Så här känner jag mig nu. Ingen ridning alltså. Endast pyssel. Tror Nozze var rejält trött i huvudet också. Det har varit mycket för honom att tänka på. Planerat att han ska få låna Kicki i morgon och hoppa lite. Hovslagaren kommer i morgon också. Skönt att få på snösulor och skor med fler broddhål.

Johanna var fortfarande skolledig igår och åkte därför till stallet för att där träffa Kicki som skulle klippa Mollis och därmed befria honom från några kilon svart ragg. Han skötte sig superbra och det var bara öronen och närmast mulen som var lite otäckt, men lite bremsning lugnade snabbt ner homom. Sedan gav de sig ut på en skrittrunda i skogen tillsammans, men tydligen var mörkret och lite knakande is på vägaran för mycket för den svarte som då ville springa hem. Han hade tydligen betett sig rent förskräckligt. Tur att inte jag var med. Nu får det bli skogsterapi för den hästen. Men INTE när det är snorhalt tack.

  Små danska krabater är inte vana vid mörker, kyla och mörka skogar.

Jag och DiNozzo fortsatte träna utifrån söndagens lektion. Alltså små, korta steg utan dyk i formen. Han var jättefin redan från början. Lätt och fin i framänden och VÄLDIGT lyhörd. Ett tag in i passet hade han tröttnat och började försöka med glidningar utåt höger i vänstervarvet för att komma undan. Riktigt svårt att komma åt honom där när han bara kröker in huvudet ända till bringan, biter sig fast i bettet och halsen slingrar iväg och han vägrar ta ytterskänkeln. Fick påminna ganska bryskt med både sporre och spö på högerbogen och dra upp huvudet. Sur han blev, men sen fann han sig och det blev ok igen.

Johanna bad om att få avsluta honom med lite trav- och galoppjobb och det var klart hon fick. Första gången hon satt på honom sedan hon blev sjuk i oktober. Han stack iväg utåt höger med henne också den rackaren, men hon var snabb med att trycka till honom. Riktigt snopen såg han ut! Att den lilla kunde vara så tuff ungefär. Sedan skötte han sig jättefint och det var en fröjd för mig att se både min fina häst och min duktiga dotter. STOLT!

Johanna utropade spontant efter avslutad ritt: "Vilken fin häst du har, mamma!" Hon tyckte att det var STOR skillnad på honom nu (Han var ju bara halvt igång när han kom). Hennes intryck var att han var mer framåt, kvickare och mer lättpåverkad. Så något rätt då och då har det nog blivit  .

  Johanna på fina DiNozzo under provridningen i höstas. Kärlek direkt  . Tänk på det ni som letar häst: Ni ska bli kära!