Underbart träningspass för mig och Gold idag för vår egen Å, som tyckte det var dags att nu börja på allvar med lite skolor. Nu när vi båda växt i styrka och kondition, Gold fått lite mer egen motor och jag blivit mer sittfast i sadeln. Gudars vad jag pressat sittben den gångna veckan! Dessutom är nu tygeln STADIGT 10 cm kortare och jag orkar sitta i och hålla mot. Red volt och växlade mellan öppnor och slutor, först i skritt och sedan i trav. MYCKET jobb med fasta skänklar och sittben för att få henne riktigt rund och eftergiven. Gjorde bakdelsvändningar och var kvar i sluta för att därifrån göra övergång till trav. Och när vi väl var där...ja, då seglade Gold i sin finaste trav och jag kunde bara njuta...så underbart, vilken fantasisk känsla. Tror nästan matte Å fick en liten tår i ögat minsannn.

Galpopparbetet  fick stryka på foten den här gången, men vad gör väl det. De sista fem minutrarna av träningen ska jag njuta av hela veckan. Det är för dessa ögonblick man står ut med allt vardagsslitet. Det är i dessa ögonblick man vill fästa en guldstjärn i pannan på den underbara. Man vill blåsa en stor fanfar och låta konfetti spruta ner ffån ridhustaket. Så kändes det!     (av fem möjliga)!

Finaste Gold  Här med lille Veritas sommaren 2010.