilodag och gick och slöade tillsammans med Zandor hela dagen i sin rasthagen som behövde betas av. Men tydligen fick han lite för mycket av det goda och ihop med dagens overksamhet utlöstes ett begynnande kolikanfall efter kvällsfodringen. Vi hörde ett fasligt skrapande innnifrån vårt stall när vi sadlade av Rune inne i herrskapsstallet efter att Jejja ridit honom en stund på utebananFörst trodde vi att de hade glömt bort att de fått sin kvällsmat, men som tur var gick vi in och kollade och där stod Racke och skrapade och var alldeles flåsig. Jejja tog snabbt ut honom och gick en sväng. Sedan gick jag en stund med honom. Han ville stanna hela tiden och försöka lätta på trycket utan att lyckas. Vi tog ner honom till ridhuset för att longera en stund. Kan tyckas grymt att anstränga en häst som har ont, men vad gör man? Först lite trav. Inget hände... Galopp några varv. Då kommer den: Jättefisen vi väntat på följd av en stor varm gödselhög och en lättnad för både häst och ägare. Tänk att man kan bli så glad bara för att någon skiter. Kan bara vara djurägare och, möjligtvis, småbarnsföräldrar som förstår den känslan. Sedan fick han springa lite till för säkerhets skull. Inne i boxen igen började handessutom pilla i sig lite av kvällshöet...Kändes tryggt att herrskapet var hemma igen. De hör ju om någon häst sparkar och lever rullan nere i stallet. Bara för säkerhets skull åkte vi upp innan vi själva skulle sova. Och där stod en mycket avslappnad häst med hängläpp och allt. Han verkade lite förvånad över att se oss men också lite glad över den extra uppmärksamhetenm och puffade glatt in Jejja i väggen och kliade sig mot mig. Sådant som han normalt sett inte får göra, men idag var han förlåten...