Golds och min träning i söndags blev kanske inte som jag tänkt utan mycket bättre. För en icke insatt måste det ha varit världens tråkigaste, nästan som att se färg torka. Barnen hade bänkat sig för att få se kära modern i full galopp, men tji fick dom!

Efter lite inledande samtal med Åsa, där jag berättade att det tar så låååång tid varje ridpass innan vi kommer till ridning och jag kan känna att jag har henne någorlunda mellan hand och skänkel, bestämde hon att Madame Gold skulle få sig lite disciplinträning och MesMarie skulle vara tuff och stenhård HELA tiden, från början.

Jag hade bara skrittat fram lite innan vi började och nu fick jag order om att korta upp tygeln rejält och sedan började kämpandet, först i lätta varvet (höger) med skritt-halt-skritt-halt. Handen skulle ligga FAST vid sadeln och sitsen skulle vara limmad i sadeln HELA tiden. Hela grejen var att damen skulle ta hjälperna och GE EFTER! det blev en strid vill jag lova. "Hallå, där vad är det som händer? Vi som har haft det så trevligt när jag fått jobba på i min egen bekvämzon. Vad vill du nu? Ska vi verkligen? Nej, jag vill inte!" Så käftigt det blev ett tag och snälla Gold protesterade verkligen på alla upptänkliga sätt. Backa, stegra...och den där med envis sits och ben bara fortsatte...Till sist började hon förstå att det inte skulle hjälpa med alla protester i världen. Så småningom kunde jag börja flytta lite, rida lite slutor och göra några övergångar skritt-trav-skritt. Därefter följde samma arbete i vänster varv med ÄNNU värre protester för det är så jobbigt att få med yttersidan. Det går inte att ta ett uns i innertygeln till att börja med. Bara att dunka in kroppen med ytterskänkeln och styra med kropp och blick. När hon började få in benen under sig började det också gå att få loss innersidan en del och det gick sakta men säkert att få loss även denna sida.

Red sedan på egen hand i måndags och märkte direkt att utdelningen kom med en häst som gick på tygeln och tog alla hjälper direkt. Vi fortsatte söndagens arbete. Lite protester kom det med inte alls som förut. Red mer trav men gick ner tll skritt så fort jag tappade henne det allra minsta och ner till halt. Blev ett helt underbart ridpass med en häst som verkligen jobbade och kom under sig. Jag kände verkligen hur gunget kom i varje travsteg. Då är det himmelriket! Nu ska vi bara lägga till lite galopp i samma form och samling.

Nu kan jag förstå om någon kan tycka att det låter oerhört brutalt att tvinga in en häst så här utan framridning etc, men det var en REN DISCIPLINÅTGÄRD som var nödvändig. Och en utbildad häst ska baske mig kunna gå på tygeln från första tygeltaget, anser jag  .

Dagens bild: Gold i vårskrud från 2010

Övrigt: Barnen hoppade lite med sina pållar: racke tyckte det var lite trevligt och skötte sig superbra. Dancer tyckte det var lite väl roligt och la av ett par rejäla bockar efter hindret med följd att Jejja fick sin första avsittning från honom.   Snälla Dancer stannade och tittade förvånat och lite bekymrat på Jejja. Han undrade nog hur sjutton hon hamnade där! Som tur var tappade hon bara luften och kunde sitta upp igen. Nästa språng fick han ta med huvudet uppe i luften för att lära sig att "sådär gör man icke". Passet avslutades sedan med ett perfekt språng och mycket beröm.

Idag planerar jag skrittpass med Gold. Johanna ska tömköra Racke och Jejja rider Dancer på fm under faderligt överseende. Vi har som policy att man aldrig rider en unghäst när man är ensam i stallet. Racke i nödfall, men aldrig Dancer!

I morgon hoppas jag att både jag och Jejja ska kunna träna för Åsa. Tror att vi är lediga alla tre  .