Rackemarie

Direktlänk till inlägg 12 december 2010

Nya dagar i resten av mitt liv.

Av rackemarie - 12 december 2010 09:05


Fortsatt levande under sjukdomens press, men trots det finns små ljusglimtar i detta helvete. Lider så fruktansvärt med den lilla tappra som tappar hela sin tonårstid i detta helvete. Det som skulle bli bra blir bara värre och värre. Ingen orkar vara glad längre och det känns som att vi bara tär på varandra allihopa just nu. Vet inte vart alltihop tar vägen till slut. Känns som att stå i ett vägkors och inte veta vilket håll som är det rätta att gå just nu. Då kanske det trots allt inte är så fel att bara stå still tills den rätta vägen visar sig eller också är det så att det är jag som måste välja och stå för mitt val i framtiden. Ibland blir jag bara så trött på att vara den som styr och ställer med allt, som tar ansvar och håller i alla tömmar om ni förstår vad jag menar. Nu är det inte bara Johannas sjukdom som gör livet pestigt, men den får allt att ställas på sin spets och vårt liv som det är nu är på väg att kantra rejält känns det som. Vet inte varför jag skriver om det här på min blogg som ju egentligen ska vara ett trevligt ställe att besöka och ingen klagomur, men kanske måste den få fungera som en ventil ibland också. Ha tålamod och gärna lite överseende med mig ett tag är ni snälla...


På hästfronten inget nytt. Vinterdvalan har sänkt sitt täcke över Stall Gålleryd även om lite aktivitet pågår. Två två-åringar utbildas med tanke på vårens treårstest. Igår var det dags för första uppsittningen med Jejja som testpilot. Med Asti gick det inte så bra utan Jejja hamnde rakt i en snödriva när hästen ställde sig på två ben trots två förare på marken (Johanna fick det på film). Uppsittningen får vänta ett tag till där. Med lilla Ettan gick det bättre. Hon stod still och kunde tom gå ett par steg med den ovana tyngden. Verkar vara lite tuffare virke i den lilla damen än i den stora superkänsliga och lite ängsliga Astan (men så vacker hon kommer att bli. Kolsvart med vita tecken och så högrest och fin). Idag blir det löshoppning för alla hugade. Gissar att Racke står först i kön. Vidare har det varit Ingamay-träning (i onsdags) och där var Jejja och Dancer med. Ingamay är inte direkt någon slösare av beröm så när hon säger att något är bra menar hon verkligen det och Jejja fick beröm för att hon är så duktig med Dancer. Så roligt för henne att få höra! Jag och Gold kämpar på efter bästa förmåga när tid finnes mellan alla sjukhusbesöken (tre nu i veckan som gått och så fortsätter det nog). För tillfället försöker jag få lite mer fart på galoppen. Snälla Åsa satte sig upp nu i veckan och red igenom henne en stund. Jösses så vacker hon blev, hästen! Blir en extra inspiration att ha den bilden i huvudet framöver. Sesådär, nu känns det lite lättare att leva igen och att ta itu med denna dagen som är den första i resten av mitt liv...

  Foto: Richman ("Lilla R") är tillbaka för försäljning efter operation av lös benbit och eferföljande konvalecens. Nu igångsatt igen. Mycket lovande fyraåring efter Richfield. Högrest och vacker med tre bra gångarter. Kvalad till Flyinge som treåring. Tipsa vänner och bekanta! Mer info på länken Stall Gålleryd.

 
 
Ingen bild

mia

12 december 2010 10:41

Marie, detta kommer bli oerhört personligt, och hoppas att alla dina bloggläsare har överens seende, men allt är riktat till dig .
Känner väl igen allt, det du nämner, om hopplöshet, om saknaden efter att kunna känna sig glad, så där på riktigt och inte längre känna igen sig själv. " vem är jag", vart tog det, som var vårt liv vägen och allt samvete, för det friska barnet, som också finns. Marie, jag är också där, precis som alla föräldrar, som har svårt sjuka barn. Det är helt normalt, fullständigt naturligt och ja, du vet, allt annat i en situation som ni befinner er i nu, skulle faktiskt vara onormalt, för en engagerad förälder. Du har rätt, i det , att din flicka går miste om...allt det hon inte ska gå miste om. Med det vill jag ha sagt, att man ska acceptera det svåra , våga se det, för då tror jag samtidgt att man finner någon kraft i det. Rädslorna hos oss, föräldrar , är svåra att bära och jag gissar att du, precis som jag, bär mycket rädsla och oro? Den gör att saker och ting hamnar på sin spets och att man kanske inte är i fas, med varandra, i förhållandet. Jag tror att man har olika " tempon". Den ena, kanske du, är " spejaren" ( då vet du vad jag menar) den, som har koll och kan förutsäga om det är något som inte stämmer, som har en annan typ av lyhördhet? Den andre, behöver tid till att fundera, ta informationen i akt , på ett långsammare vis? Marie, det finns hjälp att få. Är övertygad om att ni behöver tala med kuratorn, som kan hjälpa er med alla papper , förklara vad ni har för möjligheter, och jag tror att du ska ta " time off" från pliktskyldigheter.
Vet så väl, hur du upplever tapperheten hos barnet, som måste bära sin ryggsäck. Man vill inget hellre än att byta, ta över och vad finns att önska...endast det, som man är beredd att göra allt för? Som man måste överlåta till andra, dvs läkarna.
Om du har någon väldigt god vän, släkting, syster, som läser detta nu, så ger jag rådet, från en som har erfarenhet...att finnas som ett stöd NU.
Hade vi bott nära, hade vi kunnat rida ut tillsammans och jag lovar att du hade galoppat , runt, fint och med gungeligung, på fälten.
Sänder Johanna en varm hälsning
varma kramar
mia

 
Magda

Magda

12 december 2010 10:44

Jag tycker bloggandet blir som lite terapi, både när man behöver skriva av sig tråkigheter eller dela med sig av lyckliga stunder! Som dagboks-terapi. Alla bloggbesökare är ju där frivilligt, man väljer själv vad man vill läsa och ta del av. Och skulle det skickas en värmande kommentar så kan det kankse betyda mkt ibl? Tycker det ibl är lättare att skriva av sig än älta med vänner.
Hoppas det fínns en ände ngnstans för er! Fortsätt kämpa! Boktips: Alkemisten! Där står det ngnstans att många människor ger upp precis innan de är på väg att lyckas, utan att ens veta om det! Det får mig ofta att kämpa vidare i stort och smått. Tänk om det är imorgon den där där avgörande dagen kommer i "segern" eller besegrandet?
Det vore väl onyttigt att bara tillåtas att vara positiv när det känns som om tillvaron och livet håller på att äntra. Tänka positivt i all ära, men tror att en balans mellan tillåta sig att känna verkligheten och ett ändlöst tänka positvt/ kämpaglöd är en bra kombination. Balans.

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

 
Ingen bild

Maria G

12 december 2010 11:07

Det gör mig så ont att läsa om hur ni har det, man vill så gärna kunna hjälpa till, men vet bara inte hur!?
Samtidigt känner jag att jag måste vara mer tacksam över mitt/vårt eget liv, och inte haka upp mig på petiteser. Här sitter man och klagar över VÄDRET...när det finns familjer som slits mellan hopp och förtvivlan, då får jag dåligt samvete, och försöker rycka upp mig och tänka positivt.
Jag hoppas innerligt att ert elände nångång ska vända och att ni åter får ett helt "normalt" liv med "normal lycka" och "normal sorg" och inte som nu, när ni tycks få allt elände på era redan nedtyngda axlar.
Jag tycker själv att bloggandet är en bra ventil och tycker du ska skriva "av dig" här så mycket du bara vill, som Magda sa så väljer ju folk själva det dom vill läsa.
Mias inlägg var verkligen värd att läsa och fick mig ännu mer att tänka efter.
Kram på er alla/Maria G

 
frela

frela

12 december 2010 12:24

Håller med första kommentaren att det finns hjälp att få.. Jag har själv gått i terapi i 2-3 år för att bearbeta ett trauma - när sonen var 8 mån fick vi veta att han hade ett hjärtfel och han kunde få en hjärtinfarkt när som helst.. 26 år gammal var jag och det tog mig mer än 2 års terapi att inse att han var pigg som en lärka och jag behövde inte tro att så fort han var lite trött så var det hans hjärta som inte mådde bra..
Vi har alla våra ryggsäckar att bära på.. sonen har varit elithockeyspelare under hela sin uppväxt i Malmö Redhawks, gjort lumpen som luftburen jägare i Karlsborg, tränar på gym idag - borde satsat en karriär på att bli personlig tränare men valt civilingenjörsutbildning - en tokig läkare som skrämde livet ur mig gav mig 10-12 svåra år innan jag tog mig i kragen och gick och fick hjälp!! Gör inte om min tavla.. jag orkade inte glädja mig åt varken sonens eller dotterns (1½ år yngre)barndom utan satt bara och undrade när han skulle bli dålig..?! Kram..

http://www.trumsamumma.blogspot.com

 
rackemarie

rackemarie

12 december 2010 14:34

Wow, tänk att ni finns där. Blir så oerhört glad mitt i allt det ledsna att det finns människor där ute som faktiskt bryr sig om andra. Stora jättekramar till er alla!

http://rackemarie.bloggagratis.se

 
ylle

ylle

12 december 2010 19:45

Kramar till Dig och hela Din familj!!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Petra Strömberg

12 december 2010 20:19

Kära ni! Önskar ni var här så jag kunde ge er en STOR VARM KRAM!!

Minns alla gånger vi mötts med våra broderligt lika sagohästar... Vackra Racke, Nogranna Jejja, Alltiallo mamma Marie och inte minst ständigt lika glada, varma prestigelösa lilla Johanna. En helt underbar familj med ett starkt kärleksfullt förhållande människa- häst, Mamma-barn och syster-syster. Inte kunde jag väl överhuvudtaget misstänka ett uns av det helvete ni går igenom!

Minns när vi på skoj pratade om att åka till arabhästtävlingarna i Strängnäs 2009... för att sedan några månader senare faktiskt vara på plats under 3 underbara dagar! Även då lyste er glädje och kärlek mellan varandra på ett sätt som jag fortfarande minns och ofta tänker på.

Jag önskar av hela mitt hjärta att livet snart vänder för er från helvete till himmel!Jag hoppas ni finner "den rätta vägen" genom detta och att lilla Johanna snart blir frisk.

I sådana här situationer är det (av egen upplevd erfarenhet) så lätt att man börjar tvivla, så lätt att man börjar ifrågasätta allt och inget i livet... men försök hålla ihop det.. försök och känn styrkan Marie! Det kommer vända, det kommer komma en morgondag då ni vaknar upp och kan känna lycka igen!! Försök bara finna styrkan fram till denna dag...

Jag lever med hoppet om att vi fram i sommardagarna strålar samman med våra vita sagohästar på någon liten tävlig nere i smålandsskogarna... Då är jag övertygad om att det kommer att vara klarblå himmel, alla moln kommer vara som bortblåsta, fåglarna kommer kvittra och jag kommer än en gång få se och känna den enorma glädje och kärlek familjen Ultege delar mellan varandra och sina medmänniskor!

Styrkekramar Petra och Furiozo

 
rackemarie

rackemarie

15 december 2010 17:41

Kram på dig också Ylle.

Strängnäs är nog något av det roligaste vi upplevt ihop med Racke. Var ju dessutom ett plus att ni också var där Petra. Längtar verkligen efter att få ta med Racke ut igen och då förhoppningsvis med Johanna i sadeln.

Ledsen att jag är lite kortfattad, men det är så mycket som bara tänks just nu. Ser trots allt lite ljusare ut för tillfället.

http://rackemarie.bloggagratis.se

 
Ingen bild

mia

15 december 2010 18:29

Vad bra, Marie!
Du, vill du ha tips på en snygging? Så där snygg/snygg?! PETTER! ( håll med....) o så glo o dregla lite grand!
mia

 
Marianne J

Marianne J

25 december 2010 12:13

"Varje gång du känner dig vilsen och förvirrad, tänk på träden, på hur de lever sitt liv. Tänk på att ett träd med stor krona och korta rötter blir omkullvräkt av första bästa vindpust. Inuti ett träd med för långa rötter och för liten krona rinner saven med möda. Rötter och krona måste växa sig jämnstora. Du måste befinna dig både inuti och ovanför tingen samtidigt. Bara så kan du ge dig själv skugga och värn, bara så kan du under den rätta årstiden täcka dig med blommor och frukt.

Och när du står inför ett vägskäl i livet och inte vet vilken väg du ska välja, låt inte slumpen avgöra. Sätt dig ner och vänta. Andas lika lungt och förtröstansfullt som du gjorde den dag du kom till världen. Låt ingenting störa dig. Vänta och vänta igen. Stanna upp i tystnad och lyssna till ditt hjärta. När det sedan talar till dig, res dig och gå dit det leder dig."

Sista meningarna i boken "Gå dit hjärtat leder dig" av Susanna Tamaro

I sådana svåra prövningar ni nu går igen, försök grunda er genom medveten närvaro/mindfulness. Sök info om det på internet, om du inte känner till detta sedan tidigare.

Tänker på er!
Kram

http://welshcob.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av rackemarie - 21 mars 2017 10:53


  Kanske att ni får höra mer av mig och min nya häst Barbie. Vem vet. ...

Av rackemarie - 27 maj 2015 12:24

Ett blandat pass som inleddes i ridhuset och avslutades på ett fält. Gissa vilket DiNozzo gillade bäst (och ryttaren också kanske?).  Det är en dotter som rider.              ...

Av rackemarie - 11 maj 2015 20:18


Idag blev det vila som planerat. Lite extra rykt och lite mys på kvällskvisten. ...

Av rackemarie - 10 maj 2015 20:52


      Lite sammanfattning av det senaste:   Träning i fredags.Fick lova att berömma mig själv lite mer för de framsteg vi gör. Nåväl, jag rider mer framåt, vågar till och med trycka på ordentligt i galoppen. Jag har hittat mina magmuskler ...

Av rackemarie - 8 maj 2015 11:04


     DiNozzo funderar på vad vi ska träna på idag. Kanske lite mer basic, tänker matte .             ...

Presentation

DiNozzo

   Född 2005, Westfalher.

e. De Kooning ee. Donnerhall

ue. Florestan I

Importerad till Sverige som fyraåring.

Utbildad LB/LA. Tävlad LB.

Moller af Idskov

 Född 2000, Dansk ridponny.

e. Mango AA, ee Mago xx

Mankhöjd ca 153 cm.

Utbildad och tävlad LA dressyr,

90 cm hoppning.

Hrachmaninov ox

 Född 1991, Arabiskt fullblod.

e. Garanti, ee Probat

ue Haracz

Utbildad och tävlad MVSC.

Placeringar upp till LA:1.

Numera pensionär och bor hos vänner.

Gold (52)

 1995-2012

e. Guinness ee. Dolomit

ue. Herkules

Utbildad MVSB.

Fick fyra fina föl.

Underbar vän  

 

 

Dancer

 

Född 2007. SWB

e. Don Primero ee. Donnerhall

ue. Guinness

Gångartsdiplom på treårstest.

Såld till Yvonne 2012.

Utbildad och tävlad upp till LA:4 med placering så här långt.

 

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Arkiv

Tidigare år

Sök i bloggen

Fråga mig

3 besvarade frågor

Maries gästbok

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards