En fråga ställd:

-Tycker du som jag...att det är dags nu Gold. Att du och jag kan göra gemensam sak och sluta slappa och börja träna lite smått igen?

-Hmm...låt mig tänka...What´s in it for me?

-Vad sägs om lite betfor, en skön rykt och lite barnledigt, kan det va´nånting?

-Låter inte illa. Då kör vi då!

Så pratade vi med varandra, jag och den mörka skönheten, innan jag satt upp på henne efter tretton veckors riduppehåll. Alla hästar på hela Gålleryd uppmärksammade denna tilldragelse med stort intresse och högljudda gnäggningar både från hage och stall och Gold hon njöt av uppmärksamheten i fulla drag. Rune han blev sååå exalterad av damens promenad förbi hans hage så han fick gå in till stallet och skämmas. Och Gold hon skötte sig på sedvanligt Goldmanér, dvs lite spänd i början men inga dumheter, bara "jag fryser till is när det är fara å färde", t ex när Rune sprang på andra sidan ridhusväggen och skrek... men när han plockats in av matte (tack Åsa) blev allt så lugnt och dansen kunde börja. Lite lösgörande i skritt först på volten och oj vad stor hon kändes efter lille Racke. Mycket hals och rygg om man jämför. Sedan trav...och redan i dom första stegen infann sig den där känslan som är så magisk. Det kändes som att komma hem igen och jag gonade mig riktigt i hennes underbara takt och mjukhet. Det kan inte finnas någon annan häst med mjukare gång. Större gång och snabbare ben, javisst, men denna mjukhet... Det är äkta salighet på fyra ben  . Nu lever livet igen!