Att Racke överlevde gårdagen och mår efter omständigheterna bra. Lite,stel, svullen och öm på några ställen, men njuter för fullt i hagen där det tuggas spätt vårgräs så mycket det hinns med. Det var skönt att få se honom idag.

Att jag fyller år. Väääldigt många sådana  ! Har fått både bakelse och present minsann.

Att jag fick avsluta dagen med ett riktigt trevligt ridpass på min fine DiNozzo.

Här kommer till sist lite fina "Johannabilder" från Rackebesöket idag:

  Märke på halsen efter droppet.

Rakad på andra sidan men där gick det inte att sätta nålen.

Racke och Dancer mumsar morötter.

Men hallå: MEEER!

Vackraste ögonen   .

Är mycket trött efter gårdagens akututryckning som inkluderade Mullsö och Habo räddningstjänst samt en distriktare från Falköping. Utryckningen gällde vår lille Racke. Kan säga att det slutade bra och att ett mer utförligt inlägg kommer upp här senare.

Också ett sätt för honom att fira sin födelsedag. Uppmärksammad blev han i alla fall, den lille busen.

14 20 igår:  Skulle bara hem och äta och vila en stund innan eftermiddagens plaerade ridning. Precis när jag kommit innanför dörren ringde det i mobilen. Såg att samtalet kom från Rackes "storhusse". Då det inte hör till vanligheterna att han ringer mig förstod jag att något hänt. Och mycket riktigt visade det sig att mina onda aningar besannades.

Racke hade helt plötsligt fallit omkull i stallgången när han höll på att göras i ordning för en ridtur. Han hade gjort några tappra försök att komma upp, men snabbt gett upp då han inte fick något fäste. Jag tog med mig mannen up för att se om vi med gemensamma insatser med Rackefamiljen kunde få honom på fötter. Det gick inte. Eftersom han låg i stallgången mellan två boxar var et ganska trångt också.

Beslutade då att ringa in både räddningstjänsten och jourveterinären. Räddningstjänsten var först på plats med bilar och mannar från både Mullsjö och Habo. Veterinär inväntades och under tiden försöktes det att få under lite bredare linor (brandslangar) under lilla häst som var så duktig, men ganska trött och medtagen efter nu nära en timmes kämpande.

Veterinären kom och kunde sätta nål och ge lite lugnande och smärtstillande. Sedan fästes en sele runt lille Racke. Selen fästes i en vinch som fästes på en dubbelvikt stege utanför stalldörren. Efter många om och men kunde han så småningom lyftas och dras ut genom dörren för att hamna platt på marken utanför. Linor etc som höll hans ben på plats togs bort och sen sa det bara SPRATTEL, SPRATTEL.

Där stod han äntligen upp på benen efter över tre timmars kämpande. Lite darrigt i början, men efter ett par varv på ridbanan blev han stadig och mindre stel. Veterinären kunde nu inspektera honom lite närmare. Andningen blev snabbt normal, hjärtat slog som det skulle, ett litet skrapsår på höger bakkota och ett litet bitsår i munnen var allt som syntes. Ett dropp sattes för säkerhets skull och Racke var tvungen att stå still vilket gjorde honon mycket sur, men när han fick lite hö att tugga på  blev han lite gladare i alla fall.

Hans kamrat Dancer var en klippa under alla dessa timmar. Hon stod utanför stallet och stöttade sin kompis hela tiden. Ropade lite till honom bara under hans försök att ta sig upp bara. Tror hon visste precis hur allvarligt det var.

När de fick nosa på varandra igen skrek hon till på honom och hytte med frambenet. Precis som vanligt när de varit ifrån varandra en stund. Fick rapporter sedan under kvällen att allt var fortsatt stabilt och att det gamla strävssamma paret sedan hade kunnat släppas ut i hagen för att beta. Vilket sätt att fira sin födelsedag.

Vi har ingen aning om varför han föll ihop helt utan anledning (inte veterinären heller). Har någon varit med om något liknande?

Här får Racke sitt dropp och lite stärkande hö under tiden. På bilden ser ni från vänster:

Rackemaries man, Rackes stormatte, Dancer, Rackes lillmatte, Racke och Rackes stor-husse som fick agera droppställning.