En snörvlig vecka för hela familjen som tillbringats på sjukhus, i sängar och soffhörnor. Omväxlande med att jag masat mig iväg till stallet för mockning och annat livsnödvändigt. Inte så lätt att be andra om hjälp när man har tre som ska tas om hand om. Förkylningseländet har dessutom gjort att Johannas nya medicinbehandling fått skjutas till måndag. Inte bra med tanke på hur hon lider. Själv sitter jag bredvid i ett tyst lidande med henne och beende till de högre makter som jag egentligen inte tror på. Måtte det snart bli bättre...

Mitt i allt tar jag mig tiden att älska våra hästar för de underbara individer de är. En barnslig Dancer som gärna vill vara med och nosa och buffa (och tyvärr gärna smaka lite) överallt. En oerhört svartsjuk Racke som hummar och gruffar i boxen när den lille får sin omvårdnad. Sedan när han själv står där i stallgången i centrum för min uppmärksamhet är han kung och han glor överlägset på den lille som fått krypa in i boxen igen. Min stora ängladam Gold som står så still med hängläpp och njuter av mitt idoga skrapande av all vinterpäls och som dessutom bjuder på lite ridning. Nu har vi bara skrittat och travat lite lätt. Vi sätter på musik på HÖG volym och stänger ute världen en stund. Samtidigt så sjunger jag för henne (och hoppas att ingen annan hör) och vi dansar fram till tonerna av "Absolute Musicals" och jag längtar efter våren, värmen och ljuset och att livet ska kunna levas lite lättare framöver för oss alla.

Många tusen kramar till er alla där ute.

Dagens bild: Snart är den vackraste tiden här.