Ett riktigt skitgöra. Vattenkoppen full av hästbajs! Bra siktat DiNozzo!

Ren och fin till slut. Fylld med friskt vatten.

På eftermiddagen gjorde jag något helt annat än den planerade ridningen, men det berättar jag mer om i morgon...

Var uppe en snabbis i stallet på förmiddagen och gjorde allt nödvändigt. Sedan bar det av tillsammans med maken för en heldag på Hästön (så kallas faktiskt den minimala lilla ö där vårt ännu mindre pyttetorp är beläget): Där ägnade vi många timmar åt städning. Precis allt var täckt av ett millimetertjockt lager av rött stendamm eftersom vi fått alla rökgångar iordninggjorda. Så det var att dammsuga, dammtorka, diska  och våttorka golv, men fint blev det. Lite gott att njuta hann vi också med. Att sitta ute med kaffe och äggamackor och få lyssna på koltrastens drill och se ån sakta rinna fram är livskvalitet minsann..

Väl hemma var jag naturligtvis tvungen att pipa upp en sväng och kolla till både svart och röd. De mådde bra och hade haft det gott och rullat sig i hagen. Borsta, borsta, borsta...

Provade nya täcket på DiNozzo också. Fint va!

Nu har jag dumpit ner i hemmasoffan med en iskall öl med citron i och snart blir det MAT!!!

Vad kan man säga? Ibland är det som förgjort. Nozze var lite trött idag tror jag. Ute hela långa dagen i sol och värme. Visserligen vila i boxen någon timme innan jag gjorde i ordning honom. Irriterad var han på något och gjorde några kosparkar med höger bakben. Då blev jag irriterad och sa ifrån. Inte okej att nästan träffa matte! Sedan stod han som ett ljus. Tror det var en elak fluga som irriterade så jag sprutade på lite insektsmedel för säkerhets skull.

Såhär fortssatte det sen. Mina nästan nya Sprengersporrar gick mitt av när jag skulle ta på mig stöveln. Tänkte att; visst det går säkert bra ändå. Red väl 10 minuter när plötsligt flärpen på mitt splitter nya ridspö kom farande. Kombinationen matt häst, trött matte, varmt och kvavt ridhus (det kom regnskurar då och då) och trasig utrustning var ingen höjdare.

Där fick jag för mitt NÖJD-inlägg! Tänkte faktiskt när jag skrivit det att det var lite att utmana ödet, så snälla ödet, FÖRLÅT! Men låt det stanna vid detta!

Trots dessa fadäser lyckades vi lalla runt och kolla av gårdagens övningar en del. Serpentiner var en baggis. Bakdelsvändningar var väl lite si och så (här lyckades maken som var publik lägga av världens ljudligaste NYS också så Nozze höll på att hoppa ur skorna, men eftersom han var väl instängd av både skänklar och hand blev det bara ett skutt på stället).

Nä, sa vi sen och la ner tragglandet och galopperade  resten av passet innan vi travade av: Trots allt ganska NÖJDA och GLADA  men ttrööötta  .

I morgon blir det vila för både mig och häst.

Ingen fotograf på plats idag heller....men vi är oss ganska lika ändå.

   Nyfikna Skrållan Stallkatt spanar in dagens paket. Innehållet var detta:

  Ett Rambo regntäcke med meshfoder. Låg supererbt fint på Mr. Red.

Och:

  Vi laddar redan för nästa vinter med ett superfräscht Amigo vintertäcke med löstagbar hals.

Tack Monica för snabbt utskick. Väldigt nöjd är jag  .

Sitter och funderar lite på vad som varit och hänt under de senaste åren och konstaterar att jag är NÖJD med vad som blivit. Eftersom det här är min hästlivsblogg så är det främst de tankarna som tas upp här. Men jag måste ändå få säga att först och främst är jag så lycklig för att alla i familjen mår hyfsat bra för tillfället. Vi har genom åren haft  mycket tråkigheter med sjukdom och tre föräldrar som dog ganska tätt inpå. Sådant är kämpigt att ta sig igenom, men nog om det.

Hästarna: Vi har haft sådan fantastisk tur att hitta de rätta hästarna för oss vid rätt tillfällen. Aldrig att vi har känt att någon häst varit "fel" utan alla har fyllt sin funktion där och då. Nu handlar bloggen främst om min resa. Vill nämna några betydelsefulla individer. På ridskoletiden fann jag några pärlor. Jag gillade redan då de där snälla, gärna med, större gång. De kvicka "springiga" individerna valde jag bort om möjligt och led varje pass när jag ändå var tvungen. Någon "överpedagogisk" instruktör skrev mig på näsan att "man måste lära sig rida alla typer av hästar". Måste man? Enligt mig: NEJ! Jag ville ha roligt, inte jobba som beridare!

När vi sedermera valde att skaffa foderponny hamnade "min" första häst i min väg: En stor, mörkbrun, och välutbildad valack som jag fick ha till låns. Han var då 23 år , men riktigt pigg och "på" fortfarande. Han lärde mig mycket (liksom hans ägare som jag också fick träna för) under ca två år. Därefter blev det lite avbräck i min ridning (hade lite deltidsponny etc), men sen kom då dagen...

Familjen skulle köpa EGEN HÄST! Stort steg! Oj, vad vi letade på nätet. Ingen stor budget hade vi heller och hästen skulle passa allt från Johanna, 13 år, och ganska orutinerad. Jejja, 16 år, som ville tävla igen, och så jag Tant, 45 år, "den måste va snäll"! Det var då vi oberoende av varandra fann HRACHMANINOV ox. Vår älskade lilla kompromiss. Bästa vän och kompanjon under 5 år, men vid 21 års ålder ville han annat än vi så då fick han sin önskan uppfylld.

Vår fine lille Racke

De sista åren var han dessutom "bara" Johannas. Jejja hade fullt upp med Dancer och jag hade mött min DRÖM!

  Jejjas Dancer

När vi bytte stall och flyttade Racke till Mullsjö fanns hon där: GOLD, 14-årigt välutbildat mörkbrunt avelssto  som jag gärna fick ta hand om och rida mellen fölen. Åh, vad hon gav mycket den hästen. Från början var hon lite "fjär". Hon hade förlorat sitt föl året innan och varit deppad och nere sedan dess. Nu var det som att hon levde upp igen när hon fick en uppgift och en egen människa att ta hand om. Vi dansade tillsammans på våra egna villkor, två tanter, en stor och en liten. Tro att min lycka var total när hon sedan blev min. Lika förkrossande olycklig var jag sedan när vi tvingades ta bort henne, endast 17 år gammal, på grund av ett elakt diskbråck. Det får mig fortfarande att gråta.

Min älskade Gold  

Under GOLDS sista vår åkte Johanna och gjorde praktik i Skåne. Där lyckade vi ramla över hennes svarta lilla dröm, Moller af Idskov. Det blev alltså hastigt en dansk import, trodde jag väl aldrig. Efter en del elände (hagrymning, skador etc) har hon nu en riktigt fin liten ridhäst. Dancer hade vi hittat en bra köpare till tidigare under året. Och Racke åkte till seniorboende.

Johannas Moller af Idskov aka Mollis, Moller, Möller, Lille Svart...

När vi så gott som visste att vi skulle tvingas ta bort Gold började jag leta efter en värdig ersättare. Först letade jag efter något som liknade henne så mycket som möjligt i utbildning och ålder, men blev lika gruvligt besviken varje gång. Då såg vi en annons, Johanna och jag.....men nej, tänkte jag. Inte kan väl jag, så ung, så fin och nästan dubbla pengen mot vad jag tänkt. Övertalades av dotter och man(!) att åka och kolla...Jag blev blixtkär i denna vackre, röde PRINS   

Min fine, röde Prins DiNozzo   

Slog mig just att han är den ende som jag valt helt själv, som inte bara kommit i min väg. Inte heller har någon annas behov eller önskemål styrt mitt val. Ett stort beslut för mig: Ett stort ansvar...men jag är så NÖJD med mitt val. Kunde inte blivit bättre.

Vill bara lägga till att jag varit så nöjd med alla våra hästar och ALDRIG varit avundsjuk på någon annan. Hoppas att ALLA som har en häst känner så, att den egna hästen är den finaste, bästa individen på jorden för just DIG! Din häst förtjänar det!

Mycket långt inlägg det här, men jag hade lite lust att skriva bara. Men nu snart blir det pakethämtning och stallbesök och förhoppningsvis ett trevligt ridpass på min röde vän  

Ett paket för avhämtning finns nu att hämta. Det är Nozzes täcken som kommit; ett regn- och ett vinter. Båda från Horseware. Hämtar i eftermiddag

Jag hämtade in min nästan färdiggräddade ridhäst (se föregående inlägg) från hagen redan vid tio på fm. Han undrade lite vad tusan jag gjorde där så tidigt men följde snällt med in. Mollis blev lite ledsen att bli ensam kvar i hagen, men när han såg att det fanns hästar i de andra hagarna lugnade han sig snabbt.

Synd att min fotograf rymt sin väg, men ni får föreställa er hur fina vi var. Nozze helt i vitt och jag med svarta ridbyxor och mörkblå Pikeurtröja med vit, rund krage. Oj, oj, oj!

Jag hann skritta fram ordentligt innan Å kom ner. Sedan började vi med traven direkt. Igår red jag ju själv volter i varje hörn och det fortsatte vi med nu plus att vi red serpentiner med volter i varje serpentinbåge. Noga med rakriktningen emellan serpentinerna. När jag kände att jag tappade yttersidan fick jag tänka lite utåtställning tills jag fick fatt på den igen. Därefter runda inåt igen med bibehållen kontroll på ytter. Konstaterade som vanligt att man får rida bra mycket mer på ytter än vad man tror!

Lite granna galopp på det sen, med samma tänk. Det blev bra fattningar från skritt. Försökte flytta lite inåt på långsidan för att känna ridningen på ytter. Runda på volten utan att förböja. Bättre att vara lite för rak där än att förböja. Innan fattning i höger varv vara noga med vänsterbogen och att han är mellan hjälperna innan fattningen då han gärna vill trilla ut åt vänster och fatta fel. Lite koll av mig så blev det jättebra där med.

Sedan bråkade vi lite med bakdelsvändningarna, men det gick bra mycket bättre nu, speciellt vändning åt vänster där det gick att hålla in baken OCH vända med lite rundning. I högervarvat, alltså med vändning åt höger, där vänsterskänkeln ska hålla in baken, hade JAG svårt att lägga bak hela benet tillräckligt (får stretcha höftböjaren), men lite bättre gick det allt här också.

Till sist tränade vi skritt/trav-övergångar och där red vi halvvolter från medellinjen. Man utgår från medellinjen och rider omväxlande halva (eller hela) volter åt höger och vänster. Här skulle han nu vara så pass mellan hjälperna så att han när som helst skulle kunna göra de övergångar eller tempoväxlingar jag bad om. Viktigt att jag tänkte på rakriktningen och att hans balans ska vara tillbakatippad på bakbenen, dvs mina sittben MÅSTE vara i sadeln och jag känna mig BAKOM hästen HELA tiden. Ur detta kunde han sedan längas ut och läggas ned med bibehållen balans.

Det var nu det konstaterades att vi tillsammans alla tre bakat en RIDHÄST!

Det är nu det roliga börjar...  !

Jag och min ridhäst :)

Till mia (och andra nyblivna hästägare)   

Recept på RIDHÄST:

Ingredienser:

En styck röd häst, ca 167 cm,  (kan anpassas efter tycke och smak).

En styck ryttare, ca 160 cm,  (eller man tager vad man haver).

En styck tränare, (längd spelar ingen roll, men lång och gedigen erfarenhet är av största vikt).

En portion rejäl envishet

En nypa mod

En nypa salt

Så här gör du:

Köp en väl grundriden 7-åring. Viktigt är att du väljer ett, i dina ögon, vackert exemplar. Du ska glo på detta djur i många år framöver.

Ta hem djuret pch jäs det väl över vintern (eller vilken årstid som helst, men ett halvår ca är lagom). Jäsningen innefattar försök till ridning och allmänt stärkande arbete. Misströsta inte om det kommer bak(!)slag, det hör till jäsningsprocessen. I detta skede bör tränaren blandas i smeten så att jäsningen blir rätt avvägd och riktigt utförd. Ryttarens roll i processen är att utföra tränarens order och i övrigt putsa och mata den blivande stjärnan.

Tag efter jäsningperiodens slut fram den nu 8-åriga hästen och se om du ser någon skillnad. Rätt utförd ska jäsningen gjort att din blivande stjärna ser bra mycket maffigare ut. Den ska ha fyllt ut med en hel del muskler om du gjort rätt. Om inte, byt foder, tränare och börja om!

Baka hästen väl under ryttare några extrapass på ridbana och i ridhus ihop med din tränare under våren och lägg på lite extra krut och envishet. Tillsätt också en gnutta mod. En nypa salt tillsätts för att lätta upp det hela. Och se...

Du ska nu ha fått fram en färdig RIDHÄST och det är nu arbetet börjar med att göra ridhästen till en DRESSYRHÄST. Mycket nöje! (fortsättning följer...)

Råvaran:

Ridhästen: