En film som alltid får mig att bli lite gråtmild är SPIRIT. Barnsligt kanske, men den är så vacker och musiken gör sitt till. Det bor en romantiker djupt inne i mig trots allt. Så vad kunde vara bättre än att krypa upp i soffan denna kalla, blåsiga söndagsförmiddag och hänge sig ett par timmar åt den den här historien om den vildaste och tappraste av mustanger.

Lite städning och matlagning blev det därefter. Man måste ju ta sitt vuxenansvar också. Nu börjar dessutom vädret bli lite mer i min smak så snart ska jag vällan våga sticka ut näsan och bege mig upp till de otecknade fyrbenta. Racke har gått med täcke på sig sedan igårkväll, men jag tror nog att han kan få bli av med det nu när termometern visar lite mer sommarlik temperatur.

Det börjar närma sig mer och mer att få börja rida igen både för Johanna och mig. Jippie!!! Känner mig så taggad!

 

Magda

30 maj 2011 06:55

Såg den där filmen i etapper på youtube när jag var grav-ledig, jättehärlig film;-) Så vi är väl barnsliga båda två då!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

 

Linnéa

2 juni 2011 23:13

Ja, håller med, råkade få på den en dag när jag zappade mellan kanalerna, fastnade och tårarna fullkomligt sprutade när jag såg det fina slutet... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...