Foto: Stallet utan byggställningar. Hela långsidan är nu inklädd med stålrör. Hästarna kommer in från höger vid insläppet. Stallplanen är belamrad av en lift, en husvagn plus diverse annat.

Under gårdagen sattes byggställningar upp på hela stallets framsida eftersom hela taket ska bytas. Eftersom ingångarna ligger åt detta håll påverkades insläppet av hästarna från baksidan mycket. Ponnyn och Diva var inledda när vi kom upp. Stackars Divisen hade varit mycket rädd och mest gått på två ben in.

När vi  skulle börja ta in övriga hade Leif hunnit få upp insläppslinorna igen, men ändå skulle inte alla släppas. En del har ju förmågan att bara springa järnet in och med alla ställningarna var det inte någon bra idé.

Först togs Rune och Gold in. Leif ledde en rädd, studsig Rune och ca 10 meter efter kom en spänd Gold ensam tassande runt hörnet. Hon spanade noga från sida till sida med bromsen i medans hon sakta tog sig igenom och förbi det farliga. Den stora liften mitt på stallplan fick sig en extra misstänksam blick innan hon slank in till stallet och den väntande maten.

Sista hagen in blev då Racke, Dancer och Zandor. Lugnast skulle ledas först av Leif och det blev givetvis Racke. Inta en min rörde han när han kom runt hörnet och för första gången såg förändringen. De andra stollarna däremot blev mäkta upprörda och skulle inte förbi. Racke och Leif väntade, och väntade, och väntade. Maten, tänkte Racke (och kanske Leif med). Till sist (med lite övertalning) kom de förbi och kunde frustande och mycket upprörda lotsas in i sina boxar efter herr Trygg.

Dancer spändes in och vi hade långa linor till de stora sedan när vi skulle leda ner till ridhuset, men alla skötte sig jättebra, även om Gold fortfarande inte litade på liften som skulle passeras.

Och hip hurra! mitt ridpass gick riktigt bra. Johanna hade filmat lite på måndagen och det var INTE roligt att se. Hästen var LÅÅÅÅNG och lunkade fram. Jag satt som en påse nötter. Det som jag tyckte kändes som en följsam sits var bara lealöst i överkropp och spänt i benen. Dessutom levde händerna sitt eget liv längst ut på ett par alldeles för långa tyglar.

Alltså började jag passet med en bra mycket kortare tygel. Klämde på tempot, tänkte på att hålla min sits stilla utan att bli stel (lättare sagt än gjort). Armarna intill kroppen, handen stilla (men ändå aktiv med SMÅ kramar och ställningar). Ridning med benen UTAN att de åkte upp. Red sedan mitt travarbete som Följa John efter Åsa och Diva, och si vad bra det var! Det blev slutor och öppnor längs långsidorna, varvat med små volter och övergångar. Tips: Rida öppna i skritt och sedan övergång till trav med bibehållen öppna. Jobbigt men bra. På slutet vågade vi oss på lite galopp till och med och vi FIXADE det!

Dancer skötte sig också bra, men han fick vara lite inspänd hela passet för säkerhets skull. Dagens bästa var att Johanna och Racke fick en ridstund tillsammans (även om hon på kvällen var förbi av både trötthet och smärtor).