Sist jag skrev var det nyårsdag. Sedan gick det en vecka där jag och Jejja red DiNozzo ihop. Han blev verkligen jättefin under de här veckorna och mer lättriden för mig också. Tack kära dotter! Har aldrig varit så enkelt att rida honom och galopperat så mycket har jag inte gjort någonsin.

Mollis har också återhämtat sig fint efter sin förmodade sträckning. Med den hästen är det så att man får nästan dämpa honom lite för han är SÅ arbetsvillig och vill INTE sluta någonsin. Men riktigt fin har han varit.

Från trettohelgen och framåt har det dock inte varit så kul. Hela familjen däckade ihop i influensa samtidigt. Sedan åkte Jejja tillbaka till Halmstad i söndags och både Johanna och jag har lungor som inte är så fräscha och som antibiotikabehandlas. Så hela förra veckan var alltså "ridfri" och det verkar som attt denna också blir det. Verkligen trist när det gått så bra, men vad gör man... Tur ändå att vi har kunnat få lite hjälp när det var som värst.

Vintern har dessutom gjort sitt intåg till sist och bäddat in naturen i sitt vita täcke. Ledsen, men jag gillar det inte alls. Fint att titta på innifrån möjligen, men hade tusen gånger hellre haft kvar leran och mörkret och PLUSGRADERNA!

Så är läget.

Den här bilden kom på posten från Monica. Veckans höjdpunkt ännu så länge   "Hästens bön" i Wahlströms ponnyklubbs tappning. Stor nostalgiglädje för alla oss som var hästtokiga småtjejer på 60/70-talet.

Det sorgligaste var kommentaren på förra inägget att min bästa bloggkamrat, mia,  lagt ner sin blogg  . 

Vi hörs oss syns här ni som vill följa oss även under 2014.