Foto: Blivande herr Ultege

Trehästarsridning för Jejja igår eftersom Johanna lagt sig sjuk med feber efter fredagens utflykt till Sommarland i regn. Vilken inledning på sommarlovet. Stackarn  .

Först ut var treåringen och blivande familjemedlemmen Dancer. Givetvis hade han tappat en framsko under sin vila (ringde hovis idag och han kommer i morgon redan. Hurra för Hans  ), men vi skulle ändå vara i ridhuset och tyckte vi kunde testa. Han har lagt sig till med en olat vid sadling. Går bara rakt fram och drar av uppbindningslinorna. Eftersom han visade tendenser direkt till att göra så nu med tog jag på honom ett extra grimskaft och la ett spö mot bringan. Då stod han stilla och fick givetvis mycket beröm då. Ner till ridhuset, leda två varv, spänna sadelgjord och sedan uppsittning utan att jag höll i honom. Gick som en dans. Sedan en stund med både skritt, trav och galopp. Mjuk, fin men lite betesslö var han. Men jag tyckte han såg liiite pigg ut i galoppen och en liten bock försökte han lägga, men fick en tillsägelse direkt. Bra Jejja, han ska ju även kunna ridas av en mamma så småningom och då måste man vara snäll!

Ut med Dancer och in med Lilla R (fyraåring) som skulle ridas ut tillsammans med Rune(femåring). Dessa hästar är helbröder efter Richman och två riktiga höghus. Lilla R har också lekt giraff en period och får ta på sig graman som en extrahjälp för att lära sih av med det. Oftast behövs det bara någon tilrättavisning i början, sedan behöver den inte användas. Uteritten gick bra och Lilla R var riktigt duktig. Nu kan han t ex fatta galopp från skritt utan att tappa formen. Han har ett stort steg så det är svårt för honom att få plats, men han verkar nu ha fattat hur man gör UTAN att köra upp huvudet.

SEdan Rackebajsarns tur att överge det gröna gräset och motioneras lite. Han kändes mjuk och fin efter lördagens träningspass men tyvärr funkade inte bytena alls idag och såklart blev det en del frustration hos både häst och ryttare.

Herrskapet kom hem mitt i Jejjas ridpass efter tävling i Partille där "Ponnyn" skött sig superbra och klarat kvalgränsen till St George med god marginal. Nu behöver de bara ett resultat till innan det är dags att ta på sig fracken. Extra kul eftersom det varit en jobbig resa med en mycket egensinnig häst som till på köpet höll på att stryka med i fång för två-tre år sedan. Ett extra grattis alltså!

Snälla herrskapsfrun lovade dessutom på stående fot att hjälpa Jejja med bytena så fort hon kommer hem från sin resa. Och vi har så smått börjat titta efter lite trevliga sommartävlingar för Racke. Han är i bäst form på sommaren så det gäller att passa på!

  Foto: Racke och Zandor fulla av bus!

En släkting till de andra hyresgästerna i vårt stall är pensionerd kommissarie för rytteriet och dessutom fd. dressyrdomare också. En riktigt klaasisk hästkarl med andra ord. Igår förärade han vårt ridhus med ett besök och Jejja deltog med Racke. De valde att rida programdelar från LA-MSV. Visst är det att skjuta lite över målet förden gamle, men vadå; man är väl aldrig för gammal för att lära. Och Racke utför faktiskt allt även om kanske kvalitén inte generar så höga poäng, men han visar att han kan löra in nytt gång på gång. Ett tag har vi försökt att träna lite galoppombyten utan störreframgång. Vi har krånglat till det för mycket. Nu fick de testa att rida på diagonalen i friskt tempo och att byta precis vid inträdet på nya långsidan. Ha honom lagom och jämt samlad hela vägen, lägga om skänklarna vid rätt tillfälle (rätt bakben på rätt ställe, men överkurs för mig) och lämna plats för nya galoppen, Och vips bytte han som om han inte hade gjort annat, inte helt rent, men ändå! Kul, kul att få gå vidare lite!

Gold, fölungen och Asti har gått iväg på ett litet uppdrag, nämligen att förbereda en beteshage för Racke och Zandor, dvs äta upp merparten av det obetade gräset. Därför lämnas hon ifred ett par dar med denna viktiga uppgift.

Zandors ytliga böjsena gick helt av i vintras vid en hagolycka och prognosen var inte den bästa, men hör och häpna: Senan har LÄKT IHOP visade det sig vid kontroll förra veckan, men släppa ut honom på stora betet med de andra hästarna vågar ägarna inte, så Racke och han får kampera ihop själva i sommar.

Jodå, det blev ridning i onsdags för mig och Gold. Det är otroligt vad snabbt framåt det går efter uppehållet. Traven börjar redan få lite bärighet och vi tränade tempoväxlingar och att korta och länga. Hon svarade jättefint och blev mjuk och fin. Testade lite galopp, men där orkade hon inte bära sig så bra utan det blev mycket dyk och stark framåt. Det får vi ta i korta sekvenser framöver..

Johanna red ett dressyrpass på Racke. Inga större problem mer än en ganska omotiverad ryttare, men det är ju skolavslutningar och sådant som tar mycket av tankarna så det är inget konstigt tycker jag. Som den kloka flicka hon är tog de ett kortare pass utan alltför höga krav.

Torsdag och fredag har ägnats åt skolavslutningar. En slutar nian och en tar examen. Fullt upp med andra ord. Inatt (eller i morgon) blir det hämtningar både i Mullsjö och Jönköping. Tidigt i säng alltså för att orka med alltså... natti-natti...

  Foto: Från ridbanan våren 2009. Snygga Goldisen med en något baktung ryttare.

Som ni säkert har anat är jag en stor vän av ridhus och skulle aldrig kunna tänka mig att vara utan den möjligheten. Det känns så tryggt med fyra väggar runt omkring och speglar på en hel kortsida är ett måste när man är dålig på att känna att det är rätt.

Vårt stall uppfyller alla krav man kan ställa på "ett bra ställe". Vi har ett ljust stall med rymliga boxar och bra ventilation och öppningsbara fönster för alla hästar att njuta av utsikten. Rasthagarna är stora gräshagar som aldrig blir leriga, inte ens under de regnigaste höstar. Dessutom finns hektar efter hektar med bete på sommaren och flera olika betesvariationer att välja mellan under säsongen,(helbete, halvbete...). Man kan köpa all mat och strö på gården om man vill eller ta hem eget. A-tränare kommer en gång/månad och däremellan kan man boka träningar med Åsa.

Sedan har vi då ett EGET ridhus (50x20 m) och en fin ridbana med dressyrstaket (60x20 m)på sex ryttare, men det är högst sällan vi är där samtidigt.

Igår stod regnet som spön i backen och då blev det ridhus  naturligtvis. Johanna red Racke barbacka först en stund i lite lägre form.( Ett "joggpass" eftersom han gått lite hårdare med Jejja i måndags). Det såg väldigt harmoniskt och trevligt ut måste jag säga. Önskar jag kunde rida honom så avslappnat. Vi hade innan det varit och hämtat in Gold och fölungen för att de skulle få torka till lite. Fölis verkligen hatar att vara blöt! Inne i boxen slängde han sig på Gold ochn använde henne som handduk. Tur att hon är stor och stadig. Naturligtvis passade jag på att ta en ridstund också när hon hade torkat till. Vågade mig på att samla upp traven lite mer korta stunder och tyckte hon kändes jättefin, men Johanna tyckte hon kunde fått med sig bakbenen mera. Fram var hon dock ok. Ja,ja...har man fått barn och vilat lite måste det ju märkas någonstans...Vi var jättenöjda i alla fall. Kanske en liten stund idag också. Som sagt, inte planera för mycket...

Dagen igår var en dag då alla planeringar föll. Jejja skulle rida dressyr på banan på förmiddagen hade hon tänkt, eftrsom hon skulle jobba på em. Men en stor TJUR!!! var lös i grannskapet så det blev ridning i stekheta ridhuset i stället. Tjuren hade under tiden brutit sig in i Golds och Fölis hage. Tråden var nere på fem ställen så han hade härjat runt ordentligt. Tur att hagen är stor så Gold kunde ta med sig den lille och gömma sig bland träden. Inte kul om hon hade fått panik och stuckit, stor väg finns ganska nära trots allt. De andra hästarna märkte ingenting heller. Och vad jag vet blev tjuren jagad och infångad (hoppas jag).

Själv åkte jag med Johanna till sjukhus och sov där tills i dag. Bättre att ta det säkra före det osäkra, men allt gick bra och hon piggade på sig. Ingen ridning för mig och Goldisen alltså (men glad är jag att alla är hela och oskadda). Idag är Rackes hagkompis i Skara för att kolla upp sin senskada. Vi håller tummarna för att den är läkt!

Får se hur resten av dagen blir. Jag planerar ingenting...

Nu har sommaren kommit till Mullsjö med sol och värme. Jag njuter i fulla drag i vår lilla trädgård, men vad mycket det finns att göra när man ser sig omkring. Så i stället för att njuta i solstolen far jag omkring som ett skållat troll och rensar ogräs,  planterar blommor, tvättar husvagn, hänger tvätt... och så en tur till stallet...där sätter jag mig och glor medans Johanna rider den vite på banan. Äntligen lite vila! Gold och fölis går i hagen bredvid. Rätt som det är får fölis ett litet busryck och far omkring som värsta lilla rodeohästen. Skrämd? Nej, bara så mycket spring och bus i benen. Gold och jag bara tittar på varandra i fullt samförstånd. Låt honom hållas. Han är ju bara barnet.

Helgerna för mina barn är lite stressiga. Det ska ridas, jobbas, kamratas osv...och mamman är schaufför (pappan hade flytt till "landet"). Får se om det hinns med någon ridning ikväll möjligtvis för mig och Gold. Annars tar vi det en regnig dag...

Foto: Gold med fölis i magen ivåras.

  En fråga ställd:

-Tycker du som jag...att det är dags nu Gold. Att du och jag kan göra gemensam sak och sluta slappa och börja träna lite smått igen?

-Hmm...låt mig tänka...What´s in it for me?

-Vad sägs om lite betfor, en skön rykt och lite barnledigt, kan det va´nånting?

-Låter inte illa. Då kör vi då!

Så pratade vi med varandra, jag och den mörka skönheten, innan jag satt upp på henne efter tretton veckors riduppehåll. Alla hästar på hela Gålleryd uppmärksammade denna tilldragelse med stort intresse och högljudda gnäggningar både från hage och stall och Gold hon njöt av uppmärksamheten i fulla drag. Rune han blev sååå exalterad av damens promenad förbi hans hage så han fick gå in till stallet och skämmas. Och Gold hon skötte sig på sedvanligt Goldmanér, dvs lite spänd i början men inga dumheter, bara "jag fryser till is när det är fara å färde", t ex när Rune sprang på andra sidan ridhusväggen och skrek... men när han plockats in av matte (tack Åsa) blev allt så lugnt och dansen kunde börja. Lite lösgörande i skritt först på volten och oj vad stor hon kändes efter lille Racke. Mycket hals och rygg om man jämför. Sedan trav...och redan i dom första stegen infann sig den där känslan som är så magisk. Det kändes som att komma hem igen och jag gonade mig riktigt i hennes underbara takt och mjukhet. Det kan inte finnas någon annan häst med mjukare gång. Större gång och snabbare ben, javisst, men denna mjukhet... Det är äkta salighet på fyra ben  . Nu lever livet igen!

Igår var en speciell dag. Gold sattes igång efter tretton veckors riduppehåll. När jag kom upp stod hon och fölis inne för att Gold skulle insimineras på nytt då det inte tagit första gången. Vilken duktig häst hon är, stod stilla som ett ljus i boxen hela tiden så det gick så smidigt. Och vilken fördel att få det gjort på plats och slippa lasta och hålla på. Seminstationen ligger bara ett par km bort, men ändå. Och lille fölis tittade intresserat på under tiden. Sen borstade jag av Goldie en snabbis inne i boxen (och fölis som ville vara med han med) medans Leif sprang upp och satte på sig ridbrallorna. Tänk vad snälla de är vårt herrskap som är så rädda om sina hyresgäster att de hellre riskerar att bockas av själva. Full beredskap alltså på att Gold kunde vara lite bångstyrig att ta ner till ridhuset och rida, men den snälla lunkade snällt med ner och det verkade faktiskt som hon tyckte det var lite skönt att få komma ifrån en stund. Allt gick superbra den lilla stund det blev och hon var så lugn och fin och mjuk fast hon inte ridits på ett tag. Det är knappt man tror sina ögon! Galopp var dock liiite väl jobbigt så det får vänta, men vad gör väl det. Goldies trav är som att vagga fram på mjuka moln!

Idag får hon vila och i morgon är det min tur  .

Uppe i stallet stod den lille fölisen och väntade så snällt och mamma och son hälsade på varann med ett litet mjukt gnägg. Goldie fick sedan en sadel inprovad och hovarna raspade innan det var dags för dom att återförenas och traska ut till betet igen. Älskade Gold  

Jejja hade Racke och de red nere på ridbanan i kvällssolen tillsammans med Åsa och "Ponnyn". Det var meningen jag skulle stannat och tittat, men det var så vansinnigt mycket knott så det var helt omöjligt att sitta där, men hon kunde berätta att han gått riktigt fint. De tränade skolor med kandaret på för att få honom lite mer lyhörd. Nu är det bara bytena kvar, sen har vi en häst på medelsvår nivå (i alla fall på hemmaplan!). Inte dåligt av en gammal rackebajsare  .