Japp, det har vi! Tog vid där vi var sist med rumpflyttande och svängande. Det är svårast att flytta för vänster skänkel och samtidigt vara kvar på volten utan att höger bog far iväg utåt och vi sitter i väggen. Det är riktig gymping för HERR RÖD och han talar om att det är liiite jobbigt minsann men han gör sitt bästa och är så hygglig och samarbetsvillig. Lite kommunikationssvårigheter har vi allt fortfarande, men det blir bättre och bättre. Eftersom jag har problem med att bli tillräckligt kvick och rörlig i handen tar han det som en invit att hänga sig i den så det försöker vi jobba vidare med nu. Jag har svårt att koppla bort handen från resten av kroppen och det blir ju liksom lite fel när jag driver framår och det sedan är tvärstopp där fram. Övade nu på att driva och SLÄPPA där fram och ta handen uppåt-framåt med resultat att hästhuvudet som befunnit sig någonstans i knätrakten faktiskt kom upp i ett hyfsat läge. Bättre foprm och inte tungt. Samtidigt gick han kvar i balans. I slutet en häst som sög tag framåt med lagom stöd utan att vara tung. Bra jobbat av oss båda, tycker jag.

Lite annat: En häst känslig för förändringar? Ja, det kan man säga. Direkt när jag öppnade ridhusdörren stelnade stackars DN till och såg...bommarna som legat i en solfjädersform var ihopskjutna intill varandra...och det stod en stol med en filt på mitt i ridhuset!  Nu kunde jag inte annat än att bara skratta åt honom. Han fick gå förbi, stanna och nosa på alla saker som "spökena" ställt till med sen sist. Lite godis vid farligheterna och sedan slappnade han av mer och mer.

När det däremot körde föbi en traktor med massa ensilagebalar, väsnades och skramlandes å det värsta spetsade han bara öronen intresserat.