Det blev uteritt som planerat. Först såg det ganska mörkt ut för de planerna med ösregn framåt eftermiddagen, men när vi kom till stallet vid tre höll det plötsligt upp och till och med solen tittade fram lite senare. Farbror Svart och Herr Röd fick snabbt på sig sin utrustning, inklusive varsitt reflextäcke, bra både för att synas och för att skydda sig mot eventuellt kvardröjande älgflugor.

Sedan såg jag dem gå iväg med varsin ryttare på ryggen neråt vägen och jag gick in för mockning och andra trevliga stallbestyr

Drygt en timme senare var de tillbaka. Båda hästarna hade skött sig bra. Mollis hade bara hoppat ner i diket EN gång och vägrat komma upp. Då fick den MODIGE HERR FUX ta över ledarskapet. Han gick minsann fram även om det snorklades lite. Mycket skritt blev det (tror att ryttarna tjattrade för mycket med varandra för att ha tid med annat) men även lite trav. Tror snälla Bella kan tänka sig att göra det här fler gånger.

Första träningspasset ihop med DN igår alltså. Åsa skulle rida honom inledningsvis så jag ledde bara runt honom i väntan på att hon skulle bli färdig med Johanna och Mollis. (De var jätteduktiga!). Ett antal vita saltsäcker hade tagit plats precis innanför ridhusdörren och de var JÄTTEFARLIGA! Så det snorklades friskt under ett antal varv innan lilla hästen (och ledaren) coolade ner sig och kunde slappna av.

Åsa satt upp och kände på honom och jag fick njuta av anblicken av min fina häst som rör sig så vackert. Hennes omdöme var att han är en jättetrevlig individ; samarbetsvillig och lyhörd. Stor gång med benägenhet att vilja "älga iväg" om han får möjlighet. Lagom mycket framåtbjudning så det behövdes absolut inte jobbas med. Precis som jag själv tänkt under mitt ridpass två tyckte hon att det behövdes jobbas med lite mer "uppstoppande" övningar, kombinerat med att få bättre rundning.

Så satt jag upp och vi började vår resa. Den gamla beprövade spiralen praktiserads, dvs öka och minska volten, leda in framdelen och skåla ur innersidan "genom att flytta ut sadeln" med inner skänkel. Hela tiden med en häst som fick VÄNTA! Inga älgasteg i skritt utan ett, två, tre...stoppa upp osv. Minsta tendens att han gick ifrån mig eller hängde sig på tygeln motades med halt eller halvhalt. Jobbigt för en storskrittare det här.

Sedan samma jobb i trav. Där blev det väldigt tungt i handen när jag inte orkade sitta emot i de stora stegen. Så började om med kontroll i skritten, igång och rida de steg jag orkade, skritt igen och trav. Funkade mycket bättre. Tänkte också på att inte själv bli fast i tygeln utan att leda in, stoppa upp och ge eftergift, omväxlande med några uppresande tygeltag. Är så glad att jag kan sitta med i traven och NÄSTAN komma ner ordentligt. Trodde det skulle ta längre tid.

Nu har vi fått lite redskap att jobba vidare med och Åsa höll helt med mig om att detta är en riktig Marie-häst, dvs SNÄLL och samarbetsvillig. BRA TAKT med stor men behaglig gång. Behöver jobbas igenom i sidorna, få bättre rundning, komma ihop bättre i formen. Sådant som är KUL att jobba med. Men det viktigaste finns där redan: En häst med bra grundkvalitéer som är väl grundriden (tack!).

Efter dessa övningar var vi ordentligt trötta, kanske mest jag. Tror att DN har bättre kondis än jag, trots att han inte var fullt igång när han kom, enligt fd matte. Tänk att det bara är en vecka sedan.

Hoppas vädret håller i sig denna molniga, men regnfria (ännu så länge) söndag. Uteritt för DN och lille M i så fall även om det kanske endast kan bli skritt (vi måste vara rädda om vägarna) blir det skönt för pållarna att få se lite mer av världen.

Bild: Lite galopp i hagen. Dags för lite nya bilder kanske...