Foto: Världens bästa- Hrachmaninov ox  

"Oj, och pust och stånk och stön vad jobbig hon är den där människan, men om jag gör mitt allra bästa brukar hon ju faktiskt ha lite godis i fickan om man varit duktig, eller om hon tror att jag varit duktig. Hmm, om jag drar in huvudet och kröker på nacken tror hon nog att jag jobbar, eller om jag springer lite fortare, det märker hon nog inte. Jobba på voltspåret är ju bara såå onödigt, kanske man kan testa att springa lite på tvären eller skjuta ut bogarna lite hit och dit. Oj, där fick jag spöet lagt på rumpan. Det betyder nog piaff tror jag (hi,hi)..."

Ovanstående är en beskrivning av vårt ridpass igår ur Rackes synvinkel. Jättefrustrerad ryttare på ryggen. Tog ett bra tag innan jag "tänkte" rätt och började rida. Målet var då att han skulle gå i MIN TAKT och på det spår jag bestämde, steg för steg. Tog TID innan han var någorlunda avstämd, men sista 10 minuterna BÖRJADE det likna ridning ändå och den lille kunde tuffa på i en jämn takt i trav på en stor volt. Ibland får man vara nöjd med det lilla. Och godis efter ridpasset? Givetvis!!!  Idag är det Jejjas tur. Hoppas han känns bra, annars kanske hon blir lite arg på mig (*fniss*)