Johanna var fortfarande skolledig igår och åkte därför till stallet för att där träffa Kicki som skulle klippa Mollis och därmed befria honom från några kilon svart ragg. Han skötte sig superbra och det var bara öronen och närmast mulen som var lite otäckt, men lite bremsning lugnade snabbt ner homom. Sedan gav de sig ut på en skrittrunda i skogen tillsammans, men tydligen var mörkret och lite knakande is på vägaran för mycket för den svarte som då ville springa hem. Han hade tydligen betett sig rent förskräckligt. Tur att inte jag var med. Nu får det bli skogsterapi för den hästen. Men INTE när det är snorhalt tack.

  Små danska krabater är inte vana vid mörker, kyla och mörka skogar.

Jag och DiNozzo fortsatte träna utifrån söndagens lektion. Alltså små, korta steg utan dyk i formen. Han var jättefin redan från början. Lätt och fin i framänden och VÄLDIGT lyhörd. Ett tag in i passet hade han tröttnat och började försöka med glidningar utåt höger i vänstervarvet för att komma undan. Riktigt svårt att komma åt honom där när han bara kröker in huvudet ända till bringan, biter sig fast i bettet och halsen slingrar iväg och han vägrar ta ytterskänkeln. Fick påminna ganska bryskt med både sporre och spö på högerbogen och dra upp huvudet. Sur han blev, men sen fann han sig och det blev ok igen.

Johanna bad om att få avsluta honom med lite trav- och galoppjobb och det var klart hon fick. Första gången hon satt på honom sedan hon blev sjuk i oktober. Han stack iväg utåt höger med henne också den rackaren, men hon var snabb med att trycka till honom. Riktigt snopen såg han ut! Att den lilla kunde vara så tuff ungefär. Sedan skötte han sig jättefint och det var en fröjd för mig att se både min fina häst och min duktiga dotter. STOLT!

Johanna utropade spontant efter avslutad ritt: "Vilken fin häst du har, mamma!" Hon tyckte att det var STOR skillnad på honom nu (Han var ju bara halvt igång när han kom). Hennes intryck var att han var mer framåt, kvickare och mer lättpåverkad. Så något rätt då och då har det nog blivit  .

  Johanna på fina DiNozzo under provridningen i höstas. Kärlek direkt  . Tänk på det ni som letar häst: Ni ska bli kära!

http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2013/1/Kyras-clinic-pagar/ 

Klicka på  länken OVAN och läs om Kyras dressyrclinic.

   Kyra och Matador II

Förra träningen ställdes in på grund av snöras, men idag skulle det bli av, äntligen. Först var ridhuset överraskande upptaget av sadelprovning så först tänkte jag att "attans, nu skiter det sig IGEN", men strax efter fyra var se klara och vi kunde sätta igång. Jag har en del problem med att Nozze går ifrån mig. Visserligen kröker han fint på nacken, men dyker också och hamnar bakom och blir allmänt osammanhängande: En lång slingrig hals som är "all over the place" och smiter hit och dit, en mittdel med utåtglidande bogar och sist ett par långa bakben som gärna skjuter fart och älgar iväg. Svårast ät det i skritt (storskrittare). Nu fick han vänta, ta tre små korta steg, vänta...osv. Huvudet fick absolut inte dyka, uppåt är helt ok då det är dit han ska (nu menar jag INTE att han ska gå som en stjärnkikare, men just nu är DET bättre än att han dyker). Min uppgifr var att sitta kvar på mina sittben vad han än hittade på, frikoppla handen från sitsen. Envishet hos ryttaren och konsekvens hos tränaren kan nog krävas i detta läge och att jag litar på min tränare, för snyggt var det inte. All hängning motverkades med ett rappt uppresande tygeltag med snabb eftergift, många, många gånger. Och sedan skulle vi samtidigt ställa lite höger, ställa lite vänster, lägga in halvhalter ofta, flytta två steg åt sidan, räta upp och fram igen.

När det emellanåt stämde kom han på plats under och framför mig och kändes riktigt fin.Då la vi på traven med samma tänk. Små, korta steg här också (Bloggaren Matilda Holmström skulle nog säga myrsteg). Också här skulle JAG bestämma allt. Form, läge på huvudet, tempo, att han inte gick iväg med långa skrittsteg innan traven. Då tillbaka och göra om och göra rätt. Lille gubben blev så frustrerad över att inte få plats och testade om inte lite galopp kunde passa bättre då, men det gick också detta med lite envishet och när han blir rätt blir det så bra, men det var nog lite jobbigt mentalt för honom (och mig) så när det gick väldigt bra var vi nöjda och avslutade.

Min läxa: Jobba med min stabilitet i ALLA lägen. Inte låta honom dyka. Hellre för hög än för låg. Aktiv ridning där et händer saker ofta. Små steg, små rubbningar. Ha honom rak med jämt stöd på båda tyglar. Rama in bogarna. Aldri släppa sittbenen. Frikoppla hand och sits. Stabil sits och lätt hand.

Och så måste jag ha en ny sadel: Red i Åsas Amerigo CC idag och det är SKILLNAD!

Bilden: DiNozzo begrundar vad han lärt sig idag. Mattes pärla  .

Bra avslutning på en väldigt skön julledighet. I morgon är det jobbdags. 

Tack för i år alla stjärnor, granen, adventsljusstaken, änglarna och tomtarna. Sov så gott i källarförrådet. Vi ses om knappt ett år igen  .

Det här fick vi med oss från Rackes mattar idag:

Ett nytt stalltäcke till Nozze: Jättefräscht och fint. Passade  bra.

Ett helt nytt utetäcke till Mollis (var lite trångt om Rackes lilla gubbmage):

Det ser nästan cerise ut men är svart och rött: Så snygg han kommer att bli den lille.

Så fick det här snygga följa med på köpet eftersom Alexandra inte tyckte att skimmlarna passade i det:

Glenn-Gordonschabrak. Man tackar, säger både DiNozzo och jag  .

Då har vi träffat Racke-liten och hans fru Dancer. Dagen till ära hade de klätt av sig nakna och solade sig i det vackra vädret. Två vita, små lurvbollar verkligen. Tyvärr glömde vi att fota. Racke var så rolig. Tror han kände igen oss. Åtminstone verkade han väldigt glad och social och ville inte gå ifrån oss, inte ens när morötterna var uppätna. Testade om han kom ihåg sina trix som Johanna lärt honom och jodå, han kunde både buga och lyfta vacker hov fortfarande. Utan morot! Han fick finna sig i att bli kramad också även om han där är som en tjurig tonåring och värjer sig lite.

Här kommer en av Alexandras bilder från idag:

 Mycket prickigt: Hästarna passade verkligen på att klia varandra när de fick vara utan täcken i solen.

Alltid roligt att träffa hans "mattar" också och prata en stund i deras mysiga lilla stall. Passade på att befria Alexandra från två täcken och ett GG-schabrak också   . Kanske lite bilder kommer på dessa saker: Håll utkik.

Nu blir det stalltur igen: Ska kolla att skor och galoppbandage sitter på plats och byta täcke o dyl.Borsta och pyssla lite extra när det är ridfri dag helt enkelt. Även om jag vet att hästarna kommer in vill jag gärna åka och kolla till dom en extra gång. Har sparat hö-vägandet och lite annat smått o gott nu till eftermiddagen också. Hoppas de har haft en härlig dag i hagen våra fina  busar.

Snart dags att åka till stallet för mockning och lunchfodring. Sedan tar sig bilen uppför Mullsjös backar till världens bästa Racke.

Varning: Alldeles för många bilder på en kär vän  

  Och vi ska ta med oss massor av:

  naturligtvis!'

  Verkligen jättetråkigt och jättefult. Det är inte så att halva manen lagt sig på fel sida utan den är BORTA!!! Har haft på ett fleecat täcke ganska länge nu och tydligen blir det extra mycket friktion som sliter hårt på manen. Det här gick blixtsnabbt. Skit också på den fina manen  

Funderar på vad jag ska göra med resten. Låta vara? Klippa kort? Raka hela skiten? Vad tycker ni?

Idag blev det ett lite lättare pass. Tyckte han var rätt trött och matt.Dök ner och bakom och ville inte riktigt upp i formen. Jobbade lite med övergångar och gjorde några fina från trav till skritt. Sen blev han lite motig och kunde inte svänga vänster. Gick bra i en lite bekvämare form, men minsann inte att vara ihop i trav, komma ner i skritt  OCH svänga direkt på det utan drog bara ut i väggen. Jag fick bli lite lagom sur och lägga spöet på ytterbogen. Surade lite tillbaka gjorde han men fann sig motvilligt. Så med det nöjde vi oss idag. Tror det blir vila i morgon och kanske, kanske träning på söndag.