Idag fick Nozze en ny ryttare på ryggen eftersom Jejja är hemma från Halmstad den här helgen. Hon har inte ridit honom sedan jullovet så jag var extra spänd på att höra om hon tyckte att vi gjort några framsteg sedan dess. Och tänk: Det har gått framåt. Han var inte så tung och hängig, inte så tung i handen, lyssnade mer på hjälperna bl a sidförande och var kvickare både framåt och bakåt. Idag blev det arbete med fokusering på rakriktning och att komma ordentligt mellan hjälperna. Jösses, vad fin han blev emellanåt när allt blev rätt. Han tycker verkligen det är jättejobbigt att få in bakbenen rätt under sig och göra alla övergångar uppåt med aktivitet i bakbenen utan att få störta fram. Ibland blev det en hel del hopp och skutt, men med en ryttare som bara satt lugnt kvar och krävde om och om igen så fattade han emellanåt vad han skulle göra och fick då mycket beröm. En analys av varför galoppfattningarna i höger varv är så svåra fick jag också. Han skjuter gärna över ryttaren och sadeln till vänster så jag fick rådet att innan fattningen trampa tillbaka sadeln och känna att jag sitter mitt över. Också vara noga med att verkligen sänka min inneraxel och höft och ge ordentlig eftergift på inner tygel så att han får ordentligt plats att fatta med inner bak.

Passet avslutades med ridning friskt framåt i en friare galopp och nedläggning i traven. Som avslutning blev det sedan en liten avskrittning på den lilla grusvägen som äntligen är isfri.

Duktig häst (men lite trött) och duktig dotter  .