Sista dagen på sportlovet innan oxaveckorna drar igång igen tillbringades givetvis några goa timmar hos våra underbara hästar även om nu inte jag fick njuta så mycket av dem utan mest hålla på med det de stoppar i munnen (många kilon det) och det som sedan blir resultatet av idogt tuggande (många kilon det).

Jag gjorde alltså stalltjänst och Johanna red båda pållarna. Först ut var Mollis som fick en långpromenad med Johanna på ryggen. Med på färden var också kompisen Jennie och hundarna Sasha och Molly. Allt gick jättebra även om Mollis försökte att tvärvända och springa hem några gånger. Speciellt ett ställe är läskigt vet han sedan tidigare så där skulle han absolut inte förbi, men han fick inte en chans att vända utan backade, backade och backade tills han insåg att han inte kom undan. Då gick han fram och förbi som ingenting. Lite fler faror fanns det emellanåt men bara han fick ta rygg på Jennie och hundarna gick det bra. Han blir trots allt modigare och modigare i våra skogar. Inte lätt när man knappt aldrig sett skog, men det tar sig.

En som däremot sett skog är Nozze. Han tittade långt efter Möller när han gick iväg, suckade lite uppgivet och tuggade dystert på en hötapp. Men glad blev han när det visade sig att han också skulle ut på tur. Snälla Jennie hängde med igen, men nu utan hundarna som fick sova i sadelkammaren. Nozze tog några uppvärmningsvändor i hagen först men sen fick även han en tur i skogen. Galoppade också minsann. På hemvägen var Jennie rejält trött och fick byta plats med Johanna uppför de sista backarna och det gick säkert och bra det med. Vilken klippa till häst! Det enda han snorklade vid var när de skulle gå över bäcken där vattnet nu porlade på rätt bra, men över gick han utan protester.

Lagom tills jag var klar med storstädning och puts och lite annat smått och gott var de tillbaka och vi kunde lägga in gott om eftermiddagshö till dem så att de kan stå och mumsa ända tills kvällsfodringen.