Ett valspråk som sitter fastpräntat någonstans i den småländska ryggmärgen. Stammar man från envisa småbönder som brutit sten på sina karga marker i generationer på den ena sidan och strävsamma tändsicksarbetare på den andra får man nog i sig den där envisheten med modersmjölken.

Och tänk att jag är så priviligerad att jag faktiskt lyckats med mycket som jag gett mig den på att jag ska trots att livet periodvis bjudit på en del jobbiga sträckor och uppförsbackar. Vad det gäller hästarna var jag redan som liten en inbiten hästälskare som inget hellre ville än att få gå på ridskola och umgås med dessa fantastiska varelser. Några lektioner blev det och långa cykelturer till stallet för att sköta om favoritponnyn Flinta, men efter en rejäl allergireaktion mot hö satte min mamma stopp för vidare hästäventyr. Men läste om mina favoriter gjorde jag. Faktaböcker, Wahlströmsböckerna öch ALLA Svarta hingsten. En sådan häst! Och den lille killen Alec kunde jag identifiera mig starkt med. Han som också kom från en familj utan hästintresse. Och jag drömde.....

När jag var i 13-årsåldern fick jag lite nya kompisar som delade mitt intresse och en av dem hade till och med en egen ponny. En svart, liten new forest-skönhet var det och det var så underbart att få följa med Nettan ut till hennes stall emellanåt och lite ridning blev man också bjuden på ibland. Lite tur hade jag också sommaren därpå när det lilla russet Brunte, som gick på bete med Molly och grannens Buster, blev utan ryttare. Då fick jag ett par underbara veckor med sommarhäst. Långa skogsturer och bad:) Sedan följde jag med som skötare till ridskolan där han bodde och där flängde jag runt på både smått och stort under något år. Inga lektioner dock för det hade tyvärr föräldraskapen ingen förståelse för. Så någon ryttare blev jag inte...

Sedan slutade alla hästdrömmar i ett tonårstumult där det inte fanns plats för de underbara längre...

Men NU är nu och inte då och mina hästdrömmar är här alive och livskraftiga. MIn flickdröm om att äga den där vackra, kloka underbara hästen har slagit in. Med råge dessutom! Någon svart, eldig hingst blev det inte (tack och lov), men en vit, vacker arabvalack är inget dåligt ögongodis heller. Sedan kan man få sitt lystmäte av ungdomlig kraft i fine Dancer. Och sist men inte minst. Störst, längst och överlägset mest Marie-anpassad, underbaraste Gold. Helt rätt i allt för mig. Så snäll och go att ta hand om och pyssla med. Står stilla som en klippa och låter sig bli borstad. Välutbildad bortom mina kunskaper, en häst att växa med. Så underbart.

Vad gör det då att man inte är miljonär, att man inte har det finaste huset eller flådigaste bilen, inte kan unna sig att resa utomlands titt som tätt. Inte ett skvatt! För det är det här JAG vill. Sen får väl andra tycka att man är lite knäpp men jag lever MIN dröm. Så det så!

 

Helen U

20 september 2011 18:41

Underbart Marie! Fortsätt både att leva din dröm och skriva om den.
Kram
Helen

rackemarie

21 september 2011 11:37

Givet Helen, fast ibland känner jag mig som en 12-åring med hästdrömmar. Kul det ska bli att träffas. Ser fram emot en helkväll:) längesen jag gjorde ngt sådant kan jag säga.

 

Ulla

21 september 2011 10:12

Härligt Marie! Det är inte alla förunnat att få leva sin dröm så fortsätt och njut!:-)

rackemarie

21 september 2011 11:38

Jag njuter Ulla, var så säker. Men visst får man försaka mkt annat, men ännu så länge tycker jag att det är värt det.

 

Maria G

22 september 2011 07:17

Man lever ju bara en gång (sägs det..)så lev din dröm och njut av hästarna, vad andra tycker är inte ens värt att bry sig om.
kram/Maria

 

mia

22 september 2011 08:13

Håller med allas kommentarer. Kör ditt eget race, precis som du gör nu. Säkert finns det någon, som skulle önska att få känna , sig som en tolvåring, om bara förmågan fanns. För många, försvinner den med åldern. Du " äger " din, vad är då en bal....?!!

http://www.jonshage.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...